Lyckan är att ha en Garm att gå ut med
"Jag har bara regn hos mig." Orups gamla kärleksdänga kan passa i dessa dagar. Valborg och Första maj:s sommarväder har ersatts av strilande regn och nio-tio plusgrader. Våren och den annalkande sommaren har gjort halt.
"Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka," som Karin Boye skaldade. Men visst, syrenen tvekar men är ändå på väg att slå ut i lila klasar. Gräset växer också som det knakar. För att inte tala om ogräset. Jaja, det vänder nog snart och blir så gott igen.
Garm, en liten pigg, busig, glad och tuff Jack Russell-terrier är på besök den här veckan. Han förgyller vår tillvaro och sprider glädje i huset. Bäst är ändå mornarna. Vid pass sju rasslar det plötsligt till under täcket och en pigg Garm står på bröstet på mig och pussar mig på munnen och nafsar mig i näsan.
"Upp med dig gubbe. Det är dags!"
Jag hinner knappt blaska mig i ansiktet, pinka en skvätt, dra på mig kläder förrän Garm krafsar otåligt på altandörren och vill uuut!
Vi går ut i den drypande våta trädgården. Garm kollar så att allt är som det skall, kissar på granen och vi släntrar ut via järngrinden.
Garm börjar "läsa tidningen". Luktar på varje grässtrå som det vore det ädlaste vin, kissar på grannens grind för att markera sin närvaro. Han kissar på det mesta. Första långa duschar som blir kortare skvättar vad det lider. Men aldrig så korta att han avstår att visa sitt visitkort.
Vi går utefter Säveån, min lånehund och jag. Det håller upp en stund och livet är ganska okay. När vi möter en annan hund står Garm spänd som en fiolsträng med svansen i vädret. "Kom an", ungefär.
Vid den gamla järnvägsbron viker vägen av till vänster i en backe upp mot småhusen. En väg fortsätter under bron mot Partille till. En "crossroad" där man kan sälja sin själ till djävulen. Garm väljer ofta backen upp mot civilisationen. Våra själar är intakta.
Nu vill Garm hem och den väntande frukosten. Torrfoder och vatten i var sin skål och Mariekex till efterrätt. Den lille killen, nåja, han är kastrerad, drar i kopplet som sträcks ut. Han väger bara några kilo så jag hänger på sådär lagom.
Vi möter grannen som just rastat "kalven" som vi säger. En Grand Danios-valp på drygt 50 kilo. Nu har hon bilen full av ungar som skall till skola och dagis.
Garm är ivrig när vi kommer fram till ytterdörren. Jag får knappt torka av honom om tassarna och magen förrän han klappar till innerdörren med tassen och störtar in i köket via hallen.
Medan han smaskar på Frolic eller vad det nu är han äter tar jag mitt frukostägg som Monica fixat och filen med havregryn, GP och sätter mig och njuter av min frukost.
Vid kaffet vill Garm hoppa upp och lägga sig på min mage. Han drar ned tidningen med tassen och tittar stint på mig. Sen lägger han sig på mig och sluter ögonen. Lugnet lägrar sig.
Dagens bok: Smärta av Kjell Eriksson.
Dagens rätt: Keema Korma, lammfärsröra med koriander, lagerblad, gröna ärtor och ris på Maharani.
Dagens musik: "I never learn - Lykke Li.
Fotnot: Garm är enligt fornnordisk mytologi en varghund som bevakar porten till dödsriket.
Kommentarer
Trackback
