Det kunde ha varit värre
Midsommar är över. Sitter på altanen och läser Ulf Lundells senaste alster. Han är gnällig, osocial och går mot ålderns höst. Men han är också uppfriskande ärlig oh klarsynt i vissa frågor. Han bor i Skåne, ensam i ett hus med marker. En häger hälsar på, en räv äter fågelfrön, en gärdsmyg kommer in i huset och Lundell hjälper fågeln ut.
Årstiderna växlar, det är en dagbok. Han skriver sorgset om sin första frus död. De fick tre barn tillsammans. Han har ingen eller lite kontakt med barnen. Han och frun fick 11 år tillsammans innan en uppslitande skilsmässa. Nu är hon död. Så sorgligt.
Själv försöker jag vänja mig vid att vara pensionär. Vänjer man sig? Det är som det är, bara att gilla läget. Än så länge, tre veckor är det faktiskt skönt att vara ledig. Sova länge. Göra vad man vill, nåja, handla, sköta trädgården måste man ju.
Jag skall prioritera träning, alltså rörelse och att läsa böcker och lyssna på musik och vara nyfiken och umgås. Få mer tid med min älskade Monica. Det blir nog bra. Det måste bli bra. Det blir gärna det om man anstränger sig lite och är ödmjuk. Eller som Ingemar sa i Mitt liv som hund, det kunde varit värre.
Kommentarer
Postat av: Lennart Eriksson
Fina Lasse, det är klart det blir bra. Kolla in vilka fåglar du har på tomten, språka med Monica - en av de mest litterata personer jag mött- och skriv själv. Du är fortfarande ung,kåt och arg (kanske inte just i den ordningen, men i alla fall)politiken utifrån ett underperspektiv - blivande Åkessonlandet...You got it!
Trackback
