Inget av värde blir sagt när Mammon styr VM
Varför sägs inget av värde under fotbolls-VM? Av någon enda inblandad person?
Fifa och multinationella företag har satt munkavle på spelare och tränare som bara mumlar meningslösa floskler som att bollen är rund, allt kan hända och det är en ny match i morgon.
Eller det revolutionerande; ”vi är redo för nästa match”, sagt av Steven Gerrard.
Kanske är det så att någen har något förutom fotbollsfloskler att säga och då är vi alla fotbollsälskare illa ute. Den intellektuella standarden är hisnande låg för att använda en missvisande metafor.
Hela världens blickar riktas under några veckor mot Sydafrika. Detta egentligen rika land med sina naturtillgångar och mänskliga tillgångar som Nelson Mandela och Desmond Tutu och alla anonyma som arbetar för ett bättre samhälle.
Men reportage har också visat på ett oerhört segregerat samhälle med kåkstäder, arbetslöshet och en stor del av befolkningen plågad av HIV-sjukdomar och nöd.
Då kommer denna jätteapparat till Sydafrika. Världens näst största evenemang alla kategorier, bara OS är större.
Tusentals journalister från hela världen bevakar detta jättespektakel. Varenda spark, hands, domartabbe, tränarna på bänken, mål, målgester, skottfinter, dribblingar, spelsystem, vuvuzelas, analyseras in i minsta detalj.
Det står klart att Fifa (internationella fotbollsförbundet) styr arrangemanget med järnhand. Alla vinster går till Fifa och de multinationella företagen som Nike, Coca Cola, Mc Donalds med flera. De lokala handlarna är inte välkomna. Jättearenor byggs för att sedan stå tomma som elefantkyrkogårdar i brist på evenemang som kan fylla dessa gigantiska skapelser.
Skolor, dagis och vårdinträttningar har flyttats för att göra plats åt dessa skrytbyggen för ett enda tillfälle.
Det sydafrikanska samhället får ta den ekonomiska smällen och Fifa håvar in vinsterna.
På planerna springer spelarna omkring och försöker övertyga om att de är värda ett par miljoner i veckan (jo, det är sant i flera fall).
I klubblagen är de gudar och högpresterar ofta för sina miljoner. Många har tio lyxbilar. En spelare i engelska ligan hittade inte sin bil efter en träning, han hade glömt vart han ställt den och gick sonika och köpte en ny bil som han åkte hem i.
John Terry, Chelseas skandalomsusade mittback, bjöd till bröllopsgästabud på ett slott i England. På det fina porslinet serverades fish and chips. Det säger en del om den sociala kulturkrock som uppstår med plötslig rikedom i ung ålder. Inget fel på fish and chips däremot. En både god och närande måltid. Kanske inte på slott och på bröllop dock.
Dessa omhuldade och bortskämda stjärnor har påfallande ofta en mer påver bakgrund rent ekonomiskt. Många är uppvuxna i fattiga förortsområden i England, Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien, Nigeria, Elfenbenskusten, Ghana, Chile, Paraguay och så vidare.
Många är handelsvaror som fått betalt att sitta i en gyllene bur. Att inte ha några åsikter om världen utanför. Världen där de en gång kommit ifrån.
Inte nån gång har något intressant sagts på nån presskonferens. Spelare och tränare pratar som programmerade robotar om att ta en match i taget, vi är redo för nästa match och att det känns bra.
Undantaget är Diego Armando Maradona. En av världens bästa spelare genom tiderna. Bäst enligt honom själv. Denne legendar som pratar om sig själv i tredje person är också uppvuxen i en förort till Buenos Aires, Argentina under enkla förhållanden.
Nu framstår han som en skrattande pellejöns i Dressmankostym som tränare för Argentina.
Men han är också en äkta folkets man och är i normala (!) fall socialt medveten och frispråkig. Maradona har tydliga vänstersympatier och har protesterat mot USA:s inställning till Latinamerika. Maradona är influerad av politiker som Hugo Schavez och Fidel Castro och ser sig gärna som en folkets rebell.
Men under VM har ingen någon åsikt om nånting. Spelarnas personliga kontrakt gör de till livegna. Annars tycker man väl att VM i fotboll skulle vara en lämplig arena att uttrycka åsikter, skapa opinion för en bättre värld. Lyfta fram hjärtefrågor, skapa debatt om orättvisor globalt och i Afrika. Men icke, Mammon styr och på läktaren flinar ordförande Sepp Blatter ihop med celebriteter som Mick Jagger och Bill Clinton.
Men inget av värde blir sagt.
