Jag vaknade och så var den dan förstörd

Det var en sådan där morgon. Morgonen Gud glömde, eller jag kommer att komma ihåg.
Efter en  drömfylld morgon gick det mesta snett.
Först en av drömmarna: Jag skulle flyga till Jamaica, fråga mig inte varför, men hade tappat passet. Dessutom hittade jag inte gaten. Flygplanet skulle också ha ett segel på hundra kvadratmeter draperat över sig. Jag såg också ett flygplan landa med en stor ledbuss hänga under sig i kättingar.
Undra vad Sigmund Freud skulle fått ut av den drömmen?
Sen ner för trappan från sovrummet på övervåningen. Jag råkade stöta till kastrullen med vatten och vattnet flöt ut över köksbänken under brödburken ner över köksluckorna och sedan bildade en sjö på golvet. Locket hamnade också ilsket skramlande på golvet.
Jag väste fram en svordom och började att torka upp. Det blev jättefint. Satte på äggvatten. Men märkte att knät värkte och var instabilt. Tänkte, det går väl över. 
Tandborstad, vattenkammad och påklädd med ryggsäcken preparerad för ett simbassängen på Valhalla tog jag ett felsteg nerför trappan. Vred till högerknät, aj, och linkade vidare mot busshållplatsen. Väl där vrickade jag till knät igen. Smärtan skar igenom mig.
Nä, det här går inte tänkte jag och linkade hem som en ledsen hund. Soffan i vardagsrummet blev min vän för ett tag.
2006 hade jag nåt liknande i andra knät och det utvecklades till helvetes värk och pina. Gick till farbror doktorn och fick en kortisonspruta och värken försvann på nån dag. 
Magnetröntgen visade en degenererad menisk. Artros. Fick tid för operation på Lundby sjukhus. Tre månader senare gick jag dit utan problem och blev vänligt men bestämt utmotad.
"Finns ingen anledning att sätta kniven i dig nu. Det är fler som behöver operation bättre. Kön är lång".
Jjag dansade ner för trapporna besvärsfri.
Bara jag inte fått samma skit igen!
Vilar idag.
 

Har de hårda orden mist sin laddning?

Apropå språkbruk.
Det haglar tydligen diverse könsord och svordomar på skolgårdarna runt om i Sverige. Hur illa tar alla skällsorden?
Hora, fitta, bög etc.Kanske är invektiven mer personliga och biter hårdare.
Häromdagen när jag stod på Järntorget hörde jag fyra ungdomar prata.
"De jävla judarna, de är så korkade"!
Så skrattade de.
Igår vid SKF. Spårvagnen glider in på hållplatsen. Ut hoppar en ung tjej på 15-16 år.
Hon går fram till sina vänner som står och väntar.
Då utbrister hon:
"Din jävla hora, du gjorde så att jag blev sen". Sen går hon fram och kramar och pussar den tilltalade som inte verkar ta illa upp.
Jag står fullkomligt häpen.
Har orden mist sin valör och laddning?

Naturen är min religion. Skogen är min kyrka

Våren tog ett steg bakåt idag. Vaknade med snöblask och hård byig vind. Igår solsken och hopp om ljusare tider.
Så kan det gå! Det är ju trots allt bara februari ännu. Man skall inte gå händelserna i förväg.
Häromdagen var jag på väg att börja jobba i trädgården. Satte igång och ryckte upp ris och fram dök snödroppar och spirande krokus.
Men efter ett tag blev fingrarna stelfrusna trots handskar och jag insåg det hopplösa i mitt företag. Det är ju trots allt bara februari, som sagt.
Yttrandefriheten är ju på tapeten numera. Missbrukas den? Kränker man människor i onödan? Får man skriva och säga vad man vill?
Det finns ju regler för vad man kan häva ur sig.
Jag menar nog att det inte finns regler mot hat och dumhet men att yttrandefriheten är vital för ett samhälle.
Ändå breder tystnaden ut sig bland människor i arbetslivet till exempel. Människor vågar inte kritisera sin egen ledning på grund av rädsla för repressalier.
Men det finns meddelandeskydd som skall skydda den som lämnar uppgifter om missförhållanden på sin arbetsplats till pressen.
Sen är det ju en diskussion om det är rätt att kränka människors tro och religion. Man skall inte kränka någon, enligt min uppfattning. Men att skämta om eller kritisera en religion är inte att kränka en människa. man måste hålla isär människors rätt att tro och andra människors rätt att skämta om, eller kritisera religiösa företeelser.
Att rita profeten Muhammed som rondellhund är ju löjligt och dumt. Men det är ju inte legitimt att bli dödad för det.
Att mörda i religionens namn är,ursäka uttrycket, åt helvete.
Ingen religion sanktionerar väl rätten att ta livet av en annan människa? Vad är det i så fall för religion?
Att tro på en gud i himlen känns främmande för mig. På gränsen till löjligt. Alla högtidliga tal om Herrens, aldrig Hennes, gudomliga väsen och allsmäktighet gör mig beklämd.
Var är gud när barn svälter ihjäl och lemlästas i krig?
Står han på lemlästarnas sida?
Det så kallade teodice´-problemet sätter fingret på en öm punkt inom religionerna. Hur kan världen se ut som den gör samtidigt som en allsmäktig gud ger oss livets mening?
Jesus älskar alla barnen. Inte alla väl? Många barn växer upp utan att få den nödvändiga kärleken. Ändå är gud god. Förklara det den som kan. Människor rätt att ha en tro är odiskutabel. Men diskutabel är religionen i sig.
Själv tror jag på naturens kraft att inspirera och ge oss kraft att leva. Skogen är min kyrka. Blommor, och blad mina sakrament. Djuren är naturens förvaltare och i ett med.
Dagens bok: Boktjuven av Markus Zusak.
Dagens musik: Johann Sebastian Bach - Brandenburgkonserten.
Dagens rätt: Marockansk lammgryta med cous-cous.
 
 
 
 

RSS 2.0