Nyss var man 17 år!
Jaha, då var man pensionär på riktigt. Det är ju inte så längesedan man var 17 år. 1968 var jag 17 år. Ett mytiskt år, revolternas år, studentupploppens år, ockupationernas år OS-år, ”Åtta och nittio, åtta och nittio, det är nästan så man svimmar”, sa Plex när Bob Beamon flög långt i längdhoppet i Mexiko City.
Men framför allt var det Vietnamkrig. På tv kunde vi se hur en sydvietnamesisk officer sköt en fånge i huvudet så blodet sprutade.
I Biskopsgården där jag bodde fick vi besök av desertörer från USA:s arme’. De var långhåriga, alla var långhåriga på den tiden, i alla fall alla under 30 år. De sålde hasch och marijuana för sitt uppehälle och spelade King Crimson på grammofonen.
Nu är jag 67 år, helt otroligt! Inget arbete att gå till och det har inte hänt sedan 1968, varvat med lumpen och studier.
Vilken omställning detta blir!
Återkommer i ämnet...
Kommentarer
Trackback
