Biskopsgården i våra hjärtan
Vi tog en öl på Gamle Ports uteservering vid Harry Hjörnes plats. Det var fredagsrusning och på alla utomhusserveringar var det mycket folk. Kaffet surplades med Evas äckliga jättemunkar, lattegänget satt och rökte, ölet skummade, det vita vinet välkylt men värmdes snabbt upp i eftermiddagssolen.
Strömlinjeformade Condecco (Evas imperium), Soho, elegantare, dyrare och softare med eget koncept, Källarkrogen mainstream, Gamle Port, för gaisare och annat löskefolk.
Mysigt att runda av en arbetsdag med en öl och gott snack. Människor glada i sommarsolen. Lättklädda, brunbrända.
Vi pratade om Biskopsgården där vi växte upp. Min familj lämnade då svårt nedgångna Masthugget på 50-talet för att åka över älven till det supermoderna Biskopsgården som fortfarande höll på att byggas. Läkare, arkitekter, journalister, byggjobbare, lärare, städare, renhållningsgubbar, hamnarbetare trängdes tillsammans och bildade "svallag" med varandra.
Det var nytt, fräscht och husen låg insprängda i naturen, "sjumilaskogen" var lockande för ungarna som snart byggde hyddor, stred med påkar, spårvagnsspåret där den röda femman rasslade fram var stridslinjen. Utanför den - fiendeland och risk för bonk.
Första kyssen med Lyskaramell med smak av cognac i munnen vid trapporna ner till hållplatsen Mildvädersgatan. Hennes tunga i min mun, chockerande och sen skönt. Sen handen innanför blusen och famntagen blev mer avancerade.
Sniffaren Viggos vrål i mörkret, bordtennis i cykelgaraget, vilda föräldralösa fester i höghusen på Blåsvädersgatan. Clark Olofssons mamma och syster Clary bodde kvar långt efter att Clarks kriminella karriär tagit fart. Ibland var han på besök i svart kostym, myggjagare, liten mustach nonchalant rökandes filterlösa cigarretter. Vi skydde honom som pesten.
Den amerikanske desertören flyttade in på Köldgatan och sålde hasch. han var farligt lockande och han spelade King Crimson på grammofon.
Janne Josefsson planerade sin journalistkarriär, Sigge Anderberg sin, Ragnar Ellsinger sin arkitektkarriär. Vi vävde drömmar som vi alla gjorde om en bättre framtid. Nyckelordet var utbildning. Vi var redan på väg men Biskopsgården stannade kvar inom oss för alltid.
Några stannade kvar, många gick ned sig i drogträsket, gamla bekanta dog unga, redan märkta av det hårda livet som inte gick att hejda.
Vi andra gav oss iväg allt eftersom och det har gått bra. Men vi minns Biskopsgården med värme. Vår uppväxt mellan bananhusen, käringarna som la sig i, vicevärdarna som jagade oss, "Gött-Olles" snask, fotbollen, kärleken, vänskapen, musiken har präglat oss för all framtid.
Vi pratade om att betala tillbaka. Försöka formulera vad Biskopsgården var på 50-60-70-talen och hur det är nu och hur framtiden kan gestalta sig.
Jag var samtalsledare i södra Biskopsgårdens kyrka för några år sedan. Jag, Janne Josefsson och fransiskanermunken broder Stefan. Det var fullt i kyrkan, Janne drar naturligtvis eftersom han är landets kanske bäste och mest energiske journalist, ett verkligt föredömme för oss alla. Men även prat om en tid som varit lockade och det var många äldre där och lyssnade, såna som bor kvar och trivs i sin förort.
Janne vittnade om sin ångest att en gång komma tillbaka till en etta vid Vårväderstorget. Träffa gubbarna på torget som kunde konstatera; "Jaså, du är tillbaka, Janne". Vet inte varför han har såna tankar men det är också ett förhållningssätt till vårt Biskopsgården.
Det finns texter att skriva om vårt Biskopsgården, samtal som kan handla om förr och nu. Det finns lärdomar att dra.
Får se vad det blir men tanken, idén, är sådd.
Dagens låt: Be careful with the axe Eugen - Pink Floyd.
Dagens bok: Biografi över drottning Christina.
Dagens hjältar: Norges damlandslag i handboll.
Dagens rätt: panerad bleka eller Lyrtorsk med kokt potatis, broccoli, citron, skirat smör.
Dagens fel: Försäkringskassan.
Dagens dryck: Grants whiskey.
Mycket fint skriven text, Lasse. Att skriva din egen bok om Biskopsgården är en strålande idé, anser jag. Hör med Lindelöws förlag. Känner Tomas, och han vill gärna publicera Göteborgiana. Med arbetarklassperspektiv och så. Lena Pihlborg på Tre Böcker är moderat personligen, och kanske ser Göteborg ur ett annat perspektiv. Men annars är ju hon oxå värt ett försök så klart.
Jag har hittat Nabil!
...eller egentligen var det ju han som hittade till min blogg. Jag blev nyfiken på hans blogg eftersom han lämnade en kommentar på mitt inlägg rubricerat "valborg". Han tycker sprit är skit, vilket är otroligt upplyftande eftersom han är 16 år gammal. Det finns tyvärr alldeles för många tonåringar som dricker alkohol - med tråkiga, sorgliga & tragiska slut.
Det var skönt att hitta en kille som skriver att han inte gillar alkohol & droger. Han skriver dessutom otroligt bra & personligt som får en att vilja följa hans liv. Tyvärr har han inte haft det så lätt…
Han har själv valt ut två inlägg i sin blogg - som han tycker är betydelsefulla. Jag tycker att de är så bra skrivna, känns bra att han sätter ord på sina tankar & känslor!
Länk till inläggen;
"I'm forced to think hell is a place called home..."; http://nyablondinbella.wordpress.com/2009/04/06/i%E2%80%99m-forced-to-think-hell-is-a-place-called-home/
"Mobbning är utan tvekan det värsta som finns..." ; http://nyablondinbella.wordpress.com/2009/05/05/mobbing-ar-utan-tvekan-det-varsta-som-finns/
Jag hoppas inte du ser detta som spam, och sprid gärna bloggen genom att skriva ett inlägg om honom, du får jättegärna använda dig av beskrivningen ovan. Bort med Kenza, blondinbella & alla andra onödiga bloggare... in med Nabil, en kille som tveklöst sticker ut ur mängden - någonting som vi alla egentligen bör sträva mot.
Hej!
Vad kul att läsa om barndomstrakterna, Södra Biskopsgården....Jag minns dem och det du skriver om, bodde själv på Väderlekstorget.
Jag försvarar Biskopsgården när en massa "förståsigpåare" berättar i massmedia hur synd det var om oss som tvingades växa upp sådana områden. Själva kommer de oftast från andra miljöer och har ingen aning om hur bra det kunde vara att växa upp i Biskopsgården. Massor av kompisar,olika sorters människor, skogar, bäckar, frisk luft....
Mvh - Mona N
Hej!
Skriv till mig! Jag har också vuxit upp i Biskopsgården, på Väderlekstorget.Har också många gånger försvarat Biskopsgården.
Tacksam höra av dig.
Mona
