Blir det vinter i år också?
Novembermörkret sänker sig över oss i Norden. Över Göteborg och Utby. Över stad och land.
En del finner det mysigt att kura vid läslampan. En del får ångest av frånvaron av ljus. Här i Göteborg har vi inte sett solen på snart en vecka. Det tär på humöret, visst.
Men vi som har det bra, kan ändå njuta av frånvaron av ljus och värme. Vi vet att situationen är av övergående art. Det vänder. Om en månad lite drygt vänder det.
Sen är ju stan pyntad av myriader av lampor. På Liseberg finns det miljontals lampor som lyser upp höstmörkret.
Idag fick jag lite oväntat och spontant lunchsällskap. Vi gick till Trappan på Folkets Hus, ovanför Folkteatern och åt lunch. Fisk och vilt, sallader, bröd, kaffe och kaka för 75 kronor. Överkomligt och gott.
Jag och mitt sällskap satt vid ett stort panoramamafönster och såg ut över Järntorget. En knutpunkt och en livlig plats. Där jobbade jag i nästan 20 år på tidningen Arbetet. En härlig, intensiv men också jobbig tid.
Jag cyklade från Erik Dahlbergsgatan till Järntorget på tio minuter. Hem var det uppförsbacke.
För 20 år sedan pulsade jag däremot hem från Järntorget i motvind. Snön yrde kompakt och vi skulle dagen efter vakna upp till en av de snörikaste dagarna i mannaminne.
Hela staden med omnejd var lamslaget. Bussar och spårvagnar stod stilla. Det var tyst i Göteborg. En märklig upplevelse. Snön absorberade alla ljud, trafiken var minimal. En paus i verkligheten. Luften kändes ren och fräsch även i innerstan. Människor pratade med varandra. Snacka om att prata väder!
Jag skottade mig ut till gatan. Snödrivorna låg meterhöga. Jag gick till Kapellplatsen och hämtade tidningarna som låg i buntar utanför Posten.
Monica tog på sig sin ryggsäck och gick nedför gatan till jobbet i Nordstan. Det var inte alla som kom till jobbet den dagen.
Jag minns en nitisk barnmorska som skidade från Partille till Sahlgrenska sjukhuset för att inte missa jobbet.
Jag och en fotograf hade kvällen innan varit i Borås för att göra ett reportage om en kvinnlig motocrossåkaren som skulle tävla i Novemberkåsan på Kviberg denna här lördagen.
Det blev ingen tävling. Men reportaget var med i tidningen.
Blir det snö den här vintern också..?
En del finner det mysigt att kura vid läslampan. En del får ångest av frånvaron av ljus. Här i Göteborg har vi inte sett solen på snart en vecka. Det tär på humöret, visst.
Men vi som har det bra, kan ändå njuta av frånvaron av ljus och värme. Vi vet att situationen är av övergående art. Det vänder. Om en månad lite drygt vänder det.
Sen är ju stan pyntad av myriader av lampor. På Liseberg finns det miljontals lampor som lyser upp höstmörkret.
Idag fick jag lite oväntat och spontant lunchsällskap. Vi gick till Trappan på Folkets Hus, ovanför Folkteatern och åt lunch. Fisk och vilt, sallader, bröd, kaffe och kaka för 75 kronor. Överkomligt och gott.
Jag och mitt sällskap satt vid ett stort panoramamafönster och såg ut över Järntorget. En knutpunkt och en livlig plats. Där jobbade jag i nästan 20 år på tidningen Arbetet. En härlig, intensiv men också jobbig tid.
Jag cyklade från Erik Dahlbergsgatan till Järntorget på tio minuter. Hem var det uppförsbacke.
För 20 år sedan pulsade jag däremot hem från Järntorget i motvind. Snön yrde kompakt och vi skulle dagen efter vakna upp till en av de snörikaste dagarna i mannaminne.
Hela staden med omnejd var lamslaget. Bussar och spårvagnar stod stilla. Det var tyst i Göteborg. En märklig upplevelse. Snön absorberade alla ljud, trafiken var minimal. En paus i verkligheten. Luften kändes ren och fräsch även i innerstan. Människor pratade med varandra. Snacka om att prata väder!
Jag skottade mig ut till gatan. Snödrivorna låg meterhöga. Jag gick till Kapellplatsen och hämtade tidningarna som låg i buntar utanför Posten.
Monica tog på sig sin ryggsäck och gick nedför gatan till jobbet i Nordstan. Det var inte alla som kom till jobbet den dagen.
Jag minns en nitisk barnmorska som skidade från Partille till Sahlgrenska sjukhuset för att inte missa jobbet.
Jag och en fotograf hade kvällen innan varit i Borås för att göra ett reportage om en kvinnlig motocrossåkaren som skulle tävla i Novemberkåsan på Kviberg denna här lördagen.
Det blev ingen tävling. Men reportaget var med i tidningen.
Blir det snö den här vintern också..?
Dagens låt: Clap your hands - Whilk&Misky.
Dagens bok: Dora Bruder - Patrick Modiano.
Dagens mål: Viltfärsbiffar med lingon.
Dagens motto: Håll ut, det vänder snart!
Det är dyrt att gå till tandläkaren
Igår drog tandläkare Helena ut en tand i överkäken. En kindtand. Med guldstav.
Den satte jag in under stort obehag och tre rotfyllningar för 1,5 år sedan.
Ut kom den på ett kick. Låång insprutning av bedövningsvätska både här och där. Sen vänta en kvart. Sen fram med tången och ut kom hela paketet. Jag fick med mig det hem i en liten plastpåse tillsammans med bomullstussar att pressa i såret och suga upp blodet som pulserade ut genom hålet.
Skall tillbaka snart och då få förslag om vad som skall göras med hålet. Kanske bara strunta i det.
Två rotfyllningar, två stavar i guld och porslinskronor för 32 000 kronor 2012. Nu bort med ena tanden, den hade spruckit längs med. Varför? Ingen vet.
"Du gnisslar tänder", sa Helena.
"Nej, det gör jag inte", sa jag. Och det gör jag inte.
Nu spruckna tanden ut för 1 000 kronor. Det är dyrt att gå till tandläkaren.
I sanningens namn betalade jag runt 11 000 kronor för de nya tänderna, Försäkringskassan tog resten men ändå.
Hade lite ont när bedövningen släppte framför tv:n när jag tittade på Malmö FF:s heroiska kamp mot Athletico Madrid i Champions League.
En Alvedon gjorde susen och nu mår jag bra igen. Men en tand fattigare. Och tusen spänn. Så kan det gå.
Dagens godis: Satsumas på jobbet
Dagens tv: Line of duty SVT Play.
Dagens bok: Stoner, John Williams.
Dagens musik: Cuarteto Quiroga, lunchkonsert på jobbet.
Dagens mål mat: Kyckling i sojasås med cous-cuos.
