BREDSIDA

En blåsig, regnmulen måndag i slutet av oktober kan vara förjävlig, eller fullkomligt underbar. Beror på perspektivet.

Glädjen av att vakna utsövd, tillsynes frisk och pigg på livet är en ynnest. Det är bara att tacka och ta emot.

En lunch på Solrosen i Haga till exempel. Italiensk vegangryta med potatismos värmer i höstmörkret. Mycket folk. Alla sorter. Bantjänstemän i svart kostym, unga föräldrar med små barn, ensamma kvinnor, ensamma män, äldre par, skäggiga hipsters, väldigt skäggiga hipsters. 

Promenerar i Haga, ser alla udda affärer och boklådor och antikvariat. Mycket folk ute såhär i lunchtider.

Varför inte en värmande höstkeps för 500 spänn? Bredvid mig en ung tjej som provar en Sherlock Holmes-keps i grönt.

Kanske en Panama-hatt? Dyr, över tusen kronor. Kanske till våren. Som gubbe får man göra lite som man vill, vilket är ganska befriande.

Power-walk tillbaka. Slinker in på Soulstore coffee & moments och tar en bryggkaffe med mjölk. "Säg stopp, tack." Blädddrar förstrött i en bok om Ozzy Osbourne. Kommer på mig själv att jag redan har läst den.

Sitter i en soffa vid fönstret. Utanför Rosenlundskanalen. Vinden sliter i båtarnas förtöjningar.

Jag är omgiven av skivor och böcker om The Beatles, The Doors, Chuck Berry, Abba, John Lennon, George Harrisson, Elvis Aretha Franklin med flera, med flera. Böcker om mat, whiskey, vin, te, kaffe.

Här trivs jag, här är gott att vara.

Dagens bok: Stoner av John Williams.

Dagens diss: Bengaler och knallskott.

Dagens musik: Musikalen Porgy and Bess.

Dagens motto: Njut.

Dagens mat: Baconinlindad purjolök med riven morot.

 

 

"Döden kommer i skov". 

Sa Monica idag när den sorgliga nyheten om Kim Anderssons död speds. Cancern tog denna starka, livsbejakande kvinna vid 71 års ålder. Hon stod på scen för inte så länge sen och jobbade in i det sista. 

Kim Andersson levde in i det sista. Hon levde ända till slutet. 

Det är en tröst för oss som har döden framför oss. Så kan döden också se ut. Om sin egen död vet man inget om. Man kan bara hoppas att den blir så skonsam som möjligt. Varför inte somna in under sömnen låter väl okay? Eller?

Artisten, musikern och låtskrivaren Andreas Kleerup säger i en intervju att han har varit död men återkommit till livet.

"Döden är inget att vara rädd för, jag har varit där. Men behöver ju inte ha bråttom dit". Han drabbades av hjärtstopp men klarade sig.

Döden kommer i skov. Göran Johansson, Kim Andersson, människor i min närhet, gamla klasskamrater. Döden följer oss genom livet. Morföräldrar, farföräldrar, far och mor.

Mest chockartar är det när människor som står en nära dör i unga år. När vänner inte orkar leva längre. Sorgen och ilskan att man inte såg vad som var på väg att hända innan det var försent.

Sjukdom, olyckor och sorg och elände. 

Men livet är ändå en gåva för de flesta av oss. Att glädjas över att leva och att fått leva är enormt tillfredställande. Att ödmjukt och tacksamt ta emot varje dag är en enorm lycka.

Att inte ta livet för givet utan glädjas över att få finnas till och följa barn och barnbarns utveckling och liv.

Att lyssna på Radiosporten en lördagseftermiddag. 

Att gå en rask promenad i duggregn omgiven av fallna höstlöv.

Att ha ett bra arbete att gå till varje morgon.

Att ha någon att älska och att hålla kär i 40 år.

Att simma 700 meter i Valhallas 50-meters innan det börjar svida i ögonen och sen simma 300-meter till.

Att dricka ett glas kallt öl.

Att läsa Stoner.

Att umgås med vänner, skratta och tjöta.