Min tur att vara dubbelarbetande kvinna
Nu ligger jag här i soffan på altanen. Monica sover en trappa upp. Trött efter propparna i huvudet.
Det har varit en hektisk start på sommaren och semestern. Mycket oro, stress, ilska, dåliga och negativa tankar. Men också kärlek, närhet och bra samtal. Allt ställs på ända och mycket omprövas. Vi prövas också, familjen prövas.
Jag förvånar mig själv att gå mellan ytterligheter som våt trasa i självömkan och sprallig handlingskraft. Vad som står helt klart är hur bortskämd jag har varit, faktiskt i hela mitt liv. På både gott och ont. Föräldrar, kompisar, kollegor och älsklingar har alltid hjälpt mig och fixat saker och till slut har jag utnyttjat detta med spelad tafatthet.
Men den stora hjälten är min älskade Monica som aldrig satt sig själv i första rummet. Hon har lagat underbar mat, diskat sen, snutit barn, gått ut med hundar, handlat tusentals matkassar, varit chaufför, packat väskor, städat lägenheter och hus. Möblerat lägenheter och hus, pysslat i trädgården, skapat planteringar, klipp häckar. Framför allt varit ett stort stöd och bästa och älskade vän.
Min passion har varit stor och ibland påfrestande men äkta och underbar.
Som en kvinnlig kollega sa häromdagen: nu är det pay back-time. Din tur att vara dubbelarbetande kvinna.
Så rätt! Så svårt. Var fan finns alla grejerna?
Vill du ha ett wienerbröd älskling?
Dagens fråga: Har Erdogan själv iscensatt militärkuppen i Turkiet?
Dagens bok: Min fantastiska väninna - Elena Ferrante.
Dagens musik: La Boheme - Puccini.
