Mytiska midsommar!

Midsommar! Så mytisk, så efterlängtad och så flyktig.
När sommaren äntligen står i sin allra vackraste skrud börjar omedelbart nedräkningen till mörkrets intåg.
Kanske är det charmen med vårt väder och ljuset. Man kan inte slå sig till ro. Planera är svårt, planera efter vädret är omöjligt.
Man får vara glad för det man har/får. Ta tillfället i flykten.
"Idag är det kanonväder, carpe diem".

Resan till friheten

Den där känslan när man kommer ut på gatan från hotellets frukostmatsal och upplever friheten. Känslan av att vara fri. Inga band som håller fast dig. Inga förpliktelser, inga måsten. Jag gör vad som faller mig in. Klart att man måste ta hänsyn till resesällskapet men det brukar inte vara något problem.
Dagen ligger framför en och spänning stiger. Dofter, ljud och vädret sättersin prägel. Allt känns annorlunda, spännande och lustfyllt.
Jobbresor är ju också berikande och lustfyllda men inte på samma sätt. Friheten är beskuren. Deadline hänger över en. Prestera eller dö. Så kändes det ibland när man var i Albanien, Bulgarien, Rumänien, Sibirien, Holland, Belgien, Italien, Österrike, Tjeckien, Tyskland, England, Skottland, Irland, Nordirland, Sydkorea, Polen, Danmark, Norge, Finland, Estland och skulle skriva hem till tidningen man arbetade för. Eller var på en stipendieresa.
Men minnena är ju kvar och upplevelserna och att kunna ta vara på sig själv med hjälp av snälla kollegor ibland. Utvecklande.
Och så längre upp i åldern, lustresor. bara för skojs skull.Vilken lyx. Vi var i Liverpool, en kompis och kollega för inte så länge sedan. Trots kylan och vätan var det underbart kravlöst. Ändå fick vi uppleva 55 000 på Anfield när Liverpool spelade mot Southampton, John Lennon och Paul McCartneys barndomshem, Strawberry fields, Beatles-muséet, Titanic-muséet, China-town och mycket mer. Allt utan stress och prestationskrav.
Eller när vi var i Stockholm nyigen och såg Fantomen på operan med Peter Jöback på Cirkus på Djurgården och varvade ner på Lilla Harem på Söder med svågern.
När man har gjort en resa har man alltid något att berätta. Eller hur?
 
 
 

RSS 2.0