Örgrytes ledning har ett tungt ansvar
Mitt älskade Örgryte IS åkte igår ned i division 1 södra. Känns nästan förnedrande.
Jag har ingen närmare förklaring till varför det gick så illa. Annat än att laget inte är tillräckligt bra. Men, i vintras och tidiga våren besegrade detta ungdomliga Öis AIK med 4-1 i cupen, slog Gais med 1-0 i en träningsmatch. Det såg då mycket bra ut. Ett hungrigt aggressivt ungt lag som inte räddes fan eller djävulen.
Sen har det hänt saker. Stukat självförtroende, tränarbyte, Hans Prytz ut och Marcus Lantz in. Det blev inget lyft med det bytet.
Oskar Walle´n blev skadad och det betydde säkert en del. Men målvakten Peter Abrahamsson har varit en av lagets stöttepelare tillsammans med altmeister David Leinar. Emil Karsson har slitit otacksamt därframme. Geoge Mourad värvades men det saknades kreativitet på mitten trots Jakob Lindström.
Nu förlorar Öis fyra miloner kronor på degraderingen och det är mycket pengar för Öis.
Kanske vänder det igen i ettan men det blir svårt. Sponsorer, publik och unga talanger kanske inte har Öis som förstaval i framtiden och däri ligger faran.
Har Örgryte IS tillräckligt med förtroendekapital kvar att vända på detta för att så småningom spela i allsvenskan?
Fan vet. Men som jag sagt och skrivit tidigare; Örgryte IS är ju det finaste vi har. Öis spelade den första fotbollsmatchen i Sverige med dagens regler. 22 maj 1892 på Heden mitt i Göteborg mot Lyckans soldater. Öis vann med 1-0.
Nu måste alla inblandade se till att Örgryte IS goda namn restaureras. Ansvaret vilar tungt på ledningen.
Dagens motto: Håll ut! Det vänder.
Kommentarer
Trackback
