En kyrka att bli både skrämd och imponerad av
Morgon på Göteborgs centralstation. Liten, intim men med ett myller av folk så här på morgonkvisten.
In i Pressbyråns affär för att köpa kaffe, vatten och en tidning. Då hör jag skrattet. Jag ser leendet, det breda leendet och känner igen en gammal skolkamrat.
Är det inte Gunilla Schönemann, säger jag.
Jovisst är det jag, svara hon.
Känner du igen mig, säger jag
Hon granskar mig och säger jaaa, det gör jag men ....
Lasse Bred, säger jag.
Är det du, skrattar Gunilla.
Hur kände du igen mig, säger hon full av skratt.
Skrattat och leendet, svarar jag.
Jag får mitt köpta och vi pratar en stund om ditten och datten. Nämner gamla bekanta och vänner. Har inte helt samma minnen och kompisar.
Men det var ett roligt möte.
X 2000 susar genom sommar-Sverige. Tåget kränger och liksom vrider sig fram utmed rälsen. Det tar tre timmar lite drygt till Stockholm är där är myllret ännu starkare. Gamla och unga, barn och hundar, väskor och vagnar och bagage. Vi glider genom folkhopen.
Monica och jag skall till spår tre för vidarefärd till Uppsala. Lärdomsstaden ute på upplandsslätten.
De två tornen på Uppsala domkyrka syns över hela staden, där den ligger inbäddad i grönska.
Tornen är 118 meter höga och kyrkan började att byggas på 1100-talet. Kyrkan är oerhört imponerande och lite skrämmande. Byggd i gotisk stil och påminner lite om Notre Dam i Paris.
Det är en enorm rymd inne i kyrkan, som är en av Nord-Europas största kyrkor. Bara Nidarosdomen i Trondheim och Mariakyrkan i Gdansk är lika stora.
Här ligger Gustav Vasa och Carl von Linné begravda.
Monica tänder ett ljus för en borgången nära släkting. Johan och jag strosar omkring och fotograferar. Många tursister är här idag och alla samtalar lågmält och pekar, tar kort och tittar på den enorma predikstolen.
Kyrkans makt var enorm förr i tiden. Prästerna höll församlingen i ett järngrepp.
Kyrkan har förlorat mycket av sin makt idag och den är ju också skild från staten i Sverige.
Vi tror inte på gud i vår familj och sneglar väl snarare åt buddismen när det gäller det andliga.
Men att gå in i en kyrka och känna tystnaden, stanna upp en stund, reflektera, det är vilsamt. Titta på vackra detaljer, känna svunna tider, studera arkitekturen och sen lättnaden när man kommer ut i solljuet igen.
Gå in i Botaniska trädgården i Uppsala. Det är ett äventyr i växtlighetens tecken.
Sommaren är härlig, även om temperaturen inte orkar upp till mer än 15 grader. Men ljuset, växtligheten, människors öppnare sinnelag och ljuvligt efter mörkret i januari, februari.
Nu vill vi njuta en bra bit in i oktober.
Kommentarer
Trackback
