Befria fotbollen från marodörerna!
Pirate Bay, dessa fjuniga finsmän, ja, undantaget då Wasabröds ättling, är ett slags näthälare. De tillhandahåller stulet material.
De gör så att upphovsskyddat material blir lätt åtkomligt om man är medlem i Pirate Bay.
Nu dömdes de i Tingsrätten till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd eller böter.
Vad skall man säga om det?
Jag tycker att upphovsrätten är viktig och nästan helig. Men när det gäller stormrika förlag och den amerikanska nöjesindustrin som själva tar och tar utan att ge så mycket tillbaka till upphovsrättsinnehavaren är jag mer kluven.
Tekniken finns, kommer att bli ännu bättre och det är svårt att stoppa illegala nedladdningar.
Själv använder jag iTunes. Häromdagen köpte jag Leonard Cohens konsert från London för 130 spänn. 27 låtar för en dryg hundring. Det tycker jag är ett överkomligt pris. Ingenting är gratis här i livet. Jo, tipslappar är ju det men inte att lämna in tipset.
Vi journalister vet att det inte finns något som heter gratisluncher. Den som bjuder vill alltid ha någonting tillbaka. Allting kostar och det är alltid nån som får stå för notan i slutändan.
Som skattebetalarna när det gäller notan för polisens nästan absurda bevakning av fotbollsmatcher. Fotbollsterroristerna har tagit över en stor del av toppfotbollen i Sverige. Det sker ständigt ligistaktioner i samband med allsvenska matcher i fotboll. Detta är, mina vänner, alldeles åt helvete!
Jag har gått på fotboll sen farsan tog med mig på IFK Göteborg-Örgryte IS 1959. Pappa var öisare, naturligtvis efter som hans bror spelat i Öis.
Jag blev öisare under den matchen. Örgryte vann med 3-0 och Agne Simonsson blev min stora idol. Då vallfärdade 52 194 människor till Ullevi den här vackra junidagen. Inte ett bråk. Inte hata bara älska. Trots så många människor. Aldrig har så många åskådare sett en allsvensk match. Då på 1950-talet härskade optimism och framtidstro. Människor var stolta över det nya samhället som växte fram efer kriget. Det går inte att föreställa sig 52 000 människor på fotboll idag utan rejäla bråk I alla fall inte när klubbar som IFK Göteborg, Gais, AIK, Djurgården, Hammarby, Heslingborg och Malmö FF spelar.
Det som händer och har hänt sen i början av 1990-talet är att vilsna unga män har tagit över och förpestat stämningen inna på arenorna och numera även utanför, ja, ibland inte ens i närheten av arenorna.
Fotbollen har misslyckats, samhället har misslyckats. I och med att man exkluderar människor, unga människor och förvandlar drömmar till utanförskap, krattar man manegen för såna här händelser. Fotbollsvåldet är bara en del av gängbildning, kriminalitet, desperata handlingar av unga människor för att bli sedda, att bli upptagen i en gemenskap som bygger på terror, vanmakt och social isolering.
Som man sår, skördar man och det svenska samhället har blivit ett klassamhälle där utanförskapet ökar. Ungdomar kommer inte in i samhället, får inga jobb, slås ut i skolan.
Det är då trynet av kriminella individer kan sticka fram och plocka unga, arga individer som skriker på uppmärksamhet och att nån bryr sig om dem.
Det har varnats i många år att det finns en tickande bomb i förorterna som kan brisera när som helst. Sen kom alliansen och fortsatte nedmonteringen av samhället och utanförskapet ökar.
Där finns grogrunden för fotbollsterrorismen i Sverige. Samhället kommer att svara med allt hårdare repressalier och till slut kanske matcher kommer att spelas utan publik. Då har våldet segrat och fotbollen och samhället förlorat. Då kan vi sitta och titta på matcherna i tv istället.
Alla förlorar på ett sådant scenario.
Tills dess får man fortsätta att ta till uteslutning av supporers som missköter sig, innesluta klackar i burar på arenan, bussa publiken från a till b med jättestyrkor av polis runt sig. Vi får finna oss i belägrade städer i samband med fotbollsmatcher. Det är förjävligt men jag ser tyvärr ingen bättring på sikt.
Jag har sett tusentals matcher på plats på arenor över hela Europa, Jag älskar fotboll, har alltid gjort det. Både som fotbollsspelare själv, som åskådare och som journalist och krönikör. Men under de senaste åren har jag alltmer tröttnat på hatet, våldet och språkbruket vid vissa matcher, Nu när jag inte behöver gå på matcher stannar jag hellre hemma när det är högriskmatcher. Jag väljer mina matcher med omsorg och ser resten på tv. Kanske är det fegt och att stoppa huvudet i sanden men det är helt enkelt för min egen sinnesro. Jag blir så upprörd, arg och ledsen när jag hör hata, hata Göteborg eller andra värre haranger hela tiden. Eller när man är på väg till en match, full av förväntan och stadens gator är belägrade av ridande polis, piketbilar som bevakar en högjudd skara så kallade fans som super, skränar och skitar ned. Då tappar jag intresset.
Annars är det ju inte mycket som slår ett fullsatt stadion med två engagerande klackar, bra fotboll och den enastående gemenskap som en bra fotbollsmatch kan skapa.
Passion, javisst, häcklande av varandra med glimten i ögat, jamenvisst. Hata, våld och terror går fetbort som man säger numera.
Befria fotbollen från marodörerna! Skapa ett tolerant samhälle som inkluderar alla. Utopi kan tyckas men varför nöja sig med mindre? Eller som Goa gubbar har som devis på Frölundas hemmamatcher: "Bara älska, inte hata".
Varför är den ofta brutala sporten ishockey befriad från huliganer?
Dagens låt: It aint no cure for love med Leonard Cohen.
De gör så att upphovsskyddat material blir lätt åtkomligt om man är medlem i Pirate Bay.
Nu dömdes de i Tingsrätten till ett års fängelse och 30 miljoner kronor i skadestånd eller böter.
Vad skall man säga om det?
Jag tycker att upphovsrätten är viktig och nästan helig. Men när det gäller stormrika förlag och den amerikanska nöjesindustrin som själva tar och tar utan att ge så mycket tillbaka till upphovsrättsinnehavaren är jag mer kluven.
Tekniken finns, kommer att bli ännu bättre och det är svårt att stoppa illegala nedladdningar.
Själv använder jag iTunes. Häromdagen köpte jag Leonard Cohens konsert från London för 130 spänn. 27 låtar för en dryg hundring. Det tycker jag är ett överkomligt pris. Ingenting är gratis här i livet. Jo, tipslappar är ju det men inte att lämna in tipset.
Vi journalister vet att det inte finns något som heter gratisluncher. Den som bjuder vill alltid ha någonting tillbaka. Allting kostar och det är alltid nån som får stå för notan i slutändan.
Som skattebetalarna när det gäller notan för polisens nästan absurda bevakning av fotbollsmatcher. Fotbollsterroristerna har tagit över en stor del av toppfotbollen i Sverige. Det sker ständigt ligistaktioner i samband med allsvenska matcher i fotboll. Detta är, mina vänner, alldeles åt helvete!
Jag har gått på fotboll sen farsan tog med mig på IFK Göteborg-Örgryte IS 1959. Pappa var öisare, naturligtvis efter som hans bror spelat i Öis.
Jag blev öisare under den matchen. Örgryte vann med 3-0 och Agne Simonsson blev min stora idol. Då vallfärdade 52 194 människor till Ullevi den här vackra junidagen. Inte ett bråk. Inte hata bara älska. Trots så många människor. Aldrig har så många åskådare sett en allsvensk match. Då på 1950-talet härskade optimism och framtidstro. Människor var stolta över det nya samhället som växte fram efer kriget. Det går inte att föreställa sig 52 000 människor på fotboll idag utan rejäla bråk I alla fall inte när klubbar som IFK Göteborg, Gais, AIK, Djurgården, Hammarby, Heslingborg och Malmö FF spelar.
Det som händer och har hänt sen i början av 1990-talet är att vilsna unga män har tagit över och förpestat stämningen inna på arenorna och numera även utanför, ja, ibland inte ens i närheten av arenorna.
Fotbollen har misslyckats, samhället har misslyckats. I och med att man exkluderar människor, unga människor och förvandlar drömmar till utanförskap, krattar man manegen för såna här händelser. Fotbollsvåldet är bara en del av gängbildning, kriminalitet, desperata handlingar av unga människor för att bli sedda, att bli upptagen i en gemenskap som bygger på terror, vanmakt och social isolering.
Som man sår, skördar man och det svenska samhället har blivit ett klassamhälle där utanförskapet ökar. Ungdomar kommer inte in i samhället, får inga jobb, slås ut i skolan.
Det är då trynet av kriminella individer kan sticka fram och plocka unga, arga individer som skriker på uppmärksamhet och att nån bryr sig om dem.
Det har varnats i många år att det finns en tickande bomb i förorterna som kan brisera när som helst. Sen kom alliansen och fortsatte nedmonteringen av samhället och utanförskapet ökar.
Där finns grogrunden för fotbollsterrorismen i Sverige. Samhället kommer att svara med allt hårdare repressalier och till slut kanske matcher kommer att spelas utan publik. Då har våldet segrat och fotbollen och samhället förlorat. Då kan vi sitta och titta på matcherna i tv istället.
Alla förlorar på ett sådant scenario.
Tills dess får man fortsätta att ta till uteslutning av supporers som missköter sig, innesluta klackar i burar på arenan, bussa publiken från a till b med jättestyrkor av polis runt sig. Vi får finna oss i belägrade städer i samband med fotbollsmatcher. Det är förjävligt men jag ser tyvärr ingen bättring på sikt.
Jag har sett tusentals matcher på plats på arenor över hela Europa, Jag älskar fotboll, har alltid gjort det. Både som fotbollsspelare själv, som åskådare och som journalist och krönikör. Men under de senaste åren har jag alltmer tröttnat på hatet, våldet och språkbruket vid vissa matcher, Nu när jag inte behöver gå på matcher stannar jag hellre hemma när det är högriskmatcher. Jag väljer mina matcher med omsorg och ser resten på tv. Kanske är det fegt och att stoppa huvudet i sanden men det är helt enkelt för min egen sinnesro. Jag blir så upprörd, arg och ledsen när jag hör hata, hata Göteborg eller andra värre haranger hela tiden. Eller när man är på väg till en match, full av förväntan och stadens gator är belägrade av ridande polis, piketbilar som bevakar en högjudd skara så kallade fans som super, skränar och skitar ned. Då tappar jag intresset.
Annars är det ju inte mycket som slår ett fullsatt stadion med två engagerande klackar, bra fotboll och den enastående gemenskap som en bra fotbollsmatch kan skapa.
Passion, javisst, häcklande av varandra med glimten i ögat, jamenvisst. Hata, våld och terror går fetbort som man säger numera.
Befria fotbollen från marodörerna! Skapa ett tolerant samhälle som inkluderar alla. Utopi kan tyckas men varför nöja sig med mindre? Eller som Goa gubbar har som devis på Frölundas hemmamatcher: "Bara älska, inte hata".
Varför är den ofta brutala sporten ishockey befriad från huliganer?
Dagens låt: It aint no cure for love med Leonard Cohen.
Läser Björn Borg fortfarande Buster?
Så var påsken över för den här gången. Det här året blev det en familjehögtid med barn och barnbarn på besök. Ett krogbesök på Kometen hann vi också med. Fisksoppan var ljuvlig.
Vintergäck, scilla, tussilago och påskliljor prunkar i trädgården och på altanen står gula tulpaner och påskliljor. Vi fick bråttom att fixa iordning altanen inför påskafton. Dammtorka, dammsuga och ut med de gröna plastmattorna, upp med några möbler, torka av det stora bordet som vi fick av Petra på Erik Dahlbergsgatan och placera ut stolar.
I ivern slog jag en spricka i altantaket med parasollen. Tog i för alla i Öis och missbedömde tyngden och spetsen rakt igenom vårt fina altantak.
Onödigt är bara förnamnet. Plasttaket sprack en decimeter.
Monica letade reda på en oöppnad silikontub och jag upp på pallen och smetade en tjock sträng över sprickan. Men sen när jag skulle jämna ut silikonet var det som förgjort. Det fastnade på plasthandskarna och följde med, alltså silikonet gjorde det. Jag vätte fingret med vatten men fick samma resultat. Hur gör man?
Nu får det sitta och stelna och när det börjar att regna nån gång längre fram får vi se om silikonet gjort nån nytta.
Läser sen i ett kvällsblad att Peter Harrysson blev putt när han var med i det fantastiskt dåliga programmet “Grillad”. Han gillade inte skämten om sin vikt. Varför ställer man då upp i ett sånt program, kan man undra?
Grillad saknar värme, humor och spontanitet, enligt min mening. I alla fall det lilla som jag har sett. Trodde Harrysson att de skulle prisa hans karriär?
Björn Ranelid, denna ödmjuka man med det poetiska och blommiga språket är en bra fotbollsexpert. Han har ju spelat allsvensk fotboll med Malmö FF och Djurgårdens IF. Ibland är han med i Supersöndag i Canal plus. Ett måste för varje fotbollsälskare.
Ranelid raljerade lite över att Tomas Brolin sa på sjukbädden efter en allvarlig fotskada 1994 på frågan om han nu skulle få tid att läsa mycket böcker: “Nä, så sjuk blir jag aldrig”.
Ranelid gick på ordentligt och sa bland annat:
– Den vackraste klassresa du kan göra i dag är inom idrotten. Och då kan du – som Tomas Brolin inte gjorde och som kanske inte Zlatan eller Henke gör – bereda barn en väg att gå in i litteraturens värld och erövra ett språk. Ett instrument du kan använda dig av i ditt yrkesliv.
Ranelid fortsatte:
– Ingen har fått Nobelpris i tystnad och ingen undkommer ordet stigmatisering. I den stund du mister ordet och är dysfunktionell i språket är det oerhört tomt i ditt liv. Och säger du som Tomas Brolin att du aldrig blir så sjuk att du läser böcker slutar du ditt civila liv med svarta solglasögon vid ett pokerbord där esset och de klädda korten är att du aldrig har läst en bok.
Tomas Brolin, denna litteräre gigant, svarade förnärmat att han visst läser böcker och att Ranelid som han aldrig träffat inte skall prata om sånt han inte vet nåt om.
- Jag svarade så för att jag ville få slut på intervjun och att jag skulle jobba så hårt för att komma tillbaka att det inte fanns tid att läsa böcker, sa Brolin.
Detta meningsutbyte var verkligen kul att ta del av. Jättarna och hjärnornas kamp.
Blir man en bättre fotbollsspelare om man läser böcker? Svårt att veta.
Blir man en bättre människa om man läser böcker? Förmodligen efter som böcker vidgar ens horisont och stimulerar fantasin och leder tankarna in på otrampade stigar och oväntade upptäckter. Dessutom skärper det till språket och utökar vokabulären.
Men det beror ju också på vad man läser. Läser Björn Borg fortfarande bara Buster?
Dagens låt: Real life - John Lennon.
Dagens rätt: Dillsill.
Dagens bok: Jobs bok.
Vintergäck, scilla, tussilago och påskliljor prunkar i trädgården och på altanen står gula tulpaner och påskliljor. Vi fick bråttom att fixa iordning altanen inför påskafton. Dammtorka, dammsuga och ut med de gröna plastmattorna, upp med några möbler, torka av det stora bordet som vi fick av Petra på Erik Dahlbergsgatan och placera ut stolar.
I ivern slog jag en spricka i altantaket med parasollen. Tog i för alla i Öis och missbedömde tyngden och spetsen rakt igenom vårt fina altantak.
Onödigt är bara förnamnet. Plasttaket sprack en decimeter.
Monica letade reda på en oöppnad silikontub och jag upp på pallen och smetade en tjock sträng över sprickan. Men sen när jag skulle jämna ut silikonet var det som förgjort. Det fastnade på plasthandskarna och följde med, alltså silikonet gjorde det. Jag vätte fingret med vatten men fick samma resultat. Hur gör man?
Nu får det sitta och stelna och när det börjar att regna nån gång längre fram får vi se om silikonet gjort nån nytta.
Läser sen i ett kvällsblad att Peter Harrysson blev putt när han var med i det fantastiskt dåliga programmet “Grillad”. Han gillade inte skämten om sin vikt. Varför ställer man då upp i ett sånt program, kan man undra?
Grillad saknar värme, humor och spontanitet, enligt min mening. I alla fall det lilla som jag har sett. Trodde Harrysson att de skulle prisa hans karriär?
Björn Ranelid, denna ödmjuka man med det poetiska och blommiga språket är en bra fotbollsexpert. Han har ju spelat allsvensk fotboll med Malmö FF och Djurgårdens IF. Ibland är han med i Supersöndag i Canal plus. Ett måste för varje fotbollsälskare.
Ranelid raljerade lite över att Tomas Brolin sa på sjukbädden efter en allvarlig fotskada 1994 på frågan om han nu skulle få tid att läsa mycket böcker: “Nä, så sjuk blir jag aldrig”.
Ranelid gick på ordentligt och sa bland annat:
– Den vackraste klassresa du kan göra i dag är inom idrotten. Och då kan du – som Tomas Brolin inte gjorde och som kanske inte Zlatan eller Henke gör – bereda barn en väg att gå in i litteraturens värld och erövra ett språk. Ett instrument du kan använda dig av i ditt yrkesliv.
Ranelid fortsatte:
– Ingen har fått Nobelpris i tystnad och ingen undkommer ordet stigmatisering. I den stund du mister ordet och är dysfunktionell i språket är det oerhört tomt i ditt liv. Och säger du som Tomas Brolin att du aldrig blir så sjuk att du läser böcker slutar du ditt civila liv med svarta solglasögon vid ett pokerbord där esset och de klädda korten är att du aldrig har läst en bok.
Tomas Brolin, denna litteräre gigant, svarade förnärmat att han visst läser böcker och att Ranelid som han aldrig träffat inte skall prata om sånt han inte vet nåt om.
- Jag svarade så för att jag ville få slut på intervjun och att jag skulle jobba så hårt för att komma tillbaka att det inte fanns tid att läsa böcker, sa Brolin.
Detta meningsutbyte var verkligen kul att ta del av. Jättarna och hjärnornas kamp.
Blir man en bättre fotbollsspelare om man läser böcker? Svårt att veta.
Blir man en bättre människa om man läser böcker? Förmodligen efter som böcker vidgar ens horisont och stimulerar fantasin och leder tankarna in på otrampade stigar och oväntade upptäckter. Dessutom skärper det till språket och utökar vokabulären.
Men det beror ju också på vad man läser. Läser Björn Borg fortfarande bara Buster?
Dagens låt: Real life - John Lennon.
Dagens rätt: Dillsill.
Dagens bok: Jobs bok.
Glad Påsk - även till samhällets olyckbarn
Skall bara önska Glad Påsk till dig som läser min blogg.
Nu skiner solen över nejden och äggen är plockade ur reden och laxen i kylen och sillen är bärgad och snapsen, nä, det blir ingen snaps i år.
Det blir en draja istället.
Vanor och traditioner är till för att brytas.
Annika Östberg är hemma i Sverige efter 27 år i amerikanskt fängelse. Nu börjar kritiken komma. Hon är inte så oskyldig som hon verkar. Enligt den amerikanska domen var hon den drivande när hennes boyfriend dödade två. Han var bara en marionett i Annika Östbergs händer. En kriminell bitch, en ond människa...
Det var för 30 år sen! Hon var tungt drogberoende. Hon har varit en mönsterfånge. Hon har suttit i 27 år för medhjälp till mord.
Okay, hon var nog inte guds ängel då men är naturligtvis inte den samma idag. Människor utvecklas.
Jag tycker att hon fått tillräckligt med straff. Nu får hon och hennes mamma hoppas på ett snabbt frigivande så att de kan få några bra år tillsammans.
Lars-Inge Svartenbrandt, alias Ferm, är ute och viftar igen. Denna gång med något slags vapen har han rånat en bank. Denna samhällets olycksfågel har suttit inne i 40 år. Till vilken nytta? När han kommer ut har det likaväl gått åt helvete.
Svartenbrandt är en misslyckad människa. Fy vad hårt! Att vara en misslyckad människa. Alla människor har både gott och ont i sig, det är min övertygelse. Men när det svarta tar överhanden finns det ofta orsaker till det. Brist på kärlek, svår barndom, brist på ramar, regler. Att inte bli sedd är en källa till överspel och att tänja på gränser.
Men samhället blir allt kallare.
En svensk manlig bloggare tyckte att Annika Östberg skulle få en spruta i armen. Alltså avrättats. På vilka premisser skriver man sånt?
Lars-Inge Svartenbrandt har försökt med mycket. Kärlek, religion, offentlighet, uppträdanden men det har gått åt helvete i alla fall.
"Jag är den ständige psykopaten” har "Svarten” sagt om sig själv. Vilken insikt och vilket nedklassande av sig själv.
Men samhällets misslyckande är tungt - inte på 40 har man lyckas göra Svartenbrandt till en laglydig och harmonisk människa.
Jag kan bara tycka synd om människan Lars-Inge Svartenbrandt. Och Annika Östberg.
Dagens låt: Mornings has broken - Cat Stevens. Tack till Tommy Johansson.
Dagens bok: Bibeln.
Dagens rätt: Mandeltäckt fläskfilé med råstekt vitlökspotatis.
Dagens dikt: Javisst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka. Karin Boye
Nu skiner solen över nejden och äggen är plockade ur reden och laxen i kylen och sillen är bärgad och snapsen, nä, det blir ingen snaps i år.
Det blir en draja istället.
Vanor och traditioner är till för att brytas.
Annika Östberg är hemma i Sverige efter 27 år i amerikanskt fängelse. Nu börjar kritiken komma. Hon är inte så oskyldig som hon verkar. Enligt den amerikanska domen var hon den drivande när hennes boyfriend dödade två. Han var bara en marionett i Annika Östbergs händer. En kriminell bitch, en ond människa...
Det var för 30 år sen! Hon var tungt drogberoende. Hon har varit en mönsterfånge. Hon har suttit i 27 år för medhjälp till mord.
Okay, hon var nog inte guds ängel då men är naturligtvis inte den samma idag. Människor utvecklas.
Jag tycker att hon fått tillräckligt med straff. Nu får hon och hennes mamma hoppas på ett snabbt frigivande så att de kan få några bra år tillsammans.
Lars-Inge Svartenbrandt, alias Ferm, är ute och viftar igen. Denna gång med något slags vapen har han rånat en bank. Denna samhällets olycksfågel har suttit inne i 40 år. Till vilken nytta? När han kommer ut har det likaväl gått åt helvete.
Svartenbrandt är en misslyckad människa. Fy vad hårt! Att vara en misslyckad människa. Alla människor har både gott och ont i sig, det är min övertygelse. Men när det svarta tar överhanden finns det ofta orsaker till det. Brist på kärlek, svår barndom, brist på ramar, regler. Att inte bli sedd är en källa till överspel och att tänja på gränser.
Men samhället blir allt kallare.
En svensk manlig bloggare tyckte att Annika Östberg skulle få en spruta i armen. Alltså avrättats. På vilka premisser skriver man sånt?
Lars-Inge Svartenbrandt har försökt med mycket. Kärlek, religion, offentlighet, uppträdanden men det har gått åt helvete i alla fall.
"Jag är den ständige psykopaten” har "Svarten” sagt om sig själv. Vilken insikt och vilket nedklassande av sig själv.
Men samhällets misslyckande är tungt - inte på 40 har man lyckas göra Svartenbrandt till en laglydig och harmonisk människa.
Jag kan bara tycka synd om människan Lars-Inge Svartenbrandt. Och Annika Östberg.
Dagens låt: Mornings has broken - Cat Stevens. Tack till Tommy Johansson.
Dagens bok: Bibeln.
Dagens rätt: Mandeltäckt fläskfilé med råstekt vitlökspotatis.
Dagens dikt: Javisst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka. Karin Boye
