BREDSIDA

Då var man tillbaka i selen igen!
Lika bra det. Alltså, jag gillar att vara ledigt och ta det lugnt. Ett tag. Några veckor, kanske fem max.
Jag kom på en devis för några år sedan. "Den som inte har ett fängelse att gå till är aldrig ledig".
Ledigheten smakar bäst när man vet att man har rutiner att gå tillbaka till. Arbeta, skriva, renovera, träna, fixa och dona. Resa och uppleva. Träffa vänner och umgås med familjen. Lyssna på musik, läsa böcker, promenera, gå på teater, opera, se på film. Titta på tv, lyssna på radio. Vara ute i naturen, plocka bär och svamp.

Arbetskamrater som kommer tillbaka efter en lång semester är glada, brunbrända och avslappnade. All ser friska och krya ut. Redo att ta nya tag. Fulla av entusiasm, kreativitet och arbetsglädje.

Så borde det vara men kanske inte för alla. En del har upplevt en nära förlust, sjukdom eller blivit arbetslösa.

Hur man tacklar sånt elände beror mycket på ens situation i livet och människor och vänner runt om.

Ens egen inneboende styrka och livsglädje. Tas den ifrån människan är det nog kört.

Jag kommer ihåg det livsglada och lite vilda vicevärdsparet i vår bostadsrättförening. De gnabbades hela tiden. Hon gjorde långa resor till Hawaii, Australien och Sydamerika. Han ville inte förlja med. Han trivdes bästa hemma där han hade en funktion trots sedan länge uppnådd pensionsålder. Kanske var han flygrädd.

Hon tränade och var social. Lite galen. Det berättades att ho en gång hade "kittat" en hel special rätt in i en lägenhet där fönstret stod öppet. Bara för att det var kul, tyckte hon.

De var ett par i 50 år. Sen blev hon sjuk och dog. 

"Nu är allt slut", sa han och dog några veckor senare av sorg och brustet hjärta.