En telefonkiosk som gav minnen
Den stod plötsligt där! Telefonkiosken. Som en anakronism.
"Vad gör den här"? tänkte jag i mitt stilla sinne.
Vem använder telefonkiosker nuförtiden? Stålmannen?
Den (telefonkiosken) tog inte emot mynt, naturligtvis, men kort. Dessutom fanns det reklam på glasväggarna.
Den stod lite snett utanför biografen Drakens ingång vid Olof Palmes plats nära Järntorget i Göteborg. Kanske filmrekvisita?
Hur som helst blev jag lite glad och rörd över kiosken. Jag mindes barndomens telefonkiosker i Slottsskogen i trä med metallsockel och svängdörrar.
Jag mindes telefonkiosken i Rosmarys baby. Eller den där Colin Farrell stod i.
Jag mindes...
Under en vanlig lunchrast en måndag i mars.
"Vad gör den här"? tänkte jag i mitt stilla sinne.
Vem använder telefonkiosker nuförtiden? Stålmannen?
Den (telefonkiosken) tog inte emot mynt, naturligtvis, men kort. Dessutom fanns det reklam på glasväggarna.
Den stod lite snett utanför biografen Drakens ingång vid Olof Palmes plats nära Järntorget i Göteborg. Kanske filmrekvisita?
Hur som helst blev jag lite glad och rörd över kiosken. Jag mindes barndomens telefonkiosker i Slottsskogen i trä med metallsockel och svängdörrar.
Jag mindes telefonkiosken i Rosmarys baby. Eller den där Colin Farrell stod i.
Jag mindes...
Under en vanlig lunchrast en måndag i mars.
