Sommar och semester men inte för samhällets olycksbarn
Sommar och värme. Semester och man mår så gott. Tar dagen som den kommer. Är privilegierad och känner mig sådan också. Alla har det inte lika bra, om man säger så.
Står och väntar på bussen efter ett tusenmeterspass på Valhallabadet. På en bänk mitt emot Systemet på Avenyn sitter några mindre privilegierade personer. De tjoar och gapar. Ser ut att vara några år yngre än jag. En kille med gåstol och bar överkropp kommer staplande mot glada gänget.
- Var ute med Mikael igår kväll, vi spelade gitarr och sjöng och fick tag på väldigt bra brass, Svart lib tror jag att det var, säger han högt så hela Avenyn hör.
- Jag vill ha en öl, vrålar mannen i jeansjackan.
- Du kanske inte skall ha någon mer öl på ett tag, säger den tredje i gänget rättrådigt och släntrar därifrån med sin systemkasse. Han har sitt på det torra några timmar till.
En ung tjej kommer fram till mig och ber om pengar.
- Kan du avvara några kronor, frågar hon och ser ynkligt på mig.
Jag har inga kontanter, betalade min goda räksmörgås på Ljunggrens med kort.
- Du tar väl inte kort, säger jag lite fånigt och hon går vidare med tom blick.
Strax efter vaknar en jättetjock man på en annan bänk. Han har suttit och sovit med huvudet mot bröstet. Han reser sig och gnuggar sömnen ur ögonen, får syn på mig och frågar:
- Kan du ge en hemlös några kronor, en femma eller en tia går också bra.
Nä, det kunde jag ju inte den gången heller. Man blir beklämd. Folk tigger på gator och torg. Äldre slitna kvinnor sitter på knä i ur och skur, i svinkyla och i hetta. Stilla, stilla böjer de sig mot asfalten. Framför dem står en kopp eller mugg. Bredvid kan det ligga ett krucifix eller en bild på någon arm släkting.
På gator går män, yngre och äldre. En ung man darrar som ett asplöv där han stapplar fram stödd på en käpp.
Samhällets olycksbarn tär på mitt sinne. Vad kan jag göra?
Jag kan inte föda dem alla. Jag ger godtyckligt. Ibland får jag fram en tjuga, ibland några lösa mynt. Men oftast går jag förbi och känner mig beklämd.
Många har fått det bättre de senaste åren under Alliansens styre. Men de som har det dåligt, sjuka, fattiga, arbetslösa har fått det sämre. De är hänvisade till människors godtycke.
Samhällets solidaritet finns inte längre för de som har det svårast.
Det svider i själen även i skön sommartid.
Dagens låt: Colorado med Stephen Stills.
Dagens kuturkofta: besök på Göteborgs konstmuseum.
Dagens bok: Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa.
Kommentarer
Trackback
