Lev livet fullt ut om livet är dig kärt
Var och hälsade på en vän och kollega på Sahlgrenska häromdagen.
Han har nyligen genomgått en hjärttransplantation och ligger i ett rum högt upp i det splitternya komplexet strax invid Botaniska trädgården i Göteborg.
- Jag har avancerat till ett eget rum, som han själv sa med ett snett leende.
Håkan och jag var där en knapp timme och samtalet flöt lätt om sport, englandsresor och hans tillstånd givetvis.
Han fick plötslig känning i en nedförsbacke i Skatås när han var ute och motionerade.
Läkaren konstaterade att hjärtat var slut och det behövdes bytas ut mot ett friskt.
Nu vimlar det inte av tillgängliga friska hjärtan, så det fick bli ett plasthjärta i väntan på mänskligt organ.
- Jag är den andre i Sverige som fått ett plasthjärta, berättade kollegan.
Men nu klappar ett riktigt hjärta bakom elektroderna i bröstet på vår alltid lika vänliga och snälle kollega.
Han har långtråkigt trots den aldrig sinande strömmen av besökare, han är otålig, han vill upp, han vill träna och börja komma tillbaka i den form han en gång var.
På lite drygt ett år har han genomgått en omtumlande resa, både inre och yttre. Nedsövd i tre veckor med konstiga men knivskarpa drömmar, smärta och kan jag tänka mig ångest över tillståndet och frågan: kommer jag att dö nu?
Han är inte gammal, mellan femtio och sextio. Egentligen på toppen av livet och så förändras allt. Man lever ett hälsosamt liv med motion, ingen tobak och måttligt med alkohol och så händer en sån här omvälvande sak.
Men jobbet sliter med stress och långa arbetspass, oregelbundna tider och allt annat som ett journalistyrke för med sig.
Jobbet är roligt och stimulerande tills dess man inte längre kan kontrollera sin inre kompass. när man inte längre själv styr skutan över blindskären mot öppet hav där man kan få syre och frihet.
Många är vännerna och kollegorna som avlidit i förtid eller drabbats av sjukdomar.
Jag är ju inte purung, äldre än den opererade kollegan och lever inte riktigt samma hälsosamma liv. Det blir en snus ibland och en cigg också. Vin och öl är gott i rimliga mängder men ändå. En lite whiskeypinne slinker också ned under helgen.
Motionerar gör jag men kanske inte i den omfattning som jag borde och visst väger jag några kilo för mycket.
Det märktes tydligt när vi hade fest i den förvaltning som jag arbetar i inom Västra Götalands-regionen.
Alla män fick tävlingsdansa till fräck dansmusik a´la James Brown, Michael Jackson med flera.
Till slut var vi tre killar kvar på “scenen” och de andra två var runt trettio år yngre. “Än leva de gamla gudarna”, resonerade jag och vi drog igång på ett givet tecken.
Finn du var överjävlig och vann en bastkjol och en vinare helt rättvist!
Jag kom delad tvåa men allra mest är jag glad över att ha överlevt. Jag svettades floder, drack minst en liter vatten efteråt men var ganska lycklig när jag kom hem i ett ganska gott skick. Blåsor på fötterna svettringar under armarna, bland i den höga pannan och ont lite här och där men med blodet ännu rusande i kroppen och en med känsla av eufori och en svunnen ungdom.
Livet är härligt ibland.
Det är kort mellan lycka och leda.
Kvinnan föder gränsle över en grav.
Liv och död är en knivsudd ifrån varandra.
Michael Jacksons död med förmodligen mängder av droger i kroppen är kusligt lik den gamle kingen Elvis Presleys död.
Stressen och pressen inför comebacken blev för stor.
Dagens låt: Billy Jean. Fullständigt magnifik.
Dagens dans: Moonwalk.
Dagens motto: Lev livet så länge du kan.
Han har nyligen genomgått en hjärttransplantation och ligger i ett rum högt upp i det splitternya komplexet strax invid Botaniska trädgården i Göteborg.
- Jag har avancerat till ett eget rum, som han själv sa med ett snett leende.
Håkan och jag var där en knapp timme och samtalet flöt lätt om sport, englandsresor och hans tillstånd givetvis.
Han fick plötslig känning i en nedförsbacke i Skatås när han var ute och motionerade.
Läkaren konstaterade att hjärtat var slut och det behövdes bytas ut mot ett friskt.
Nu vimlar det inte av tillgängliga friska hjärtan, så det fick bli ett plasthjärta i väntan på mänskligt organ.
- Jag är den andre i Sverige som fått ett plasthjärta, berättade kollegan.
Men nu klappar ett riktigt hjärta bakom elektroderna i bröstet på vår alltid lika vänliga och snälle kollega.
Han har långtråkigt trots den aldrig sinande strömmen av besökare, han är otålig, han vill upp, han vill träna och börja komma tillbaka i den form han en gång var.
På lite drygt ett år har han genomgått en omtumlande resa, både inre och yttre. Nedsövd i tre veckor med konstiga men knivskarpa drömmar, smärta och kan jag tänka mig ångest över tillståndet och frågan: kommer jag att dö nu?
Han är inte gammal, mellan femtio och sextio. Egentligen på toppen av livet och så förändras allt. Man lever ett hälsosamt liv med motion, ingen tobak och måttligt med alkohol och så händer en sån här omvälvande sak.
Men jobbet sliter med stress och långa arbetspass, oregelbundna tider och allt annat som ett journalistyrke för med sig.
Jobbet är roligt och stimulerande tills dess man inte längre kan kontrollera sin inre kompass. när man inte längre själv styr skutan över blindskären mot öppet hav där man kan få syre och frihet.
Många är vännerna och kollegorna som avlidit i förtid eller drabbats av sjukdomar.
Jag är ju inte purung, äldre än den opererade kollegan och lever inte riktigt samma hälsosamma liv. Det blir en snus ibland och en cigg också. Vin och öl är gott i rimliga mängder men ändå. En lite whiskeypinne slinker också ned under helgen.
Motionerar gör jag men kanske inte i den omfattning som jag borde och visst väger jag några kilo för mycket.
Det märktes tydligt när vi hade fest i den förvaltning som jag arbetar i inom Västra Götalands-regionen.
Alla män fick tävlingsdansa till fräck dansmusik a´la James Brown, Michael Jackson med flera.
Till slut var vi tre killar kvar på “scenen” och de andra två var runt trettio år yngre. “Än leva de gamla gudarna”, resonerade jag och vi drog igång på ett givet tecken.
Finn du var överjävlig och vann en bastkjol och en vinare helt rättvist!
Jag kom delad tvåa men allra mest är jag glad över att ha överlevt. Jag svettades floder, drack minst en liter vatten efteråt men var ganska lycklig när jag kom hem i ett ganska gott skick. Blåsor på fötterna svettringar under armarna, bland i den höga pannan och ont lite här och där men med blodet ännu rusande i kroppen och en med känsla av eufori och en svunnen ungdom.
Livet är härligt ibland.
Det är kort mellan lycka och leda.
Kvinnan föder gränsle över en grav.
Liv och död är en knivsudd ifrån varandra.
Michael Jacksons död med förmodligen mängder av droger i kroppen är kusligt lik den gamle kingen Elvis Presleys död.
Stressen och pressen inför comebacken blev för stor.
Dagens låt: Billy Jean. Fullständigt magnifik.
Dagens dans: Moonwalk.
Dagens motto: Lev livet så länge du kan.
Kommentarer
Trackback
