BREDSIDA

Journalisten Dawit Isaac har suttit fängslad i Eritrea i sju år utan rättegång. Han är svensk medborgare med eritrianskt ursprung. I Göteborg sitter hans familj och väntar och längtar efter pappa. Familjen har kastats mellan hopp och förtvivlan. För några år sedan fick familjen i Göteborg veta att Dawitt var fri. Men det var falska förhoppningar. Dawit Isaac sitter där han sitter, oförmögen att själv lösa sin situation. Kan vi föreställa oss hur det är att vänta och längta efter frihet och familj i sju år?
Det är en humanitär katastrof. Det är lätt att sitta framför tangentbordet och uppmana regimen i Eritrea att frige Dawit Isaac men jag gör det ändå:
FRIGE DAWIT ISAAC!
Frågan är vad svensk UD gör? På måndag kväll klockan 17.00 får vi kanske veta. Då har Publicistklubben en hearing om bland andra Dawit Isaac på Nefertiti i Göteborg. Inträdet är fritt och alla är välkomna. Maria Leissner är där och hon är verksam på UD med särskilt ansvar för mänskliga rättigheter. Dawit Isaacs bror är också på Nefertiti för att tala om sin brors öde.
En kollega sitter fängslad. Vi har skrivit på namnlistor, försökt påverka regeringen och UD som håller på med tyst diplomati, vad vet jag. Däremot vet jag att det är åt helvete att låta en människa ruttna bort i ett fängelse långt ifrån sin familj, utan åtalspunkter. Det är inhumant och en mänsklig tragedi och jag vet inte riktigt varför men jag skäms.

Örgryte IS tillbaka i allsvenskan! Det är inte utan att man känner värme och stolthet. Att Marcus Allbäck och Magnus Källander fick avgöra känns bara så bra. Läktarraset var däremot både farligt, onödigt och tragiskt. Valhalla IP håller inte. Det höll när jag som junior mötte Gais a-lag med Gunnar Gren som tränare men det håller inte måttet när 4 000 åskådare trycker på.
Öis har varit "min” klubb sen 1959. Då var jag med farsan på min första match. Nyuppflyttade Öis mötte IFK Göteborg som då var regerande mästare. Det kom 52 194 åskådare till Ullevi och vi var två av dem. Jag var sju år och lite skrämd av folkmassorna. Alla, ja, nästan alla höll på IFK tyckte jag. Men Öis vann med 3-0 och jag fick en idol. Agne Simonsson.
Vilken otrolig fotbollspelare det var. Klok, teknisk, passningsskicklig, strategisk och målfarlig. Sommaren efter sydde morsan på nummer nio på min vackert röda öiströja.
Det har hållit i sig. Min familj på pappas sida är öisare, min farbror Ragnar har spelat i Öis i allsvenskan. På min mammas sida är de blåvita. Min bowlingälskande morbror Nils Håkansson retade mig för min Örgryte-vurm men jag stod på mig. Han luggade mig men jag stod på mig, Öis var bäst. Åt helvete med Kamraterna.
1985 fick jag alla lycka. Öis vann SM-guld. Örgryte var bäst i Sverige.
Det var och är ett av mina bästa minnen som sportjournalist att bevaka Öis vinst 1985 mot IFK Göteborg på Ullevi.
Kommer du ihåg det Håkan Hermansson?
Nu är jag rusigt glad men i morgon kommer oron. Håller detta lag i allsvenskan? Nej, naturligtvis inte. Hur tänker man i föreningen. Har man råd att förstärka?
Spännande tid väntar.
Hoppas att BK Häcken också går upp i allsvenskan. Jag önskar min gamla klubb allt gott och jag tycker att ni gör ett fantastiskt arbete på Hisingen. BK Häcken finns alltid i mitt hjärta efter fyra år som spelare i klubben.

Kramp i mellangärdet är inte att leka med. Har haft det förrut och vet/tror/hoppas att det inte är hjärtat. Har testat EKG för några år sedan och det var bra. Lämnar blod igen efter 20 års uppehåll. Värdena bra. 159 i blodvärde, vilket är okay sägs det. Andra värden också bra såsom blodtrycket och annat. Inga kända sjukdomar.
Men detta krampande i bröstet, mellangärdet på vänster sida mest. Vaknade sjöblöt klockan tre i natt och det gjorde så inni helvete ont. Jag rullade mig fram och tillbaka i sängen. Sedan klingade det av och jag våga inte röra en fena. Sen rörde jag en fena och krampen satte in igen. Som om någon kört in glödgat järn i kroppen och vridit om. Så höll det på och jag kunde inte sova mer den natten. Nu har det klingat av och jag har varit ute en jättesväng med Märta och Monica i höstsolen.

Vet inte vad det kan vara för fel. Diafragmabråck? Nerv i kläm? Muskler som drar ihop sig av någon anledning. Kommer ofta när jag gjort vridningar med överkroppen. I söndags sopade jag trappan fri från hala löv. Kan ha varit den rörelsen som satt igång processen. Ibland när jag åker bil får jag kramp när jag sätter på mig bältet.
Eller om jag flyger och tappar en gaffel eller nåt på golvet och man skall böja sig ned för att fiska upp ätverktyget, då får jag kramp i bröstet.

Kanske kan man träna bort skiten, precis som jag gjort med mitt ryggonda. Tre stretchingövningar fick det onda att vika hädan och försvinna. Det är ett mirakel!
Sexigt att skriva om sina kroppsliga problem eller hur?

Helgen var fantastisk med trevlig samvaro hos brorsbarnet Mathias och hans Sofia i deras nya stuga på Onsala. Min bror Agne Bred var också med och överraskade med gott bakat bröd och en överjordisk mjuk pepparkaka. Vi pratade om vår pappa. Många minnen har vi och vi kan fylla i när den andra saknar information. Fick reda på att min far tydligen hade haft TBC i ungdomen. Dett praktexemplar till man med rekord och kula och diskus och en lovande handbollskarriär på gång i Gaik fick TBC. En inte helt ovanlig lungsjukdom i Sverige på 1920 och -30-talen. Pappa blev frisk och var nästan inte sjuk en enda dag under ett helt arbetsliv. På Onsala låg farfar förlagd i beredskapen och en postering fanns vid min bror Agnes och Monas hus på Danneliden. Den delen av släkten Bred har gått från Kinna till Onsala i Kungsbacka kommun.
Vi gick upp till något som heter "Utsikten" eller "Utsiktsplatsen" och såg Gyllenhammars residens på Råön. Naturskyddat, naturligtvis.
Vinden friskade i och havet stormade och var sådär blågrått som det kan bli på hösten när stormen står på lur ute på Kattegatt. Efter en längre tids knatande mellan koblajor, stock och sten, sen uppför, uppför till utsiktsplatsen i natursten som ett värn mot havsvinden.
Vi såg Nidingen ligga där ute i diset. En av landets äldsta fyrplatser. Fartyg med en kvarts mellanrum på väg till och från Göteborg.
Onsala är fantastiskt. Sjörövarmark. Rekryteringsplats för Lasse Gathenhielm när det begav sig. Kargt men samtidigt inbjudande grönskande ekar och andra ädellövträd. En genuin plats värd att bevara.

Men det är ju långt att åka från Utby. Nästan en timmas bilkörande för att komma till Mariedal eller Gottskär. Nu tittar vi ut över Säveån igen.
Nu skall vår son Johan flytta till Uppsala. han skall börja på ett helikpterföretag på Arlanda, där han får flyga helikopter och använda sig av de kunskaper han förvärvade i Australien för nåt år sen. Klart att han är nöjd men Uppsala..?
Hans käresta Sofia är från Uppsala så det blir nog bra men vi kommer att sakna honom även om han skall ha kvar lägenheten i Göteborg. Lycka till Johan efter många års utlandsarbete! Välkommen hem till Sverige. Hoppas att du står ut.
I morgon skall jag till Stenungsbaden för andra konferensdagen. Den första missade jag på grund av den där krampen i bröstet.

Dagens låt: Autumn almanac - Kinks
Dagens rätt: Rotfruktspuré med corizo och nybakt bröd
Dagens bok: Hjärtat som vapen - Björn Ranelid