BREDSIDA

"How does it feel, to be all alone, a complete unknown, like a rolling stone". Dylans ord får mig att tänka på det brasilianska fotbollslandslaget som föll så tungt och oförklarigt mot Tyskland i semifinalen i fotbolls-VM. Spelarna står ensamma med byxorna nerdragna och förnedringen är totalt. Stackars Brasilien!

1-7! Fatta! 1-7 i baken på detta stolta brasilianska lag.

Matchen var uppumpad till max, nationalsången dånade, Neymars tröja var med spelarna under preludierna. Allt var upplagt för en brasiliansk styrkeuppvisning. Hela Brasilien stod bakom detta lag. Men efter 45 minuter stod folket på spelarnas alltmer ihopsjunkna axlar.

Publiken till och med applåderade Tyskland spel och skrek olé för varje lyckad passning för tyskarna. Förnedringen var total. Det enda positiva man kan säga om förlustlaget är att spelare och ledare tog nederlaget med sportslig värdighet.

Men 7-1 till Tyskland mot ett Brasilien som inte förlorat en tävlingsmatch här på 39 år är sensationellt. Jag hade tippat Tyskland. Brasilien var decimerat. Lagets bäste spelare Neymar var ryggskadad och kunde inte delta. Mittbacken Thiago Silva var avstängd efter en hjärndöd manöver i kvarten.

De två bästa spelarna borta mot ett starkt Tyskland gick inte.

"Nu kliver andra spelare fram och visar vad de går för", sa man. "Brasilien spelar för Neymar och kan inte förlora", lät det också.

Johanna Frändén i SVT:s soffa konstaterade nyktert att Brasilien inte blir bättre av att Neymar och Silva inte spelar. Kort och gott.

Det låg något ångestladdat över matchen redan vid avspark. De brasilianska spelarna var skärrade. De visst om Tyskland styrka, snabbhet och passningssäkerhet. Men när det började fanns inget motmedel.

Tyskland satte hög press och förvirrade brassar slog felpasning på felpassning, rakt i gapet på hungriga tyskar.

Efter Tomas Müllers 1-0 till Tyskland var det kört. Tyskarna fick stå i Brasiliens straffområde och köra "kvadraten".

Pang, pang, pang, pang! Så stod det 5-0 och man trodde inte sina ögon. Vad är det som händer!

Det var ju Brasilien som skulle upp i press och jaga livet ur tyskarna. Det var ju Brasilien som skulle med mod och styrka skulle tämja den tyska örnen.

Tyskland var bra, mycket bra. Men Brasilien tillät Tyskland att vara bra. Det var någonting som inte stämde. Jag kan inte ta på det men de brasilianska spelarna var håglösa, tröttkörda och desorienterade. Det fanns ingen Neymar med sitt trollspö, eller pappa Thiago Silva i försvaret. Det fanns bara en hönsgård med en tysk räv som gäst.

Tyskland rusar vidare mot finalen. Brasilien går tillbaka till sin fattiga tillvaro med offentliga nedskärningar. baksmällan efter miljardrullningen med nya arenor kommer att bli kraftig.

2016 är det dags för OS i Brasilien. 2018 skall Brasilien köpa JAS Gripen för en massa pengar. Jag bävar för framtiden för Brasilien. Hoppas det går bra.

1950 besegrade Brasilien Sverige med 7-1 i VM. Sverige tog sedan brons efter vinst mot Spanien.

Kan Brasilien samla ihop sig och knipa ett brons, blir det lite lindring av smärtan.

 

 

 

 

 

 

Vi vaknade av en våldsam knall i natt. Vid pass fyra drog ett kraftigt åskväder in över Utby.

Garm, vår lånehund morrade åt vädrets makter. Monica la täcket över huvudet och jag försökte ignorera blixtarna och dundret.

I en timme varade skådespelet. Ösregnet hamrade på altantaket och blixtarna skar genom molntäcket.

Morgonen kom med lugn och ro. Vi gick ut i vätan, Garm och jag. Mördarsniglarna segade sig fram i trädgården. De mogna hallonen vippade tunga av vätan.

Luften var frisk och det luktade gott från det nylslagna gräset vid Lemmingvallen. Gothia cup drar igång nästa vecka, tills dess lugn och ro. I alla fall tills nästa åskväder.

 

Jag gick i fällan! Med öppna ögon, rätt in i råttfällan.

Lyssnade och tittade på Miljöpartiets språkrör Åsa Romsons tal i Almedalen. Hon pekade ut vita, heterosexuella, medelklassmän som de största miljöbovarna Och de som sitter på makten.

I mina öron lät det både aggressivt och arrogant. Och direkt felaktigt. När det gällde mig själv. Jag som är så fin och miljömedveten. Någon större makt har jag ju inte heller. Annat än över mitt eget liv och det är ju inte kattskit.

Jag sopsorterar, tar hand om matavfall, kör inte bil, flyger sällan och äter ofta vegetariskt. Jag är vit och heterosexuell men vad vet man egentligen.

Som denne kränkte man slängde jag iväg några rader på facebook. Jag fick både medhåll och mothåll. Mest mothåll men det kan ju bero på mina fina och rättänkande vänner.

När den värsta ilskan lagt sig kom jag på mig själv att ge Romson rätt. Men det betyder ju inte att alla vita, medelålders, heterosexuella män är miljöbovar eller sitter tungt på makten. Men de (vi) är normen som vi måste bryta och kasta över bord. In med mångfalden!

Jag uttrycke mig lika dumt som när Fredrik Reinfeldt sa apropå arbetslösheten. Om vi tar medelålders vita män i Stockholms innerstad är inte arbetslösheten hög. Jamen det var väl för väl!

Leve mångfalden, jämställdheten och genustänkandet!

Dagens mål: stekt falukorv med stuvade morötter och ärtor.

Dagens bok: och bergen svarade av Khaled Hosseini..

Dagens låt: All men are liars av Nick Lowe.

Dagens motto: ta det lugnt