Hitta balansen mellan tvång och lust

Sommar 2012. Den är blöt än så länge.
Nu är det åtminstone varmt och gott. Lite vankelmodig vad som skall göras. Resa till Danmark (check), till Skåne (kanske), tvätta altanen (check), skrapa trappräckena och måla om (check), läsa böcker, sova lite längre, motionera (simma och kraftfullt gående=power walk.
Hälsa på vänner och skrota i egna trädgården lite lojt. Vi var på ett fantastiskt bröllop i slutet av juni i Uppsala när vår son Johan gifte sig med Julia. Johan och Julia. Visst låter det bra.
Nu sitter tre sädesärlor på gräsmattan och vippar på stjärtarna. Hallonen är på väg att börja rodna. Krusbären håller på att mjukna och det ser ut att bli mängder med äpplen.
En bit i i juli och naturen är nästan mogen. Mörka moln tornar upp sig över stan.
Semester i fyra veckor, 28 dagar. Det känns ju långt men går så förbannat fort. Innan man vet ordet av har semestern förrunnit.
Men är vardagen och arbetet stimulerande gör det inget att ledigheten gått fort.
Det finns ju hur mycket som helst att göra. Det gäller att hitta balansen mellan tvång och lust.
Sommaren är ett snabbt övergående fenomen som ändå har präglat oss nordbor sen vi var små.
Aldrig har väl sommaren varit så underbart solig och vattnet så ljummet härligt och sommarlovet så långt som när man var barn.
Ändlösa dagar av lek och skoj. Jag besökte ofta bondgårdar när jag var barn. Vilken spännande miljö! Kor och grisar, kalvar och kultingar, hönor och tuppar, en och annan katt och naturligtvis hund.
Att känna den kalla och våta nosen på en kolle (kalv), känna de begynnande små hornen när kalven försökte att stångas var en upplevelse att komma ihåg och förundras över.
Så den kraftiga sträva rosa tungan som liksom sög in handen i munnen på kalven.
Se hur tuppen nackades för att bli mat. Pang i huggkubben med huvudet så att tuppen tuppade av och sen skiljde yxan huvudet från kroppen. Ibland sprang tuppen utan huvud innan den sjönk död ner på marken. Makaber syn för att barn. Eller vi var en samling ungar som bevittnade detta. Minne för livet.
Hoppa i höet från höskullen var kul. Torrt, stickigt och kittlande.
Åka höskrinda var roligt. Att vagga fram sittandes på det ihopsamlade höet högt ovanför marken med Ferguson-traktorn puttrade framför kan bara upplevas.
Det har berikat mitt liv och gjort mig ödmjuk inför djur och natur. Det går att hämta kraft ur naturen om man respekterar den.
Dagens bok: Döda talar inte - Ann Cleeves.
Dagens låt: It never rains in southern California.
Dagens motto: Ta det lugnt.
 
 

RSS 2.0