Vederkvickande läkarbesök och Valhalla-sim
Solen lyste över Göteborg idag. Det var skönt och vederkvickande. Underbart ord - vederkvickad. Uppfriskad, upplivad, förnyad och helt tillfredställd.
Idag kände jag mig vederkvickad och skön. Trots att jag har varit hos läkaren. Gick in till mottagningen. Där bakom en glasruta satt truliga damen med makt. Har du varit här förr? Personnummer? Legitimation?
Det blir 120 kronor. Nej, vi tar inte kort. Finns automat snett över gatan. Du hinner säkert.
Efter trekvarts väntan stirrandes på väggarna eller med försök att få ögonkontakt med någon av de andra patienterna. Men nej. Det är stängt hos alla och så även hos mig märker jag. Konversation är omöjlig i ett väntrum där folk söker för någon åkomma. Försökte läsa Damernas värld men ledsnade. Hade inte med mig glasögonen. Tittade på modebilderna som var suddiga. Fanns inte en dräkt eller klänning som jag ville ha.
Vad söker du för då? Säger damen bakom glaset högt. Jag svarar: Känner mig lite uppkörd och har smärtor i mellangärdet. Jag har också svårt att kissa och får inte stånd när jag vill, var jag på väg att lägga till. Vill säga fula ord hela tiden och bajsa på mattan och rulla runt i det, fick jag också lust att säga.
Nänä, jag uppträdde oklanderligt och följde proceduren till punkt och pricka.
Läkaren studerade mig ingående, lyssnade på min berättelse, hummade, vred en penna i handen, tittade på en dataskärm. Sen kom det:
Du vill att allt skall vara perfekt eller? Ger akt på hur du mår, tolkar signaler? Lite hypokondrisk va?
Stressmage är en mycket vanlig åkomma. Ta det lugnt, motionera, ät mindre och rätt och njut av livet.
Vi skall ta några prover så vi kan utesluta nån sjukdom. Hör du inget från oss på en vecka så är det inget att oroa sig för.
Ut i solen, omtumlad och känner lite som Woody Allen i Hannas och hennes systrar. Han stannar upp i ett jubelsteg när han får beskedet att han inte har en hjärntumör och inser att han kommer att dö i cancer i alla fall nån gång. var är det då för mening att vara glad idag?
Var och simmade på Valhalla häromdagen. Brukar göra det regelbundet. Nu i januari 2009 var det tjockt med folk i alla dess storlekar och former. Nyårslöftena stod som spön i backen och man fick knö sig in i det simmande ledet i 50-metersbassängen. Sen ligger man där och försöker få till en jämn rytm i sitt förmodade 1000-meterslopp. Försöker andas lugnt efter var tredje armtag. Simmar ett lugnt men kraftfullt bröstsim. Känner mig som jag var med i Måns Herngrens senaste film.
Jag gav upp efter 350 meter. Jag kryssade mellan gubbar som flöt med utsträckta armar, tonårstjejer som simmade i bredd och pratade. Medelålders män med simglasögon som sluggar sig fram med crawl. Okänsliga plöjer de fram i vattnet och slår ned allt och alla.
Man får kasta sig undan. Jag kastade mig upp ur bassängen. Gick med kraft och kräm mot bastun med indragen mage och kavat blick.
I våtbastun har tiden stått stilla. Samma kakel, samma träbänkar, samma jävla kallbassäng, samma drickfontän och samma gubbar. Nä, inte riktigt. Skillnaden är att språket har förändrats. Smattrande arabiska är mest gångbart tillsammans med persiska.
Roligt men man förstår ju inte ett skit. De kan ju snacka skit om mig utan att jag förstår det.
Man vill ju vara med i gemenskapen. Det kostar ju ändå 50 spänn.
Men jag gick på moln hem, vederkvickad och skön.
