BREDSIDA

Vi var ett gäng gamla kollegor på Arbetets redaktion i Göteborg som gick på fotboll. Stefan, Håkan, Göran, Micke och jag såg Örgryte IS-Varbergs Bois på Valhalla IP. Pressvärden Göran fick syn på oss och lotsade varsamt in oss på pressläktaren. Som om det fortfarande var vårt rätta element.

Till saken hör att det var gratis inträde och publikanstormningen därefter. När vi anlände var sittplatsläktaren full, därav pressläktarplaceringen. Vi satt som kungar och servades med laguppställningar. Stämningen var god, matchen bra och mitt älskade Örgryte vann med 4-1. Att se matcher i verkliga livet på plats är naturligtvis överlägset. Man får en mycket bättre överblick än i tv. Sen är det ju kul att höra alla kommentarer, känna doften av grillad korv och bryggt kaffe.

Jag har sett otaliga fotbollsmatcher genom åren. Många som yrkesarbetande sportjournalist. Ibland tre matcher i veckan under säsong.

Nu mera blir det mest att se matcher på tv. Jag är fortfarande mycket intresserad av fotboll på olika nivåer men väljer ofta bort matcher typ Blåvitt-AIK. Jag tål inte hatet hos klackarna, de enorma polisinsatserna, polishundar som skäller med munkorg, knallskotten.

Det ständiga; "hata, hata, hata Göteborg", ekar över stan. Horor, fittor, bögar är andra populära invektiv.

Nu när jag inte behöver gå i tjänsten längre avstår jag faktiskt. Vilket ju är synd eftersom drogade våldsbenägna unga män, alltid män, har tagit fotbollen ifrån mig. Men som sagt att se Öis i division 1 är ett sant nöje. Nu hoppas jag att "Sällskapet" i lugn och ro får bygga nåt nytt och bra igen. Örgryte IS har ju en lång och ofta lysande historia bakom sig. Klubben spelade ju den första fotbollsmatchen som spelats i Sverige. På Heden den 22 maj 1892 spelade Öis mot Lyckans soldater och Öis vann med 1-0.

Musik: Neil Young, Doors, Beatles, Dvorak, Brahms, Steven Stills med flera. Tack för Spotify.

Bok: Min kamp av Knausgård.

Film: Fotbollens proletärer om IFK Göteborgs framgångar på 1980-talet.