BREDSIDA

Har du varit på Spagetthiopera nån gång? Inte det. Då tycker jag att du skall ta chansen. Man måste ta sig till Stockholm men det är ju inte det sämsta. Vacker stad med gott om inflyttade göteborgare, skåningar och annat löst folk.

Anders ”Lillen” Eklund är död. Han var boxare och musiker. Han verkade skör, lite ensam, sårbar. Lillen hånades för att han inte var bättre. Han levde inte upp till människors förväntningar. Lillen var en jätte och urstark men snäll och utan en riktig punsch.

”Han kan inte slå märke i en smörklick”, sa gamle tungviktsmästaren Ingemar Johansson nedlåtande men inte helt osant.

Lillen var stor och därför kallades han naturligtvis Lillen.

Jag kommer ihåg matcherna mot Roger Andersson om vems om var bäst i Sverige och skulle få åka till OS. Lillen vann den tredje och avgörande matchen på knock out inför 7 000 åskådare. Nu skulle det bli medalj i OS men det ville sig inte, Lillen förlorade mot en liten tjockis från Ungern, Istvan Levai. Den förlusten förlät inte svenska folket. Och när han sen förlorade mot engelsmannen Frank Bruno i kampen om en titelmatch i tungviktsboxning blev han åter hånad.

Varför?

Vi ville ha en ny, kanske ännu bättre Ingemar Johansson. Men fick en snäll jätte som ändå blev Europamästare två gånger och var rankad som en av världens 15 bästa tungviktare. Lillen var bra men inte tillräckligt bra. Ingen hard-hitter som Ingo och ingen modig kämpe som Bosse Högberg. Alltså down in the drain.

Det är sorgligt att tänka sig att Anders ”Lillen” Eklund från Gävle inte fick njuta av sin karriär. Kanske tyckte han att han valt fel när han inte gick hela vägen, utan bara halva.

Man skall tydligen vara av ett särskilt virke som toppidrottsman.

Lillen var en bra boxare med en kropp som var ett världsmästarämne.

”Det är ju fan också att han inte kunde slår hårdare, vara tuffare och vinna de stora titlarna,” muttrar Svensson i tv-soffan med groggen framför sig. Svenssons stora bedrift är att gå upp och duscha varje vardagsmorgon.

Lillen riskerade livet varje gång han gick in i en ring. Till slut orkade inte hjärtat längre. Vila i frid, mänsklige Anders Eklund! Du blev bara 52 år och det gör mig faktiskt lite ont.