Its takes a fool to remain sane
Jag återkommer till arbetsmarknaden som fast anställd igen. Efter åtta år som frilansare men också med en mängd kurser, studier och andra kosmetiska inslag, har jag nu efter två års plusjobb fått erbjudande om fast tjänst.
Det är ju positivt. Att få ingå i ett socialt sammanhang som fullvärdig medlem efter att ha varit en "hang around" ett tag. En prospect.
Jag måste säga att jag är både glad och lättad. In i ekorrhjulet igen! Skönt att få tjäna lite pengar igen även om det absolut inte ha gått någon nöd på mig under de här "barkbrödsåren".
Jag har hållit humöret uppe genom hela resa även om det varit lite upp och ned.
Positivism. Märkligt ord. Förkastar metafysiska spekulationer och grundar sig på fakta och erfarenhet av relationer.
Att vara positiv: befordrande, jakande, gillande. Ha ett positivt sinnelag är den enda intelligenta hållningen enligt vissa filosofer.
Möter man negativa, sura, bittra människor skall man tacka och ta emot för att man fick chansen att utvecklas genom att tackla deras förhållningssätt.
Vad flummar han om nu, undrar ni kanske. Jag har funderat mycket på hur en trevligt ton, ett bra bemötande, ett positivt uppträdande ofta visar vägen till konstruktiva lösningar eller stämningar. Befordrar kretaivitet.
Det är absolut inte detsamma som kravlöshet eller slapphet. Man kan ge oerhörd kritik på ett vänligt sätt, så att det fastnar på plåten så att säga. Man behöver inte hånflinande glida genom tillvaron. Det kan finnas motståndets estetik också.
Fråga Ulf Elving, som är en utmärkt intervuare utan att vara aggressiv eller påträngande. Att skapa förtroende ger lösningar, andra ingångar, ett öppnare sinnelag. Med ett avväpnande leende och sametslen stämma ställer Elving de mest infana frågår. Försåtligt ja, men också med respekt och integritet.
Det har jag försökt att ta fasta på. Redan som liten sa mina föräldrar: Lars är alltid så glad.
Som när jag kom hem efter att ha ramlat i en cementblandare och hade cement i ögon, öron, hår och hela mig. Man kunde byggt ett litet hus av mig.
Då, i förnedringens hemkomst sjöng jag; "En gång vi seglar i hamn" och tog udden av eventuellt klander.
Kan man lära sig att vara glad och positiv? Kanske, det är mycket möjligt att positivt tänkande kan indoktrinera till ett positivt uppträdande.
Jag tror emellertid att en inre grundsyn som formats genom att man blivit sedd och bekräftad som ung, ger den trygga grund att stå på som behövs för att hålla humöret uppe i en föränderlig värld. Tydliga spelregler och värmande famnar ger styrka.
Ett påklistrat, flåshurtigt sätt skrämmer mer än attraherar.
Balans är nyckelordet. Ödmjukt likaså. Det kunde varit värre, som Anton Glanzelius säger i Mitt liv som hund.
Att bara vara glad över att finnas till. Det finns människor som gått på såna minor i livet att man undrar över hur de orkar att leva vidare. Men ändå nästan tackar för att olyckorna har öppnat ögonen på dem.
Sen finns det människor som är bittra och oundsamma trots att de har allt. Återfinnes ofta på högerkanten i kringgärdade områden med taggtråd, höga häckar eller murar men med god ekonomisk standard. Ofta ärvda pengar.
Dessa människer skriver protestlistor när de planeras vårdboende i området. Dessa människor ondgör sig över brottsligheten, samtidigt som de har svart städhjälp. Dessa stackars segregerade människar är bara nöjda tillsammans med likasinnade, då de gemensamt får sin världsbild bekräftad. Bakom de höga murarna, med cocktailglaset i handen finns en bisarr värld. Ödmjukhet, icke!
Men jag är glad för att vädret är fint, Johan har fått jobb i Sverige, visserligen i Stockholm men ändå, vi är alla friska, jag har lämnat blod och Örgryte leder serien.
Dagens låt. You made me so very happy - Blood Sweat and Tears.
Dagens rätt: Fläskkotletter.
Dagens bok: Diktsamling av Bruno K Öijer. K står för Kenneth. Är det inte gulligt?
Dagens citat: Fuck art lets dance
Det är ju positivt. Att få ingå i ett socialt sammanhang som fullvärdig medlem efter att ha varit en "hang around" ett tag. En prospect.
Jag måste säga att jag är både glad och lättad. In i ekorrhjulet igen! Skönt att få tjäna lite pengar igen även om det absolut inte ha gått någon nöd på mig under de här "barkbrödsåren".
Jag har hållit humöret uppe genom hela resa även om det varit lite upp och ned.
Positivism. Märkligt ord. Förkastar metafysiska spekulationer och grundar sig på fakta och erfarenhet av relationer.
Att vara positiv: befordrande, jakande, gillande. Ha ett positivt sinnelag är den enda intelligenta hållningen enligt vissa filosofer.
Möter man negativa, sura, bittra människor skall man tacka och ta emot för att man fick chansen att utvecklas genom att tackla deras förhållningssätt.
Vad flummar han om nu, undrar ni kanske. Jag har funderat mycket på hur en trevligt ton, ett bra bemötande, ett positivt uppträdande ofta visar vägen till konstruktiva lösningar eller stämningar. Befordrar kretaivitet.
Det är absolut inte detsamma som kravlöshet eller slapphet. Man kan ge oerhörd kritik på ett vänligt sätt, så att det fastnar på plåten så att säga. Man behöver inte hånflinande glida genom tillvaron. Det kan finnas motståndets estetik också.
Fråga Ulf Elving, som är en utmärkt intervuare utan att vara aggressiv eller påträngande. Att skapa förtroende ger lösningar, andra ingångar, ett öppnare sinnelag. Med ett avväpnande leende och sametslen stämma ställer Elving de mest infana frågår. Försåtligt ja, men också med respekt och integritet.
Det har jag försökt att ta fasta på. Redan som liten sa mina föräldrar: Lars är alltid så glad.
Som när jag kom hem efter att ha ramlat i en cementblandare och hade cement i ögon, öron, hår och hela mig. Man kunde byggt ett litet hus av mig.
Då, i förnedringens hemkomst sjöng jag; "En gång vi seglar i hamn" och tog udden av eventuellt klander.
Kan man lära sig att vara glad och positiv? Kanske, det är mycket möjligt att positivt tänkande kan indoktrinera till ett positivt uppträdande.
Jag tror emellertid att en inre grundsyn som formats genom att man blivit sedd och bekräftad som ung, ger den trygga grund att stå på som behövs för att hålla humöret uppe i en föränderlig värld. Tydliga spelregler och värmande famnar ger styrka.
Ett påklistrat, flåshurtigt sätt skrämmer mer än attraherar.
Balans är nyckelordet. Ödmjukt likaså. Det kunde varit värre, som Anton Glanzelius säger i Mitt liv som hund.
Att bara vara glad över att finnas till. Det finns människor som gått på såna minor i livet att man undrar över hur de orkar att leva vidare. Men ändå nästan tackar för att olyckorna har öppnat ögonen på dem.
Sen finns det människor som är bittra och oundsamma trots att de har allt. Återfinnes ofta på högerkanten i kringgärdade områden med taggtråd, höga häckar eller murar men med god ekonomisk standard. Ofta ärvda pengar.
Dessa människer skriver protestlistor när de planeras vårdboende i området. Dessa människor ondgör sig över brottsligheten, samtidigt som de har svart städhjälp. Dessa stackars segregerade människar är bara nöjda tillsammans med likasinnade, då de gemensamt får sin världsbild bekräftad. Bakom de höga murarna, med cocktailglaset i handen finns en bisarr värld. Ödmjukhet, icke!
Men jag är glad för att vädret är fint, Johan har fått jobb i Sverige, visserligen i Stockholm men ändå, vi är alla friska, jag har lämnat blod och Örgryte leder serien.
Dagens låt. You made me so very happy - Blood Sweat and Tears.
Dagens rätt: Fläskkotletter.
Dagens bok: Diktsamling av Bruno K Öijer. K står för Kenneth. Är det inte gulligt?
Dagens citat: Fuck art lets dance
Kommentarer
Trackback
