Skatbon och pensionärer heta så här på våren
Två stora skatbon växer fram i plommonträdet och vi står maktlösa och ser på när de svartvita tuffa skatorna stretar med sina pinnar och grenar.
Ähh, låt de hållas, säger Monica. Vi river bona till hösten som vi gjorde förra gången.
Då, för tre år sen, rev vi ett stort skatbo i samma plommonträd. Fyra skottkärror med bös blev det. Fågelträcken hade bildat ett cementliknande material som var oerhört svårt att få ned på marken. Nu är det snart dags igen. Varför bygger de inte bon i något av alla träden som står utanför trädgårdarna? Va?
Nu är det vår och jag har oljat in mina vinterkängor av märket Timberland med minkolja och ställt ned dem i källaren. Suveräna skor för övrigt.
Det känns jättebra att dra på sig sina walkingsskor igen även om jag de senaste dagarna gått i gummistövlar. Det är väldigt mättat med vatten i markerna här i Utby.
Politiskt står striden nu om alla de 1,7 miljonerna penionärer som strävar fram i det svenska samhället och som också röstar i hög grad. Nu skall skatten sänkas. Först ut var Alliansen med fem miljarder i skattesänkningar, snabbt var Östros ute och höjde budet utan att för den skull precisera summan. Sen var det SD och Jimmy Åkessons tur att värna om pensionärerna till nackdel för invandringen.
Nu är ju inte pensionärer en homogen grupp. det finns rika pensionärer som Pieter Wallenberg och fattiga pensionärer som många äldre kvinnor som slavat i låglöneyrken på halvtid och varit hemma med barnen. Många har knappt över 100 000 kronor om året - brutto!
Kanske skulle man satsa på dem? Eller är de för få. Dags för sossarna att satsa på klassisk fördelningspolitik annars går det åt h-vete med gamla Sverige.
Dagens dikt: Visst gör det ont när knoppar brista, varför skulle annars våren tveka - Karin Boye.
Dagens låt: Fortunate son - Creedance Clearwater Revival.
Dagens idrott: Ishockey.
Dagens bok: Hundraåringen som klev ut ut ur fönstret och försvann.
Våldet i ishockeyn står mig upp i halsen
Fredrik Norrena - en sån idiot!
Vad händer i huvudet på honom när han slår klubbhandsken rakt i ansiktet på Jens Karlsson? Snacka om hjärnsläpp.
"Detta är slutspelshockey invänder då hockeymaffian”. "Det skall göra ont att spela ishockey”, är en annan floskel så utsliten att den kan kasseras.
Ishockey är ett spel där man får tackla, tackla rejält och hårt. En rejäl tackling kan vara njutbar för alla som inte behöver ta emot den. Men det ingår i spelet. Men alla avarter som slag med klubben, slagsmål, fula överfall och annat stök är bara plågsamma att se.
"Trash talk” eller skitsnack är också vanligt. "Nu är måttet rågat”, som språkbegåvningen Per Ledin sa en gång i upphetsningen. Den sentensen är mer rörande än oroande.
Det är den där uppjagade, blodtörstiga stämningen som jag har svårt för. Vart tog spelet vägen. När man såg matcherna i OS mellan Kanada-Usa, Kanada-Ryssland var det en njutning. Fart och fläkt, tacklingar och ett fantastiskt passningsspel däremellan. Inget griseri, inga slagsmål, inga överfall.
Överfallet stod en stridslysten och feg norrman för när han körde över slovaken Lubos Bartecko och fick matchstraff.
Då tyckte somliga experter att norrmannen väkte sitt eget lag.
Jo, jo. Är man inte vaken i ett OS-slutspel när skall man då vakna.
Nu när slutselet i Sverige har inletts stiger också temperaturen och övergreppen ökar. Det värsta av allt är att ishockeyjournalisterna applåderar vid ring, f'låt rinkside. Det står mig upp i halsen och jag blev bara ledsen när jag så Jens Karlsson vackla ut från isen med blodet forsande från ansiktet. Så onödigt.
Fick för övrigt elva rätt på stryktipset den här veckan. Förra veckan vann jag lite drygt tusen spänn på 12 rätt. Det går utför men någon gång skall det väl slå till och bli 13 rätt.
AIK har fått en medioker start på allsvenskan i fotboll. Där utmärker sig Kenny Pavey och dyrgripen Eguren och blir utvisade. Svårt att vara regerande mästare och det laget som blir jagat.
Den vithåriga damen simmade förbi gång på gång
Simmade i Valhallas 25-metersbassäng en stund. Det blev lite futtigt efter ett tag.
Gick in i andra hallen och smög ned i det 26-gradiga vattnet.
Simmade bröstsim. Höll en ganska god fart utan att för den skull förta mig. Gled igenom vattnet och njöt av farten.
Det var mest pensionärer och medelålders i bassängen. Ungdomarna höll till lite längre bort. De stojades och hade kul.
Jag blev omsimmad av en vithårig dam i 70-årsåldern. Detta hände gång på gång. Jag ökade trycket i bensparken och drog bakåt med armarna lite häftigare. Men vithåriga damen gled förbi till synes utan ansträngning.
Två farbröder låg och go'flöt på rygg, några andra damer i badmössa tog det vackert och jag höll ganska god fart i 700 meter och den vithåriga amazonen klöv vattnet med elegans och kraft.
Sen fick hon nog och drog sig upp ur bassängen utan ansträngning, skakade lite kokett vattnet ur det vackra vita håret och gick in för att duscha och byta om.
Det gjorde jag också. Men innan det, gjorde jag några ruscher i trapporna vid läktarna. Upp i fart och lunkade ner.
Då kom IFK Göteborgs landslagsback Adam Johansson in i sam några längder.
Vi bastade i våtbastun tillsammans under tystnad. Jag tänkte att han kanske ville vara ifred.
Våtbastun var nästan outhärdlig den här gången. Drack ur fontänen och eftersvettades med Metro.
Efteråt är man avslappnad och go. Lite friskvård i vardagen.
Måste bara säga det: Luftslottet som sprängdes är en dålig film. Så nu var det sagt.
Missade förvisso lite grand eftersom det var stor brandkårsutryckning här i Utby igår kväll vid 21.30-tiden.
En granne kände gaslukt i övervåningen och ringde och larmade. Det var kom massor med brandmän och Räddningstjänst och poliser. Tre brandmän gick in och mätte med konstaterade ingen gas. Däremot målarfärg.
Lurigt med gas. En brand kan svepa med sig många av de närliggande husen.
Dagens mål: Ärtsoppa.
Dagens låt: Big Time med Soundtrack of our lives.
Dagens måtto: Var glad över det du har.
Jag längtar efter arbetsro
Denna satans inre stress. Den där förlamande känslan av prestationsångest och otillräcklighet. Huvudet kokar av ofullständigt tänkta tankar. Inget får fäste.
Det sägs ju att hårt arbete och ett vitt samvete är den bästa huvudkudden. Men jag vet inte jag. Oron över morgondagen och dess vita ark av oskrivna ord surrar i huvudet i vargtimman.
Tankarna pilar kors och tvärs i hjärnan som speedade kolibrier. Hjärnan blir som en schweizerost, full av hål.
Samtidigt triggande, hetsande och drivande. Man får något gjort men priset är ibland för högt.
Lugnet lägrar sig aldrig. Hetsen stegras och piskar en löddrig arbetshäst till målsnöret och där är risken att den stupar.
Att dopa sig är ingen lösning. Att ta lugnande är heller ingen lösning.
Det gäller att bearbeta sin inre stresströskel. Göra en sak i taget. Lättare sagt än gjort men ett måste.
Jag längtar efter arbetsro.
Dagens mål: Panerad kolja.
Dagens låt: Mind Games - John Lennon.
Dagens stjärna, hittills: Anna Olsson i sprintskidor. Zlatan har ju inte spelat ännu.
Ta tillvara på kraften i miljonprogrammen för framtiden
Reflektioner: Lars Vilks rätt att provocera militanta religiösa grupper är total och utan diskussion.
Lars Vilks är omdömeslös och provocerar i onödan och är generaliserande mot muslimer - japp!
Förorterna runt våra storstäder utarmas alltmer och blir öar av arbetslöshet, våld och elände. Politikerna måste lyfta blicken och inse den kraften som finns i marginaliserade områden. Det finns en kraft att göra gott, utbilda sig, ta en rättmätig plats i samhället och ta del.
Det vet jag av egen erfarenhet. Underskatta inte den vitalitet, kunskapstörst och ambition som finns i miljonprogrammen!
Men då måste människor känna framtidstro, få möjligheter att växa, känna det går att utbilda sig för att sedan få bra jobb.
Sverige har inte råd att exkludera människor. Vi måste inkludera människor. I ena änden av regnbågen finns skatten. Men då måste vi lära oss att se alla färgerna som en tillgång och inte som en hägring.
Är det någon som tror att bedårande Anna Bergendahl tränger igenom bruset i Eurovision song contest? Nej, tyvärr.
IFK Göteborg tar guldet? Hur i helvete kan man veta det redan nu? Förutsättningarna kan ju ändras radikalt under det gigantiska VM-uppehållet. Mn visst ser Blåvitt starkast ut idag. Och inte mig emot, jag gillar Blåvitt men håller på Örgryte IS. Jag älskar Öis.
Jag älskar Frölunda hockeygäng också. En kärlek som går tilbaka till 1960-talet då jag i vått och torrt stod på Ullevi och följde Sura-Pelle, Ulf Sterner, Owe Sterner, Kjell-Åke Gustavsson, Blixten Henriksson, Göte Kalven Hansson, Gert Blomé, Ingemar Caris, Jan Olsén, Lasse Lundwall et concortes. Guld 1965.
Räcker dagens lag till? Nej tyvärr så tror jag inte det men det skall bli spännande att följa kvartyen mot Linköpings HC.
Så gick Christian Olsson sönder igen. Vad driver karl'n..?
Gimme Shelter är en oerhörd låt av Rolling Stones. Ville bara nämna det. Lyssna!
