"Det brinner i förorten!"
Har vi hört och sett det förut?
Eller?
Förorten kan vara alldeles underbart att bo i. Nära till naturen, bra sammanhållning, lugnt och skönt. Hög föreningsaktivitet. Många av Sveriges bästa idrottsmän, musiker och författare, journalister med flera kommer från just förorten.
Jag är själv uppvuxen i en förort - Biskopsgården i Göteborg. Den uppväxten vill jag inte vara utan.Skillnaden är att vi på 60- ocvh 70-talen hade framtidstro. Man gick i närmaste skola och den var bra. Några val behövdes inte förrän till gymnasiet.
De flesta arbetade. Många mammor var hemma på dagarna när barnen kom hem från skolan. Det fanns vicevärldar som höll koll. Detta var före dagis, som var på väg in i samhället och frigjorde kvinnorna från hemmet.
Det fanns jobb.
Men redan då fanns det missbruksproblem och utanförskap bland ungdommar. Men i ganska begränsad omfattning. Några sniffade, de var inga hjältar precis. Sen kom haschet som amerikanske desertörer från Vietnam-kriget introducerade i Biskopsgården. Stor succé bland många men det planade ut med stigande ålder.
För det fanns framtidstro.
Vi ville erövra världen. Det fanns och finns säkert fortfarande en enorm bildningshunger. Vi köade till bokbussen på Väderlekstorget. Där inne i den stora avlånga bussen luktade det ljuvligt om böckerna.
Skolorna hade bibliotek. På Ryaskolan härskade Peter Kadar som mild auktoritet och kunnighet.
Vi sög åt oss som svampar i ett sommarregn.
Det fanns arbete. Utbildningsnivån var hög.
Jag jobbade några år efter gymnasiet som jag lämnade med usla betyg. Det var inte skolans fel. Idrotten och kompisarna tog all tid.
Läste upp betygen på ett alldeles förträffligt komvux Kjellbergska bakom konstmuséet vid Götaplatsen. Blev sedemera journalist utan någon akademisk bakgrund från föräldrahemmet.
Då brann det inte i förorten.
Det finns alldeles för många ungdomar idag som växer upp utan framtidstro. Ungdomsarbetslösheten är hög och det är ett stort problem. Skolorna rustar ned.
Det fria skolvalet är ett skämt. Skolor och sjukvård skall inte konkurrera. De skall hålla lika hög standard var man än bor. Det borde vara en självklarhet men är inte det idag.
Att vara ung utan framtidstro måste vara det värsta man kan råka ut för. Klart att bling-bling och kriminalitet blir ett lockande alternativ då.
Sätt in resurser i de svaga områdena. Det är enda botemedlet. Annars lär det fortsätta att brinna och regeringen tittar förundrat på...
