Det blir inget VM för Sverige men Beatles tröstar i höst

Dert svenska spelet mot Malta var tamigfan det sämsta på mycket länge. Ingen ville, ingen kunde och ingen jobbade.
Det var som tre apor som varken ser, hör eller kan uttrycka sig. Vi finns inte. Spelarna verkade tänka att det här ordnar sig. Zlatan fixar det här. Malta är ett skitlag och vi vann med sju noll 2005 här nere.
Men Malta skulle göra livet surt för de överbetalda svenska proffsen. Först när Tobias Hysén kom in i andra halvlek blev det lite fart på de gulblå.
Marcus Berg satte 1-0-målet via en maltesisk försvarare och sen var segern som i en liten ask.
Tre poäng, bra. sex poäng på två bortamatcher. Finemang!
Men spelet mot Malta var lika dåligt som det var bra mot Ungern.
Nu saknades den aggressivitet och jävlar anamma som svenskarna visade upp i Budapest.
Varför?
Det är en fråga om inställning. Sverige underskattade Malta helt enkelt och malteserna sprang, kämpade kastade sig och fördröjde och kom i farliga kontringar några gånger men lyckades naturligtvis inte rubba Sverige i grunden. Mer reta, såra, håna och göra det svårt för dessa stjärnor från norr, det kunde man. Sverige var inte inspirerat, gick fortfarande på moln efter den sagolika upplösningen mot Ungern i lördag.
Att det skall vara så svårt att gå ut och visa var skåpet skall stå även mot lag som Albanien och Malta.
Mot Portugal, Ungern och Danmark vet man att Sverige är på tå och står upp och gör sitt yttersta.
Men mot Malta såg det ut som pojklagsfotboll. Sverige har svårt att leva upp till förväntningarna.
Redan 1973 hade Sverige förtvivlat svårt att besegra Malta på Malta. Det blev seger med 2-1 efter ett 0-1-underläge. Och då hade Sverige ett kanonlag.
Svenska landslaget i fotboll har så förtvivlat svårt att föra matcher, att ta kommandot och spela sig till chanser lugnt och metodiskt.
Det saknas också fart i det svenska laget. En Chippen som kan virvla loss, en Tobias Hysén som springer på allt och snabbt också. Saknaden efter Henrik Larsson är också stor.
Tyvärr. Mitt tips är att Sverige inte når VM-slutspelet i Sydafrika nästa år och det känns tungt.
Men den som lever får se...
###
Tills dess får man väl trösta sig med nya Beatles-släppet och spela For no one, Drive my car, Tomorrow never knows, Nowhere man, The word och få känslan igen att livet är underbart så länge musiken finns. Under en låt kan inget hända, allt flyter, ingen kan störa dig och allt är möjligt i fantasin.
Beatles gav livsmod till unga själar, ingöt mod i tonårsosäkerhet. Det var en sån glädje i musiken, en sån urkraft som man inte kunde värja sig ifrån och varför skulle man. Det man gjorde var att man sög in muskien och texterna med varje por av kroppen. man lät sig duschas av musiken och blev därefter en renare och bättre människa.
Saknar fortfarande min blåa kavaj och mockabootsen.
###
Hösten här och det känns ganska skönt trots allt. Färgprakten, den krispiga luften och man får börja att klä sig igen. Det finns ett vemod men också ett lugn som ger stabilitet och arbetsro. Tänk så mycket böcker det finns kvar att läsa och så mycket musik kvar att lyssna till och så många trevliga samtal kvar att delta i.
Det är bara att ta för sig! Men så här i mitten av september lyser ännu sommarsolen och det gäller att hålla kvar semesterkänslan ytterligare ett tag med vetskapen om att vi går mot en härlig och utmanande höst.
Dagens mat: Svampsoppa.
Dagens låt: Doctor Robert på Revolver, The Beatles.
Dagens motto: Stå på dig annars gör någon annan det.
Dagens bok: Hornsgatan av Ernst Brunner. Fabuleringsglädje.


RSS 2.0