Huckleberry hund tjuvbadar i Säveån
På morgonen hördes skallet. Det kom nerifrån Säveån. Grannens norska hund hade rymt igen. Rusat ned till ån och kastat sig i det strömma bruna vattnet. På bron stod några karlar och stirrade ned mot den frustande glada badande rödgula hunden som simmade fram och tillbaka i vattnet. Skallet kom då och då och hunden såg ut som den hade skitans roligt.
Grannen hade en plan. Ned till brinken och hindra hunden från att ta sig upp och vila. "Vi låter den trötta ut sig helt enkelt," sa grannen.
Sagt och gjort; vi var fyra som på glatta stenar, i sumpig strandmark, mellan nedfalna träd, vilda buskage rusade fram och tillbaka på åbrinken eller stranden. Det var bara hjulångaren som fattades, eller pråmen med en Huckleberry Finn, sittande med metspö i handen, pipa i munnen och halmhatt på huvudet, för att Säveån skulle förvandlas till Mississippi. Värmen var pressande, solen gassade, hunden badade och vi såg på. Ingen ville kasta sig i vattnet, annars hade det kanske gjort pinan kortare.
I 45 minuter jagade vi hunden. Folk hade samlats på bron och åsåg dramat. Jycken blev allt tröttare och sökte sig mot land allt oftare. Till slut greppade grannens kompis hunden i nackhåret och drog upp den på säker plats, kopplade hunden. Hunden flämtade men verkade nöjd med sitt lilla äventyr. Märta, vår tredjedelsdalmatiner stod vid grinden och ville ut när jag kom upp till huset badandes i svett. Det blev en sväng. Märta har inga problem med Säveån. Är det varmt går hon i men svansen får inte bli blöt, så simma är det inte tal om.
Kommentarer
Postat av: Leif Wilehag
Härligt Lasse!
Sitter på stadsbibl i Hvall och skriver detta. Tar mej via Sthlm hem till Götet/Mölndal där jag är i början av nästa vecka. Ska adda din blogg och länka från min så fort jag är hemma. Du har en väldigt läcker layout på din sida här. Inläggen har jag bara hunnit skumma än så länge, men de verkar angelägna och intelligenta.
MVH
Leif W
Trackback
