Vårljuset är här men över Saab råder mörker
När vårsolen lyser över och slänger sina gyllene strålar som reflekteras mot den vita snön, då känns livet trots allt ganska skönt.
Ty ljuset är människans bästa vän. Solen är dess ursprung.
Att ljuset kommer tillbaka till Norden är underbart och ger enegergi att ta fram i vardagsknoget.
Men de som går och våndas i Trollhättan och i övriga Sverige om vad framtiden bär med sig när det gäller bilindustrins framtid har svårt att glädjas över ljusets återkomst. De tänker på vad som händer om de blir arbetslösa. Hur skall lånet på huset kunna betalas?
Saab står inför hotet om nedläggning. General Motors som äger Saab vill göra som gökungen, kasta ut den lilla resursslukande lilleputten ur boet och gå vidare med Obama-pengar på den amerikanska marknaden.
Alliansregeringen med järnladyn Maud Olofsson i spetsen ställer krav på att GM tar sitt ägaransvar och vill ha en motpart, en ägare som långsiktigt skall lotsa Saab ut på vägen igen.
Det framstår som sympatiskt och klokt att inte slösa skattepengar på ett blödande företag. Men, vem hjälper arbetarna och underleverantörerna?
Vem tar vara på kompetensen, det tekniska kunnandet och de mänskliga resurserna? Skall regeringen bara sitta still i båten och se tusentals människor försakas?
När Carnegie och bankerna krisade därför de hade lånat ut på felaktiga premisser, ja då stod regeringen där med penningpungen i högsta hugg. Det gällde att hålla bonusprogrammen för cheferna vid liv.
Nu säger ju Saab att man har bra produkter i "pipeline" för att tala svenska. Att då lägga ned är resursslöseri. Men varför satsar inte då GM på det fantastiska programmet? Saab kan ju inte vara den dyraste prylen i vitrinskåpet hos jätten GM.
Framtiden för Saab ser mörk ut, tyvärr.
Som gammal volvoarbetare gör det mig ont. Det gick åt helvete för varven på 1970-talet och Nils G Usl..förlåt Åsling vräkte skattepengar över en tynande varvsindustri som inte fick några beställningar på båtar och det var nog mest bortkastat.
Därför tvekar regeringen om att stödja Saab fullt ut. Inte mycket att säga om.
Det pågår ett cyniskt spel om människors arbeten. Jag vet hur det känns eftersom jag var med när tidningen Arbetet lades ned 2000. Den gången var det Socialdemokratiska partiet som ville bli av med tidningen. Det sköttes verkligen inte snyggt .
Så gick det som det gick i valet också. Borgarpressen sätter dagordningen och välfärdsbygget Sverige monteras ned i snabb takt.
Ty ljuset är människans bästa vän. Solen är dess ursprung.
Att ljuset kommer tillbaka till Norden är underbart och ger enegergi att ta fram i vardagsknoget.
Men de som går och våndas i Trollhättan och i övriga Sverige om vad framtiden bär med sig när det gäller bilindustrins framtid har svårt att glädjas över ljusets återkomst. De tänker på vad som händer om de blir arbetslösa. Hur skall lånet på huset kunna betalas?
Saab står inför hotet om nedläggning. General Motors som äger Saab vill göra som gökungen, kasta ut den lilla resursslukande lilleputten ur boet och gå vidare med Obama-pengar på den amerikanska marknaden.
Alliansregeringen med järnladyn Maud Olofsson i spetsen ställer krav på att GM tar sitt ägaransvar och vill ha en motpart, en ägare som långsiktigt skall lotsa Saab ut på vägen igen.
Det framstår som sympatiskt och klokt att inte slösa skattepengar på ett blödande företag. Men, vem hjälper arbetarna och underleverantörerna?
Vem tar vara på kompetensen, det tekniska kunnandet och de mänskliga resurserna? Skall regeringen bara sitta still i båten och se tusentals människor försakas?
När Carnegie och bankerna krisade därför de hade lånat ut på felaktiga premisser, ja då stod regeringen där med penningpungen i högsta hugg. Det gällde att hålla bonusprogrammen för cheferna vid liv.
Nu säger ju Saab att man har bra produkter i "pipeline" för att tala svenska. Att då lägga ned är resursslöseri. Men varför satsar inte då GM på det fantastiska programmet? Saab kan ju inte vara den dyraste prylen i vitrinskåpet hos jätten GM.
Framtiden för Saab ser mörk ut, tyvärr.
Som gammal volvoarbetare gör det mig ont. Det gick åt helvete för varven på 1970-talet och Nils G Usl..förlåt Åsling vräkte skattepengar över en tynande varvsindustri som inte fick några beställningar på båtar och det var nog mest bortkastat.
Därför tvekar regeringen om att stödja Saab fullt ut. Inte mycket att säga om.
Det pågår ett cyniskt spel om människors arbeten. Jag vet hur det känns eftersom jag var med när tidningen Arbetet lades ned 2000. Den gången var det Socialdemokratiska partiet som ville bli av med tidningen. Det sköttes verkligen inte snyggt .
Så gick det som det gick i valet också. Borgarpressen sätter dagordningen och välfärdsbygget Sverige monteras ned i snabb takt.
Kommentarer
Trackback
