Vilhelm Moberg en saknad gigant
I dessa ljuvliga sommardagar som framlevs i sus och dus (nåja). Vi har det bra, äter oss mätta och kan också unna oss det där lilla extra som sätter piff på tillvaron. Inget överflöd på något vis men mycket drägligt om man ser sig lite om i världen. Den lilla som är Sverige och den stora som i omvärlden. En del av oss har mycket att vara tacksamma för. Den insikten och ett ödmjukt sinne kan få oss att inse att vi har det bra och är lyckligt lottade. Det är inte alla förunnat.
Dessa lata dagar får tanken att skena iväg och hamna på - Vilhelm Moberg. Denna gigant inom den svenska litteraturen. Jag funderar på vilket helvete han hade rört upp om FRA-lagen till exempel. Eller att staten säljer ut fungerande svenska kassakor till utländska konglomerat.
Vilhelm Moberg föddes i byn Moshultamåla i Algutsboda församling i Småland 1898. Han levde till 1973 då han gick ned i sjön för den eviga vilan, ord som han lär ha skrivit ned till sin hustru innan självmordet. Han förmådde inte mer.
Men vad uträttade inte Vilhelm Moberg medan han levde och innan skrivkramp och depression frätte sönder hans livsvilja! Han var en sträng, ofta moraliserande, benfast antitotalitär pacifist som kämpade för frihet att uttrycka sig i tal och skrift. Frihet för den lilla, vanliga människan utan makt, inflytande och pengar. Den lilla människan som strävsamt arbetar utan knot och gnäll för att försörja sig men som ofta blir lurad, roffad av makten och myndigheterna.
Han ansåg att folk tålde att höra sanningen, hur svår den än var att ta till sig. Som journalist skulle han uttrycka sig; "publish or be damned"!
Som journalist myntade han ord som den svenska “rättsrötan” och han avslöjade vänskapskorruption och om hur makten höll varandra om ryggen.
Moberg var antirojalist och tyckte att Olof Palme var en hycklare som uppvaktade dåvarande kungen och sjöng kungssången eftersom Palme sa sig vara antirojalist han också. Att böja sig för överheten var inte Mobergs likör. Han avskydde alla totalitära och dogmatiska ismer. Kommunism, fascism, terrorism, nazism och så vidare.
Vilhelm Moberg är väl annars mest känd för mastodontverket Utvandrarna. Boken som egentligen är fyra volymer; Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet hem till Sverige beskriver en enkel bondebefolkning som flyr kyrkan och fattigdomens Sverige för att söka friheten och lyckan i Nordamerika. Eposet är det kanske främsta romanbygget i svensk historia.
Den visar hur svårt det är att komma till en nytt land, ny kultur och nytt språk och ta sig fram. Man söker sig till likar, håller ihop, hjälper varandra.
Precis som våra tiders invandrare gör. Man håller ihop, hjälper varandra så gott det går för att så småningom ta steget in som fullvärdig medlem med nytt språk, nytt arbete och nya erfarenheter men utan att helt släppa kontakten med det gamla hemlandet.
Karl-Oskars Kristina längtade hem till Sverige från första dagen i Nordamerika och Karl-Oskar dog med kartan från Ljuders socken på bröstet där han låg på undantag på sin fina gård i USA. Hans fingrar letade sig längs den vägen han och Kristina gick för att möta varandra i ungdomens ljuva första förälskelse i Småland, i Sverige.
Ibland kan man tänka på Vilhelm Moberg - denna gigant.
Dagen låt: I can hear music - Beach Boys.
Dagen bok: I egen sak - Vilhelm Moberg.
Dagens citat: “Jag älskade journalistyrket. Det är det enda så kallade borgeliga yrke som jag skulle kunna förlika mig med. Och jag lämnade det endast för något som jag älskade ännu högre”. (VM).
Dagen rätt: Pytt i panna.
Dessa lata dagar får tanken att skena iväg och hamna på - Vilhelm Moberg. Denna gigant inom den svenska litteraturen. Jag funderar på vilket helvete han hade rört upp om FRA-lagen till exempel. Eller att staten säljer ut fungerande svenska kassakor till utländska konglomerat.
Vilhelm Moberg föddes i byn Moshultamåla i Algutsboda församling i Småland 1898. Han levde till 1973 då han gick ned i sjön för den eviga vilan, ord som han lär ha skrivit ned till sin hustru innan självmordet. Han förmådde inte mer.
Men vad uträttade inte Vilhelm Moberg medan han levde och innan skrivkramp och depression frätte sönder hans livsvilja! Han var en sträng, ofta moraliserande, benfast antitotalitär pacifist som kämpade för frihet att uttrycka sig i tal och skrift. Frihet för den lilla, vanliga människan utan makt, inflytande och pengar. Den lilla människan som strävsamt arbetar utan knot och gnäll för att försörja sig men som ofta blir lurad, roffad av makten och myndigheterna.
Han ansåg att folk tålde att höra sanningen, hur svår den än var att ta till sig. Som journalist skulle han uttrycka sig; "publish or be damned"!
Som journalist myntade han ord som den svenska “rättsrötan” och han avslöjade vänskapskorruption och om hur makten höll varandra om ryggen.
Moberg var antirojalist och tyckte att Olof Palme var en hycklare som uppvaktade dåvarande kungen och sjöng kungssången eftersom Palme sa sig vara antirojalist han också. Att böja sig för överheten var inte Mobergs likör. Han avskydde alla totalitära och dogmatiska ismer. Kommunism, fascism, terrorism, nazism och så vidare.
Vilhelm Moberg är väl annars mest känd för mastodontverket Utvandrarna. Boken som egentligen är fyra volymer; Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet hem till Sverige beskriver en enkel bondebefolkning som flyr kyrkan och fattigdomens Sverige för att söka friheten och lyckan i Nordamerika. Eposet är det kanske främsta romanbygget i svensk historia.
Den visar hur svårt det är att komma till en nytt land, ny kultur och nytt språk och ta sig fram. Man söker sig till likar, håller ihop, hjälper varandra.
Precis som våra tiders invandrare gör. Man håller ihop, hjälper varandra så gott det går för att så småningom ta steget in som fullvärdig medlem med nytt språk, nytt arbete och nya erfarenheter men utan att helt släppa kontakten med det gamla hemlandet.
Karl-Oskars Kristina längtade hem till Sverige från första dagen i Nordamerika och Karl-Oskar dog med kartan från Ljuders socken på bröstet där han låg på undantag på sin fina gård i USA. Hans fingrar letade sig längs den vägen han och Kristina gick för att möta varandra i ungdomens ljuva första förälskelse i Småland, i Sverige.
Ibland kan man tänka på Vilhelm Moberg - denna gigant.
Dagen låt: I can hear music - Beach Boys.
Dagen bok: I egen sak - Vilhelm Moberg.
Dagens citat: “Jag älskade journalistyrket. Det är det enda så kallade borgeliga yrke som jag skulle kunna förlika mig med. Och jag lämnade det endast för något som jag älskade ännu högre”. (VM).
Dagen rätt: Pytt i panna.
Kommentarer
Postat av: håkan
vilhelm moberg var fantastisk. vilket patos och vilken berättarkonst! förra sommaren roade jag mig med att läsa om per anders fogelströms staden-serie (fem böcker) - det var väl 25 år sedan jag läste dom senast. suveränt bra böcker, där också vanligt strävsamt folk generationerna före oss porträtteras. rekommenderas. men en bokmal som du har förstås läst dom flera gånger om./håkan
Trackback
