S-topparna gör släta figurer
Herregud! Jag hade glömt hur bra Steven Stills är/var.
Hans dubbelalbum Mannassas från tidigt 1970-tal är lysande. Lyssnar på den här uppe i mitt arbetsrum på andra våningen samtidigt som ett blekt solljus spelar över den ännu gröna gräsmattan där nere.
Jag väntar på att familjen skall samlas och kanske äta lunch men framför allt beundra Edda, mitt barnbarn som nu är 1,5 månad gammal. Innan Johan och Julia åker tillbaka till Uppsala. Igår vilade Edda tryggt i faster Maddes famn och sov så sött.
Igår simmade jag 725 meter och det kändes mycket bra. Bubbelpool och bastu efteråt och man känner sig som en bättre människa. Lite gött tjöt med gubbarna i bubbelpoolen är alltid upplivande.
Sämre människor finns det tyvärr inom offentligheten i Göteborgs stad. Fusk med kvitton trots miljoninkomster är bara så åpet, girigt.
Våra politiska företrädare Anneli Hulthén och Anna Johansson gör släta figurer i sammanhanget. Anna Johansson tittar inte ens på kvittons hon skall granska och attestera och Hulthén säger att kommunen har gjort en resa när det gäller att skärpa upp rutiner hur offentliga skattemedel skall handskas med.
Tydligen var det inte tillräckligt. Nog sagt.
På måndag skall jag vara registrator på seminariet "Att störa homogenitet" på Stadsmuseet. Det skall bli mycket intressant.
Hans dubbelalbum Mannassas från tidigt 1970-tal är lysande. Lyssnar på den här uppe i mitt arbetsrum på andra våningen samtidigt som ett blekt solljus spelar över den ännu gröna gräsmattan där nere.
Jag väntar på att familjen skall samlas och kanske äta lunch men framför allt beundra Edda, mitt barnbarn som nu är 1,5 månad gammal. Innan Johan och Julia åker tillbaka till Uppsala. Igår vilade Edda tryggt i faster Maddes famn och sov så sött.
Igår simmade jag 725 meter och det kändes mycket bra. Bubbelpool och bastu efteråt och man känner sig som en bättre människa. Lite gött tjöt med gubbarna i bubbelpoolen är alltid upplivande.
Sämre människor finns det tyvärr inom offentligheten i Göteborgs stad. Fusk med kvitton trots miljoninkomster är bara så åpet, girigt.
Våra politiska företrädare Anneli Hulthén och Anna Johansson gör släta figurer i sammanhanget. Anna Johansson tittar inte ens på kvittons hon skall granska och attestera och Hulthén säger att kommunen har gjort en resa när det gäller att skärpa upp rutiner hur offentliga skattemedel skall handskas med.
Tydligen var det inte tillräckligt. Nog sagt.
På måndag skall jag vara registrator på seminariet "Att störa homogenitet" på Stadsmuseet. Det skall bli mycket intressant.
Dagens låt: Colorado - Steven Stills.
Örgrytes ledning har ett tungt ansvar
Mitt älskade Örgryte IS åkte igår ned i division 1 södra. Känns nästan förnedrande.
Jag har ingen närmare förklaring till varför det gick så illa. Annat än att laget inte är tillräckligt bra. Men, i vintras och tidiga våren besegrade detta ungdomliga Öis AIK med 4-1 i cupen, slog Gais med 1-0 i en träningsmatch. Det såg då mycket bra ut. Ett hungrigt aggressivt ungt lag som inte räddes fan eller djävulen.
Sen har det hänt saker. Stukat självförtroende, tränarbyte, Hans Prytz ut och Marcus Lantz in. Det blev inget lyft med det bytet.
Oskar Walle´n blev skadad och det betydde säkert en del. Men målvakten Peter Abrahamsson har varit en av lagets stöttepelare tillsammans med altmeister David Leinar. Emil Karsson har slitit otacksamt därframme. Geoge Mourad värvades men det saknades kreativitet på mitten trots Jakob Lindström.
Nu förlorar Öis fyra miloner kronor på degraderingen och det är mycket pengar för Öis.
Kanske vänder det igen i ettan men det blir svårt. Sponsorer, publik och unga talanger kanske inte har Öis som förstaval i framtiden och däri ligger faran.
Har Örgryte IS tillräckligt med förtroendekapital kvar att vända på detta för att så småningom spela i allsvenskan?
Fan vet. Men som jag sagt och skrivit tidigare; Örgryte IS är ju det finaste vi har. Öis spelade den första fotbollsmatchen i Sverige med dagens regler. 22 maj 1892 på Heden mitt i Göteborg mot Lyckans soldater. Öis vann med 1-0.
Nu måste alla inblandade se till att Örgryte IS goda namn restaureras. Ansvaret vilar tungt på ledningen.
Dagens motto: Håll ut! Det vänder.
Kvinnan föder grensle över en grav
Höststormen Simone har lagt sig.
Allhelgona är här.
Vintertiden är tillbakatagen och mörkret har sänkt sig över landet. Särskilt kvällstid. Fick en chock när jag kom ut från Valhalla-badet häromdagen och det var mörkt. halv fem på eftermiddagen!
Ja, ja, man glömmer så fort. Nyssens satt man på altanen i morgonsol och åt sin frukost innan jobbet kallade.
Nu kurar man i soffan i mörkret och hör regnet slå emot rutan och vinden ta i de glesa grenarna som är kvar i plommonträdet. äppleditot och flädern.
Två, tre äpplen dinglar fortfarande i det urgamla trädet.
Nu väntar vi otåligt på att barnbarnet Edda skall komma ner från Uppsala med mor och far. Hon måste ha vuxit sen sist (några veckor), hon kanske känner igen sin gamle farfar. Nåja, kanske inte riktigt än.
Nu bryter solen igenom den gråbleka novemberhimlen. Det blir nästan obscent ljust. Opassande glättigt i denna dödens tid.
Jenny Diski skriver om tiden mellan två mörker. Födseln och döden. "Kvinnan föder gensle över en grav", citerar hon Beckett i I väntan på Godot Det finns helt enkelt inte tid att ha långtråkigt. Snart är den stora eviga sömnen här igen. Människan kan dö på så många olika sätt men föds gör man bara en gång.
Då tänker jag; kanske panerad fisk ikväll. Det skulle vara gott.
Dagens bok: Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson.
Dagens musik: The Bands livekonsert i NYC 1971. Remastrad nyutgåva. Suverän rotrock.
Dagens motto: Gå ut och var glad.
Dagens rätt: Panerad kolja.
Allhelgona är här.
Vintertiden är tillbakatagen och mörkret har sänkt sig över landet. Särskilt kvällstid. Fick en chock när jag kom ut från Valhalla-badet häromdagen och det var mörkt. halv fem på eftermiddagen!
Ja, ja, man glömmer så fort. Nyssens satt man på altanen i morgonsol och åt sin frukost innan jobbet kallade.
Nu kurar man i soffan i mörkret och hör regnet slå emot rutan och vinden ta i de glesa grenarna som är kvar i plommonträdet. äppleditot och flädern.
Två, tre äpplen dinglar fortfarande i det urgamla trädet.
Nu väntar vi otåligt på att barnbarnet Edda skall komma ner från Uppsala med mor och far. Hon måste ha vuxit sen sist (några veckor), hon kanske känner igen sin gamle farfar. Nåja, kanske inte riktigt än.
Nu bryter solen igenom den gråbleka novemberhimlen. Det blir nästan obscent ljust. Opassande glättigt i denna dödens tid.
Jenny Diski skriver om tiden mellan två mörker. Födseln och döden. "Kvinnan föder gensle över en grav", citerar hon Beckett i I väntan på Godot Det finns helt enkelt inte tid att ha långtråkigt. Snart är den stora eviga sömnen här igen. Människan kan dö på så många olika sätt men föds gör man bara en gång.
Då tänker jag; kanske panerad fisk ikväll. Det skulle vara gott.
Dagens bok: Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson.
Dagens musik: The Bands livekonsert i NYC 1971. Remastrad nyutgåva. Suverän rotrock.
Dagens motto: Gå ut och var glad.
Dagens rätt: Panerad kolja.
