Jag ler fånigt åt mig själv - Iphonen funkar!
Vaknar. Ett lätt regn slår mot rutan. I andra sängen sovs det fridfullt. Vill ligga kvar en stund i värmen. Tittar på klockan. Dags att gå upp.
Gör det jag inte får, tåhäver 20 gånger hållandes i gardinstången vid trappan. Tvättar mig omsorgsfullt. Lite creme i ansiktet. Inte 20 år längre. Ler åt mig själv i badrumsspegeln. Får ett grin tillbaka. Som sagt, inte 20 år längre, inte 30 heller för den delen. Joggar lätt nedför den branta trappan med vattenglaset och glasögonen i handen. Undviker ledstången. Känner mig ung och rask.
Nu jävlar skall väl ändå telefonen funka. Alltså den nya Iphonen jag köpte igår men som det inte går att ringa med och inte surfa med om den inte är ansluten till wifi-nät.
Nähä, inte nu heller. Samtalet avslutat, säger den hela tiden.
Sätter på kaffevatten. Häller i sju koppar bryggkaffe i melittan. På radion är trafiken trög och vädret omväxlande men novemberlikt.
Leverpastej och Mor Annas gurka på Lingongrova och yoghurt i litet glas. Vitaminer och hämta in blöt GP. Den svarta katten ligger i ena korgstolen på altanen och sover. Vill väl in i värmen och få skinka och vatten med mjölk.
Undra vem som rår om katten. Den verkar föredra oss.
Ringer Telenors kundservice och får några goda råd.
"Kolla om du har ett simkort i den nya telefonen. Det verkar inte så".
Jag kollar. Jo, där sitter ett litet simkort men på sniskan liksom. Puttar in det i formen och vips! Den fungerar.
Leker med telefonen ett tag. Missar nästan bussen. Borstar tänderna. Ler åt mig själv i spegeln. Spegeln ler fånigt tillbaka.
Kommentarer
Trackback
