BREDSIDA

17 maj och Norges nationaldag, folknykterhetsdagen, gökottan och min födelsedag.

Korkat uttalnde av Fredrik Reinfeldt om arbetslöshetssiffror. Han konstaterar att massarbetslöshet inte existerar i Sverige.  Etniska svenskar har låg arbetslöshet och invandrare har hög.

Sköna maj exploderar i skir grönska. Syrenen tvekar i trädgården nedanför mitt arbetsfönster på andra våningen. Grannen klipper gräset som är saftigt och långt.

Snön ligger ännu kvar på de grågröna gräsmattorna. Morgonsolen har inte nått alla partier  ännu klockan 12.30.

Det är Påskafton 2012 och våren har liksom kommit av sig. Sol och värme förra helgen har bytts mot kyla och isande vindar.

Igår demonstrerade 15-20 Nationaldemokrater (vilket ord) på Kortedala  torg mot de ”mångkulturella samhällsexpirimentet”, som de uttryckte sig. Mot sig hade de cirka 700 motdemonstranter i många chatteringar.

Det hela blev en ovärdig gapig tillställning med demokratiska förtecken. På platsen där en man brutalt misshandlades in i en koma som han ännu efter tre veckor inte vaknat upp ur, valde  en rasistisk sammanslutning att manifestera sitt budskap. Omringade av kravallstaket och ett stort uppbåd poliser, blev det demokratiska mötet ett ovärdigt fiasko.

Demokratin förutsätter samtal, inte gap och skrik.

Det kändes bisarrt att på platsen för att brutalt och rått överfall se människor vråla ut sitt hat.

Den stora frågan är väl hur sju-åtta tonårskillar kan misshandla en försvarslös människa? Hur kan det gå så långt? Varför slår inte spärren till och man inser att det går helt överstyr?

Droger, kanske, gängtryck, möjligen, våldsmamma dataspel, inte troligt. Frånvarande föräldrar som inte kan guida sin ungar rätt i konsten att uppträda mot andra människor, kanske.

Varför hjälper ingen till, sätter stopp för en utdragen misshandel? Det var tydligen någon som försökte men det var tydligen försent.

Nu ligger den 61-årige hundälskande mannen i koma med befarade svåra hjärnskador på sjukhus. Det känns så fruktansvärt onödigt.

Dagens bok: Poeten av Michael Connelly.

Dagens låt: The Lions roar med First aid kit.

Dagens rätt: Ägg i alla former.

Dagens motto: Make love not war.

 

 

När sjukdom och skada slår till står man maktlös. I varje fall till en början. Vad var nu det här, tänker man? Hur skall vi hantera det här?
Vi är ju inte purunga längre. Är detta början till slutet?
Tårar, ansiktet ned i kudden, jag skriker rakt ut i natten när ingen hör mig. Det är som en scen ur Fanny och Alexander, där Ewa Fröhling vankar av och an utanför rummet där hennes make (Allan Edwall) ligger död på sängen.
Det måste ut och nu meddetsamma. Skrik ut din rädsla.
Så fungerar tydligen jag. Det har hänt förr, när min far dog. Omedelbar reaktion och sen en sorgsen fas men sen ett lugn, faktiskt. Vad kan vi annat göra åt livets gång. Acceptera? Man får leva med det. Det går.
Nu visade det sig att Monicas kotkompression påspädd av en elak lunginflammation inte var förödande om än en lång pina. Framför allt för Monica.
Men även för oss runt omkring. Henns livskamrat (jag), hennes barn och barnbarn, bröder med familjer och vänner. Alla hör av sig och undrar och räds av rapporterna. Jag ser allt i svart. Men efter en semestervecka hemma med Monica i hemmet börjar jag arbeta igen. Får oerhört fint stöd av mina arbetskamrater och min chef. Och en massa råd och rön.
Men läget för Monica är fortsatt svårt och plågsamt.
Akutbesök och ambulans, akutbesök igen någon vecka senare när tillståndet inte förbättras. Undersökningar, röntgen, värktabletter som skall upplösas i vatten eller tas hela. Hostattacker som slår in knivar av smärta i ryggen.
Men så vänder det. Värken lägger sig mer och mer. Lunginflammationen försvinner som en rök i vinden. Bort med värktabletterna, i alla fall de starka. Livet återvänder så sakteliga. Mycket återstår, mycken träning och återhämtning men det blir bättre och bättre.
Nu ser vi framtiden an med tillförsikt och glädje. Men också; värst vad det blev tyst. Ingen ringer längre och hör hur det är. Det verkar som om alla håller andan och inte vill störa, för då kan helvetet börja igen.
Men hur kunde jag vara så svartsynt förut. Hur tänkte jag? Vet inte.
Men jag har lärt mig att sköta ett hushåll och fåt en insikt i hur bortskämd jag har varit i alla år.
Sen har jag lärt mig att göra hyfsade pannbiffar och en lyckad fruktkaka.
Dagens musik: Wilcos  One sunday morning. Magisk.
Dagens bok (böcker): Rekviem för John Cummings. Bengt Ohlssons utmärkta bok om Johnny Ramone.
Dagens träning. 1000 mter simning på Valhalla.
Dagens motto: Det ordnar sig alltid eller inte...

Ibland blir man sportjournalist igen. Det är man väl hela livet ut men nu bara i tanken eftersom jag bytt bransch.

Mängder med döda ungdomar, blod och skräck. Den norska räddningstjänsten går med unga kroppar över axeln. Filter och plasttäcken läggs på döda, unga kroppar. Allt i sommaridyllen på Utöya i Norge. Där hade mängder med ungdomar från olika länder samlats för ett läger i regi av den norska arbetarrörelsen. Bland andra fanns svenska unga i vänsterrörelsen på plats.

Sommar och värme. Semester och man mår så gott. Tar dagen som den kommer. Är privilegierad och känner mig sådan också. Alla har det inte lika bra, om man säger så.

 

Nås av nyheten att en liten helikopter med två ombord har kraschat utanför Norrtälje. Helikoptern föll rakt ned från cirka 800 meter och började sedan att brinna. Fy fan! Mitt hjärta stannade nästan. Jag tänkte med en gång på min son Johan. Jag såg framför mig hur han och hans älskade Julia var ute och körde runt kring Stockholm-Uppsala. Han kör och messar samtidigt med mobilen och tappar kontrollen över helikoptern.

Jag ringer Johan på mobilen, inget svar. Jag ringer Julia på mobilen, inget svar. Paniken börjar krypa upp för ryggraden

Dylans mästerliga Time out of mind snurrar i spelaren. Not dark yet but its coming soon. Ruggigt. Då ringer det på min iphone och Johans röst får mig att jubla inombords och jag berättar om mina farhågor. Han tar det coolt som vanligt och det känns tryggt.

Sen ringer också Julia som är på jobbet och hon låter pigg och glad trots behandling med starka cellgifter under den senaste tiden. Hon har något slags ”druvbörd” som måste bort.

Det tar fem år att bli helt friskförklarad och hon skall ta den sista (?) behandlingen nästa fredag, den 3 juni och sen är det bara att hålla tummarna.

Vi har det bra. Slödag idag eftersom det regnar och blåser elakt. Det är lördag och vi tog bilen till godisaffärren i industriområdet i Partille. Köpte två rejäla påsar med saltisar, surisar, sötisar och en flaska Loka och ett paket cigg. Sen åkte vi till gatuköket vid Preem-macken och jag åt en mosbricka med två grillade korvar och gurkmajonäs. Monica var lite mindre i maten och nöjde sig med en grillad korv och ett bröd med stark senap. Sen till lilla-ICA och köpte frukt och Aftonbladet.

GT köpte vi som vanligt av den glada flickan på cykel. Prick 9.30 kommer hon varje helgmorgon men nu är det slut med det, sa hon

"Jag tar studenten i nästa vecka och börjar bli för gammal för det här nu", sa hon imorse.

Vi får hoppas att det kommer någon annnan lika pålitlig och glad och säljer den lilla röa.

Sitter och slötittar på Champion League-semifinalen i handboll mellan Rhein-Neckar Löwen mot Barcelona. Vilken klubb Barcelona ändå är. Champion League-final i både fotboll och semifinal i handboll samma år, samma dag! Har det hänt förr tro?

Boston Bruins är i Stanley Cup-final i ishockey. Snullet för Pebben som ju lämnade Bruins för Frölunda inför förra säsongen. Varje ishockeyspelares dröm måste ju vara att spela om  Stanley Cup-trofén och för den lojale, hårt arbetande Pebben måste det kännas som en liten tagg i hjärtat att inte få vara med. Oklart om han hade platsat i laget. Han hade passerat zenit i karriären när han inte fick vara kvar.

Det är dystert ute, regnet faller fortfarande och det är svart på himlen.

Vi har köpt nytt altantak som skall leveras 1 juni. Henry skall lägga taket för fem-sex tusen kronor och det skall nog bli bra. Han är ju noggrann den gode grannen.

Fyllde 60 för några veckor sedan och det känns väl bra. Känner mig som 27 men man växer väl in i den här åldern också. Mentalt kanske inte men kroppsligen känns det ju onekligen ibland att man inte är tonåring längre.

Dagens låt: Love and war med Neil Young.

Dagens bok: "Efter honom syndafloden av Per Planhammar.

Dagens mål: Baconinlindad wienerkorv och lika inlindad purjolök.

Dagens händelse: Champion League-finalen melan Manchester United-Barcelona.

Dagens motto: Lev väl och var lycklig.

 

Nu har vintern rasat ut.

2011 har inletts med ett evigt snöande, fåglar faller från skyn och den store Per Oscarsson dör, bränns inne i en fruktansvärd brand. De eldade så hårt i kylan att huset fattade eld. Man kan inte föreställa sig vilka fasor som utspelades i det huset innan allt utom skorstenen låg som svart sot på marken.

God Jul och Gott Nytt År till er alla!

Avskaffa kungahuset!

Lägg ned denna otidsenliga kvarleva från förr.

Släpp kungabarnen fria och låt kungen och drottningen fortsätta att umgås med den svårt chanserade överklassen.

Nu är råttet mågat som ishockeyspelare Per Ledin sa.

Det har kommit ut en bok om Carl XVI Gustaf:s liv och leverne. Den handlar om vurm för Hitler hos både kungen och drottningens släkt.

Det handlar om fester på svartklubbar, eskortdamer till kaffe och avecen. Det handlar om otrohet och annat depraverat.

Kungen skrattar åt alltsammans och verkar trivas med uppståndelsen. ”Presskonferensen” i samband med älgjakten kommer att bli ihågkommen för majestätets oerhörda språkbehandling och med det flinande goda humöret kungen avfärdade allt utan att förneka någonting.

Hans majestäts dagar kan vara räknade. Men Victoria väntar bakom hörnet. Hon är populär, verkar vettig, försvarar sin rätt att älska vem hon vill utan att böja sig för knugen.

Men jag skulle vilja se henne avsäga sig tronen och komma ur sin gyllene bur och göra något vettigt av sitt liv.

I dess dagar har också drottning Silvias pappa visat sig vara organiserad nazist trots att han bodde i Brasilien. Han reste tydligen också hem för att ta över en fabrik som en judisk medborgare tidigare drivit.

Även hos kungen finns det nazianstrukna förfäder.

Men filmregissören Ingemar Bergman, författaren P O Sundman, företagsledaren Ingvar Kamprad och upptäcktsresande Sven Hedin har haft nazisympatier. Så även i de bästa familjer...

Kungen och Silvia eller Victoria heller för den delen skall behöva schavottera för att släkten har mörka hemligheter.

Men att en uppburen kung beter sig som en pajas mellan skål och vägg med sina degenererade kamrater välter den tilliten till monarken överända. Kung Carl XVI Gustaf är en vanlig människa, inte bättre än någon annan. Det var ju en jätteskräll eller hur? Han kan inte svinga sin spira och få medborgare att må och få det bättre.

”På hans hjässa, kronan lätt” eller hur det nu är. Kronan kanske han hade på sig i sängen med Henemark. Vad sa Alexander Bard?

Jaha, vad skall vi då med kungahuset till?

Men hela idén om ett kungahus är befängd. Så avveckla med förnuft.

Tystnaden från våra folkvalda representanter i riksdagen är öronbedövande. Inte ett kritiskt ord. Är de rädda för att missa middagarna med kungen?

Men när Ohly lite skojsigt klämde ur sig att man kan faktiskt använde bröstpump, blev det ett fasligt liv bland krönikörer och ledarskribenter och hela det borgeliga politikergänget förfasade sig och skrek att nu hade Ohly tappat all trovärdighet. Det kanske han har men inte av den anledningen. Bröstpump är en bra metod när amningen inte fungerar av någon anledning och mamma är inte fjättrad vid barnet hela tiden och pappa kan ta ut sin föräldraledighet.

Det offentliga ordet i Sverige domineras och styrs av en trångsynt småborgelighet. Kungahuset står över all kritik men politiker till vänster om Centerpartiet är paria.

Det rasslar i elementen. Sommaren är i sin middagshöjd och lite till. Rötmånad, kräfttider och primörernas intåg. Svamp i de fullmatade markerna.

Utvilad efter fyra månaders ledighet men osäker på framtiden. Sugen på aktivitet. Men på mina villkor.

Vill skriva. Vill träna. Vill läsa. Vill älska. Vill njuta. Men vill jag jobba?

Lite grann till att börja med. Försiktigt så att jag inte går upp i varv som förut och tappar fokus.

Nära den stora ledigheten. Sista fjärdedelen av livet. Den när man skall skörda det man sått. Njuta sitt otium.

Men hur är frågan? Med största möjliga ödmjukhet, ärlighet och glädje. Det är något att sträva efter. Sommaren 2010.