En sån härlig morgon vill jag uppleva igen
När det man levt för och älskat plötsligt blir omskakat och drabbad, inser man snart att livet är förgängligt och bara är till låns.
Men så vänder det och hoppet och solen kommer åter. Man slits mellan hopp och tvivel. Man lär sig, tror jag, att leva i nuet. Ta vara på den tid man har här på jorden och njuta fullt ut.
Och hur fan gör man det? När tvivlet gnager vid tretiden på natten och ångesten väller över dig.
Jag vet inte men jag har gått upp varje morgon med gott humör och hopp om en bra och givande dag större delen av livet. En nåd att stilla bedja om men det är faktiskt sant. Ruelse på natten och tidiga morgontimmar i svett och mörka tankar. Men när jag stiger upp skingras molnen. De mörka tankarna är inget ständigt problem men kommer ibland.
För det mesta sover jag gott och drömmer en massa. Konstiga och ibland rent av obegripliga drömmar som när man drömmer dem verkar fullt logiska. Märkligt.
En morgon glömmer jag aldrig. Jag var åtta år och hade drabbats av barnsjukdommar flera gånger i sträck. Först mässlingen, sen frisk en tid, sen kikhosta, frisk en tid, påssjuka, frisk en tid och till slut vattkoppor.
Ja, det var en pärs. jag kom efter i skolan hade över hundra frånvarodagar men blev uppflyttad till tredje klass på grund av att mina föräldrar hjälpte mig hemma med skolarbetet. Jag låg till och med före i några ämnen.
Så, en vacker morgon vaknade jag pigg och stark. Solen sken in genom fönstret som vette mot öster och jag var hungrig, glad och sugen på livet. Jag var frisk! Efter frukosten småsprang jag till skolan och kompisarna. På lunchrasten och efter skolan spelade vi fotboll på grusplanen som vanligt och jag njöt i fulla drag.
En sån morgon hoppas jag att få uppleva en gång till.
Idag på lunchen pratade jag med Red Top, musikprofilen på Pustervik. Vi har bott på samma gata i Biskopsgården och har gemensamma minnen därifrån. Han sa att det skulle anordnas en återkommande dag i Sjumilaskolan. han skulle gå. Vi får väl se hur det bir med det. Jag kan varenda sten, vartena träd, bäckar och sjöar, gläntor och gräsmattor i Biskopsgården, både i norra och södra Biskopsgården.
Men när jag kommer dig nuförtiden känner jag mig som en inkräktare, en utböling som inte hör hemma där.
Jag travesterar Zlatan: man kan ta mig ur Biskopsgården men inte Biskopsgården ur mig.
