Vi har la inget att dölja..?
Så här i efterdyningarna efter vår stora taltidningskonferens känns det bra. Lite trött men ändå nöjd med att konferensen blev så lyckad. Över 40 journalister och tekniker från hela landet var samlade i Göteborg (hotell Odin)för den årliga taltidningskonferensen.
Det var ett späckat program i dagarna tre. Operabesök (Mary Poppins), räkmacka på Hotell Gothia Towers på 23:e våningen, resa med spårvagnen Ringlinjen med mig som debuterande och amatörmässig guide.
Jag vägrade att berätta Göteborgsvitsar men fick ändå in på en fråga varför inte Göteborg har tunnelbana; “Vi ha la inget att dölja”. Skôjigt..?
Vi åkte med uniformerad förare och konduktör från Drottningtorget, via Brunnsparken, Valand, Korsvägen, Chalmerstunneln, Sahlgrenska, Botaniska, Marklandsplatsen, Kungsladugård, Bangatan, Stigbergstorget, Järntorget, Grönsakstorget och sen tillbaka till Korsvägen via evenemangsstråket.
Det fanns Carnegie starkporter ombord och andra drycker och stämningen blev tämligen hög efter ett tag. Jag babblade på i micken och kom in i nåt slags trance där jag snart kastade mitt på förhand skrivna manus och berättade fritt om platser, byggnader och arenor.
Duktiga föreläsare hade vi också. Therese Brusberg från Göteborg o company berättade om hur de arbetar för att få hit event (som det ju heter på svenska). Skådespelare Peter Melin pratade om röstvård och gav tips, Elisabeth Renström pratade om hur man gör ett bra reportage, Dan Josefsson pratade om hur man håller glöden uppe. “Var naiv, ställ de frågorna som du själv vill ha svar på. Våga vara okunnig och spela inte smart för det finns inga definitiva lösningar”, var några av senteserna i hans roliga och spirituella föredrag.
Vi var på studiebesök på GP där redaktionschefen Cecilia Krönlein berättade till bilder hur de arbetar på GP och varför.
Kanalhuset (SVT o SR) på Lindholmen fick också ett besök av oss. Radiokillen Hasse Andersson visade oss runt i huset och vi träffade Hans P Hammer, Linn Olsson, Mette Friberg, Nils Hansson bland andra. Mycket intressant.
Vädret var på sitt allra bästa humör och många tyckte att det var trevligt i Göteborg. Folk är så vänliga och öppna sa några och det är ju kul. Man känner liksom ett ansvar för att det skall vara bra och Göteborg i november är ju normalt ingen hit.
Men Helén, Zandra, Tove, Dan och jag kan vara stolta över att det mesta fungerade bra.
Nu födar solen in i mitt arbetsrum på andra våningen. En hes fasan flyger förbi, grannens feta katt lufsar omkring i trädgården och Monica och Märta följer barnbarnet hem till mamma som slant i halkan i fredags och har ont i rôva som vi säger i Utby.
Skall bara tacka Leif Wilehag för sitt eminenta Fredagsmys i fredags där han dels spelade många goa låtar med feeling och dels läxade upp girigheten i dagens Sverige där vd:ar tycks ha fått guldsot.
Det tog tydligen skruv för dan efter avsade sig Postens nye vd sin lön på 900 000 i månaden.
Det finns mycket som är snett i dagens Sverige där de som är inne i systemet och har arbete och är friska mer och mer distanserar sig från samhällets olycksbarn som saknar arbete, utbildning, bostad och hälsa. De som redan har det svårt skall sättas åt. Det är åt helvete för att säga det milt.
Snart är soppköerna tydliga och tiggarna fler och fler och ett sånt samhälle vill inte jag ha.
Ett värdigt samhälle tar hand om sina medborgare. Det har vi råd med.
Det var ett späckat program i dagarna tre. Operabesök (Mary Poppins), räkmacka på Hotell Gothia Towers på 23:e våningen, resa med spårvagnen Ringlinjen med mig som debuterande och amatörmässig guide.
Jag vägrade att berätta Göteborgsvitsar men fick ändå in på en fråga varför inte Göteborg har tunnelbana; “Vi ha la inget att dölja”. Skôjigt..?
Vi åkte med uniformerad förare och konduktör från Drottningtorget, via Brunnsparken, Valand, Korsvägen, Chalmerstunneln, Sahlgrenska, Botaniska, Marklandsplatsen, Kungsladugård, Bangatan, Stigbergstorget, Järntorget, Grönsakstorget och sen tillbaka till Korsvägen via evenemangsstråket.
Det fanns Carnegie starkporter ombord och andra drycker och stämningen blev tämligen hög efter ett tag. Jag babblade på i micken och kom in i nåt slags trance där jag snart kastade mitt på förhand skrivna manus och berättade fritt om platser, byggnader och arenor.
Duktiga föreläsare hade vi också. Therese Brusberg från Göteborg o company berättade om hur de arbetar för att få hit event (som det ju heter på svenska). Skådespelare Peter Melin pratade om röstvård och gav tips, Elisabeth Renström pratade om hur man gör ett bra reportage, Dan Josefsson pratade om hur man håller glöden uppe. “Var naiv, ställ de frågorna som du själv vill ha svar på. Våga vara okunnig och spela inte smart för det finns inga definitiva lösningar”, var några av senteserna i hans roliga och spirituella föredrag.
Vi var på studiebesök på GP där redaktionschefen Cecilia Krönlein berättade till bilder hur de arbetar på GP och varför.
Kanalhuset (SVT o SR) på Lindholmen fick också ett besök av oss. Radiokillen Hasse Andersson visade oss runt i huset och vi träffade Hans P Hammer, Linn Olsson, Mette Friberg, Nils Hansson bland andra. Mycket intressant.
Vädret var på sitt allra bästa humör och många tyckte att det var trevligt i Göteborg. Folk är så vänliga och öppna sa några och det är ju kul. Man känner liksom ett ansvar för att det skall vara bra och Göteborg i november är ju normalt ingen hit.
Men Helén, Zandra, Tove, Dan och jag kan vara stolta över att det mesta fungerade bra.
Nu födar solen in i mitt arbetsrum på andra våningen. En hes fasan flyger förbi, grannens feta katt lufsar omkring i trädgården och Monica och Märta följer barnbarnet hem till mamma som slant i halkan i fredags och har ont i rôva som vi säger i Utby.
Skall bara tacka Leif Wilehag för sitt eminenta Fredagsmys i fredags där han dels spelade många goa låtar med feeling och dels läxade upp girigheten i dagens Sverige där vd:ar tycks ha fått guldsot.
Det tog tydligen skruv för dan efter avsade sig Postens nye vd sin lön på 900 000 i månaden.
Det finns mycket som är snett i dagens Sverige där de som är inne i systemet och har arbete och är friska mer och mer distanserar sig från samhällets olycksbarn som saknar arbete, utbildning, bostad och hälsa. De som redan har det svårt skall sättas åt. Det är åt helvete för att säga det milt.
Snart är soppköerna tydliga och tiggarna fler och fler och ett sånt samhälle vill inte jag ha.
Ett värdigt samhälle tar hand om sina medborgare. Det har vi råd med.
Nalkas november i vacker skrud
November och naturen lägger sig till ro. Denna morgon i ett sällsynt vackert, lite blekt soldis. Dimman lättar från Säveån. Rimfrosten vitnar på löv, grind och skottkärra. De sista äpplena är frusna och halvruttna. Träden och gräset lyser vita i morgonsolen som tvekar men som till sist slungar sina gyllene strålar mot jorden.
Vi promenerar längs ån och änderna dyker i det kalla vattnet. Varvet är tyst och öde. Båterna sover under presenningar, nyss uppdragna ur åns kalla vatten.
Trastarna tjattrar ilsket i de avlövade träden och de vackra skatorna är på jakt, hungrigt nyfikna.
Snart är det mörkt och kallt. Men ännu lyser den bleka novembersolen över folk och fä. Redo att glimma till innan alla helgons mörker tar över och det blir död.
