BREDSIDA

Det var en sådan där morgon. Morgonen Gud glömde, eller jag kommer att komma ihåg.

Efter en  drömfylld morgon gick det mesta snett.

Först en av drömmarna: Jag skulle flyga till Jamaica, fråga mig inte varför, men hade tappat passet. Dessutom hittade jag inte gaten. Flygplanet skulle också ha ett segel på hundra kvadratmeter draperat över sig. Jag såg också ett flygplan landa med en stor ledbuss hänga under sig i kättingar.

Undra vad Sigmund Freud skulle fått ut av den drömmen?

Sen ner för trappan från sovrummet på övervåningen. Jag råkade stöta till kastrullen med vatten och vattnet flöt ut över köksbänken under brödburken ner över köksluckorna och sedan bildade en sjö på golvet. Locket hamnade också ilsket skramlande på golvet.

Jag väste fram en svordom och började att torka upp. Det blev jättefint. Satte på äggvatten. Men märkte att knät värkte och var instabilt. Tänkte, det går väl över. 

Tandborstad, vattenkammad och påklädd med ryggsäcken preparerad för ett simbassängen på Valhalla tog jag ett felsteg nerför trappan. Vred till högerknät, aj, och linkade vidare mot busshållplatsen. Väl där vrickade jag till knät igen. Smärtan skar igenom mig.

Nä, det här går inte tänkte jag och linkade hem som en ledsen hund. Soffan i vardagsrummet blev min vän för ett tag.

2006 hade jag nåt liknande i andra knät och det utvecklades till helvetes värk och pina. Gick till farbror doktorn och fick en kortisonspruta och värken försvann på nån dag. 

Magnetröntgen visade en degenererad menisk. Artros. Fick tid för operation på Lundby sjukhus. Tre månader senare gick jag dit utan problem och blev vänligt men bestämt utmotad.

"Finns ingen anledning att sätta kniven i dig nu. Det är fler som behöver operation bättre. Kön är lång".

Jjag dansade ner för trapporna besvärsfri.

Bara jag inte fått samma skit igen!

Vilar idag.

 

Apropå språkbruk.
Det haglar tydligen diverse könsord och svordomar på skolgårdarna runt om i Sverige. Hur illa tar alla skällsorden?
Hora, fitta, bög etc.Kanske är invektiven mer personliga och biter hårdare.
Häromdagen när jag stod på Järntorget hörde jag fyra ungdomar prata.
"De jävla judarna, de är så korkade"!
Så skrattade de.
Igår vid SKF. Spårvagnen glider in på hållplatsen. Ut hoppar en ung tjej på 15-16 år.
Hon går fram till sina vänner som står och väntar.
Då utbrister hon:
"Din jävla hora, du gjorde så att jag blev sen". Sen går hon fram och kramar och pussar den tilltalade som inte verkar ta illa upp.
Jag står fullkomligt häpen.
Har orden mist sin valör och laddning?

Våren tog ett steg bakåt idag. Vaknade med snöblask och hård byig vind. Igår solsken och hopp om ljusare tider.
Så kan det gå! Det är ju trots allt bara februari ännu. Man skall inte gå händelserna i förväg.
Häromdagen var jag på väg att börja jobba i trädgården. Satte igång och ryckte upp ris och fram dök snödroppar och spirande krokus.
Men efter ett tag blev fingrarna stelfrusna trots handskar och jag insåg det hopplösa i mitt företag. Det är ju trots allt bara februari, som sagt.
Yttrandefriheten är ju på tapeten numera. Missbrukas den? Kränker man människor i onödan? Får man skriva och säga vad man vill?
Det finns ju regler för vad man kan häva ur sig.
Jag menar nog att det inte finns regler mot hat och dumhet men att yttrandefriheten är vital för ett samhälle.
Ändå breder tystnaden ut sig bland människor i arbetslivet till exempel. Människor vågar inte kritisera sin egen ledning på grund av rädsla för repressalier.
Men det finns meddelandeskydd som skall skydda den som lämnar uppgifter om missförhållanden på sin arbetsplats till pressen.
Sen är det ju en diskussion om det är rätt att kränka människors tro och religion. Man skall inte kränka någon, enligt min uppfattning. Men att skämta om eller kritisera en religion är inte att kränka en människa. man måste hålla isär människors rätt att tro och andra människors rätt att skämta om, eller kritisera religiösa företeelser.

Att rita profeten Muhammed som rondellhund är ju löjligt och dumt. Men det är ju inte legitimt att bli dödad för det.

Att mörda i religionens namn är,ursäka uttrycket, åt helvete.

Ingen religion sanktionerar väl rätten att ta livet av en annan människa? Vad är det i så fall för religion?

Att tro på en gud i himlen känns främmande för mig. På gränsen till löjligt. Alla högtidliga tal om Herrens, aldrig Hennes, gudomliga väsen och allsmäktighet gör mig beklämd.

Var är gud när barn svälter ihjäl och lemlästas i krig?

Står han på lemlästarnas sida?

Det så kallade teodice´-problemet sätter fingret på en öm punkt inom religionerna. Hur kan världen se ut som den gör samtidigt som en allsmäktig gud ger oss livets mening?

Jesus älskar alla barnen. Inte alla väl? Många barn växer upp utan att få den nödvändiga kärleken. Ändå är gud god. Förklara det den som kan. Människor rätt att ha en tro är odiskutabel. Men diskutabel är religionen i sig.

Själv tror jag på naturens kraft att inspirera och ge oss kraft att leva. Skogen är min kyrka. Blommor, och blad mina sakrament. Djuren är naturens förvaltare och i ett med.

Dagens bok: Boktjuven av Markus Zusak.

Dagens musik: Johann Sebastian Bach - Brandenburgkonserten.

Dagens rätt: Marockansk lammgryta med cous-cous.

 

 

 

 

Novembermörkret sänker sig över oss i Norden. Över Göteborg och Utby. Över stad och land.
En del finner det mysigt att kura vid läslampan. En del får ångest av frånvaron av ljus. Här i Göteborg har vi inte sett solen på snart en vecka. Det tär på humöret, visst.
Men vi som har det bra, kan ändå njuta av frånvaron av ljus och värme. Vi vet att situationen är av övergående art. Det vänder. Om en månad lite drygt vänder det.
Sen är ju stan pyntad av myriader av lampor. På Liseberg finns det miljontals lampor som lyser upp höstmörkret.
Idag fick jag lite oväntat och spontant lunchsällskap. Vi gick till Trappan på Folkets Hus, ovanför Folkteatern och åt lunch. Fisk och vilt, sallader, bröd, kaffe och kaka för 75 kronor. Överkomligt och gott.
Jag och mitt sällskap satt vid ett stort panoramamafönster och såg ut över Järntorget. En knutpunkt och en livlig plats. Där jobbade jag i nästan 20 år på tidningen Arbetet. En härlig, intensiv men också jobbig tid.
Jag cyklade från Erik Dahlbergsgatan till Järntorget på tio minuter. Hem var det uppförsbacke.
För 20 år sedan pulsade jag däremot hem från Järntorget i motvind. Snön yrde kompakt och vi skulle dagen efter vakna upp till en av de snörikaste dagarna i mannaminne.
Hela staden med omnejd var lamslaget. Bussar och spårvagnar stod stilla. Det var tyst i Göteborg. En märklig upplevelse. Snön absorberade alla ljud, trafiken var minimal. En paus i verkligheten. Luften kändes ren och fräsch även i innerstan. Människor pratade med varandra. Snacka om att prata väder!
Jag skottade mig ut till gatan. Snödrivorna låg meterhöga. Jag gick till Kapellplatsen och hämtade tidningarna som låg i buntar utanför Posten.
Monica tog på sig sin ryggsäck och gick nedför gatan till jobbet i Nordstan. Det var inte alla som kom till jobbet den dagen.
Jag minns en nitisk barnmorska som skidade från Partille till Sahlgrenska sjukhuset för att inte missa jobbet.
Jag och en fotograf hade kvällen innan varit i Borås för att göra ett reportage om en kvinnlig motocrossåkaren som skulle tävla i Novemberkåsan på Kviberg denna här lördagen.
Det blev ingen tävling. Men reportaget var med i tidningen.
Blir det snö den här vintern också..?

Dagens låt: Clap your hands - Whilk&Misky.

Dagens bok: Dora Bruder - Patrick Modiano.

Dagens mål: Viltfärsbiffar med lingon.

Dagens motto: Håll ut, det vänder snart!

Igår drog tandläkare Helena ut en tand i överkäken. En kindtand. Med guldstav.

Den satte jag in under stort obehag och tre rotfyllningar för 1,5 år sedan.

Ut kom den på ett kick. Låång insprutning av bedövningsvätska både här och där. Sen vänta en kvart. Sen fram med tången och ut kom hela paketet. Jag fick med mig det hem i en liten plastpåse tillsammans med bomullstussar att pressa i såret och suga upp blodet som pulserade ut genom hålet.

Skall tillbaka snart och då få förslag om vad som skall göras med hålet. Kanske bara strunta i det. 

Två rotfyllningar, två stavar i guld och porslinskronor för 32 000 kronor 2012. Nu bort med ena tanden, den hade spruckit längs med. Varför? Ingen vet.

"Du gnisslar tänder", sa Helena.

"Nej, det gör jag inte", sa jag. Och det gör jag inte.

Nu spruckna tanden ut för 1 000 kronor. Det är dyrt att gå till tandläkaren.

I sanningens namn betalade jag runt 11 000 kronor för de nya tänderna, Försäkringskassan tog resten men ändå.

Hade lite ont när bedövningen släppte framför tv:n när jag tittade på Malmö FF:s heroiska kamp mot Athletico Madrid i Champions League.

En Alvedon gjorde susen och nu mår jag bra igen. Men en tand fattigare. Och tusen spänn. Så kan det gå.

Dagens godis: Satsumas på jobbet

Dagens tv: Line of duty SVT Play.

Dagens bok: Stoner, John Williams.

Dagens musik: Cuarteto Quiroga, lunchkonsert på jobbet.

Dagens mål mat: Kyckling i sojasås med cous-cuos.

 

 

 

 

 

En blåsig, regnmulen måndag i slutet av oktober kan vara förjävlig, eller fullkomligt underbar. Beror på perspektivet.

Glädjen av att vakna utsövd, tillsynes frisk och pigg på livet är en ynnest. Det är bara att tacka och ta emot.

En lunch på Solrosen i Haga till exempel. Italiensk vegangryta med potatismos värmer i höstmörkret. Mycket folk. Alla sorter. Bantjänstemän i svart kostym, unga föräldrar med små barn, ensamma kvinnor, ensamma män, äldre par, skäggiga hipsters, väldigt skäggiga hipsters. 

Promenerar i Haga, ser alla udda affärer och boklådor och antikvariat. Mycket folk ute såhär i lunchtider.

Varför inte en värmande höstkeps för 500 spänn? Bredvid mig en ung tjej som provar en Sherlock Holmes-keps i grönt.

Kanske en Panama-hatt? Dyr, över tusen kronor. Kanske till våren. Som gubbe får man göra lite som man vill, vilket är ganska befriande.

Power-walk tillbaka. Slinker in på Soulstore coffee & moments och tar en bryggkaffe med mjölk. "Säg stopp, tack." Blädddrar förstrött i en bok om Ozzy Osbourne. Kommer på mig själv att jag redan har läst den.

Sitter i en soffa vid fönstret. Utanför Rosenlundskanalen. Vinden sliter i båtarnas förtöjningar.

Jag är omgiven av skivor och böcker om The Beatles, The Doors, Chuck Berry, Abba, John Lennon, George Harrisson, Elvis Aretha Franklin med flera, med flera. Böcker om mat, whiskey, vin, te, kaffe.

Här trivs jag, här är gott att vara.

Dagens bok: Stoner av John Williams.

Dagens diss: Bengaler och knallskott.

Dagens musik: Musikalen Porgy and Bess.

Dagens motto: Njut.

Dagens mat: Baconinlindad purjolök med riven morot.

 

 

"Döden kommer i skov". 

Sa Monica idag när den sorgliga nyheten om Kim Anderssons död speds. Cancern tog denna starka, livsbejakande kvinna vid 71 års ålder. Hon stod på scen för inte så länge sen och jobbade in i det sista. 

Kim Andersson levde in i det sista. Hon levde ända till slutet. 

Det är en tröst för oss som har döden framför oss. Så kan döden också se ut. Om sin egen död vet man inget om. Man kan bara hoppas att den blir så skonsam som möjligt. Varför inte somna in under sömnen låter väl okay? Eller?

Artisten, musikern och låtskrivaren Andreas Kleerup säger i en intervju att han har varit död men återkommit till livet.

"Döden är inget att vara rädd för, jag har varit där. Men behöver ju inte ha bråttom dit". Han drabbades av hjärtstopp men klarade sig.

Döden kommer i skov. Göran Johansson, Kim Andersson, människor i min närhet, gamla klasskamrater. Döden följer oss genom livet. Morföräldrar, farföräldrar, far och mor.

Mest chockartar är det när människor som står en nära dör i unga år. När vänner inte orkar leva längre. Sorgen och ilskan att man inte såg vad som var på väg att hända innan det var försent.

Sjukdom, olyckor och sorg och elände. 

Men livet är ändå en gåva för de flesta av oss. Att glädjas över att leva och att fått leva är enormt tillfredställande. Att ödmjukt och tacksamt ta emot varje dag är en enorm lycka.

Att inte ta livet för givet utan glädjas över att få finnas till och följa barn och barnbarns utveckling och liv.

Att lyssna på Radiosporten en lördagseftermiddag. 

Att gå en rask promenad i duggregn omgiven av fallna höstlöv.

Att ha ett bra arbete att gå till varje morgon.

Att ha någon att älska och att hålla kär i 40 år.

Att simma 700 meter i Valhallas 50-meters innan det börjar svida i ögonen och sen simma 300-meter till.

Att dricka ett glas kallt öl.

Att läsa Stoner.

Att umgås med vänner, skratta och tjöta.

 

"How does it feel, to be all alone, a complete unknown, like a rolling stone". Dylans ord får mig att tänka på det brasilianska fotbollslandslaget som föll så tungt och oförklarigt mot Tyskland i semifinalen i fotbolls-VM. Spelarna står ensamma med byxorna nerdragna och förnedringen är totalt. Stackars Brasilien!

1-7! Fatta! 1-7 i baken på detta stolta brasilianska lag.

Matchen var uppumpad till max, nationalsången dånade, Neymars tröja var med spelarna under preludierna. Allt var upplagt för en brasiliansk styrkeuppvisning. Hela Brasilien stod bakom detta lag. Men efter 45 minuter stod folket på spelarnas alltmer ihopsjunkna axlar.

Publiken till och med applåderade Tyskland spel och skrek olé för varje lyckad passning för tyskarna. Förnedringen var total. Det enda positiva man kan säga om förlustlaget är att spelare och ledare tog nederlaget med sportslig värdighet.

Men 7-1 till Tyskland mot ett Brasilien som inte förlorat en tävlingsmatch här på 39 år är sensationellt. Jag hade tippat Tyskland. Brasilien var decimerat. Lagets bäste spelare Neymar var ryggskadad och kunde inte delta. Mittbacken Thiago Silva var avstängd efter en hjärndöd manöver i kvarten.

De två bästa spelarna borta mot ett starkt Tyskland gick inte.

"Nu kliver andra spelare fram och visar vad de går för", sa man. "Brasilien spelar för Neymar och kan inte förlora", lät det också.

Johanna Frändén i SVT:s soffa konstaterade nyktert att Brasilien inte blir bättre av att Neymar och Silva inte spelar. Kort och gott.

Det låg något ångestladdat över matchen redan vid avspark. De brasilianska spelarna var skärrade. De visst om Tyskland styrka, snabbhet och passningssäkerhet. Men när det började fanns inget motmedel.

Tyskland satte hög press och förvirrade brassar slog felpasning på felpassning, rakt i gapet på hungriga tyskar.

Efter Tomas Müllers 1-0 till Tyskland var det kört. Tyskarna fick stå i Brasiliens straffområde och köra "kvadraten".

Pang, pang, pang, pang! Så stod det 5-0 och man trodde inte sina ögon. Vad är det som händer!

Det var ju Brasilien som skulle upp i press och jaga livet ur tyskarna. Det var ju Brasilien som skulle med mod och styrka skulle tämja den tyska örnen.

Tyskland var bra, mycket bra. Men Brasilien tillät Tyskland att vara bra. Det var någonting som inte stämde. Jag kan inte ta på det men de brasilianska spelarna var håglösa, tröttkörda och desorienterade. Det fanns ingen Neymar med sitt trollspö, eller pappa Thiago Silva i försvaret. Det fanns bara en hönsgård med en tysk räv som gäst.

Tyskland rusar vidare mot finalen. Brasilien går tillbaka till sin fattiga tillvaro med offentliga nedskärningar. baksmällan efter miljardrullningen med nya arenor kommer att bli kraftig.

2016 är det dags för OS i Brasilien. 2018 skall Brasilien köpa JAS Gripen för en massa pengar. Jag bävar för framtiden för Brasilien. Hoppas det går bra.

1950 besegrade Brasilien Sverige med 7-1 i VM. Sverige tog sedan brons efter vinst mot Spanien.

Kan Brasilien samla ihop sig och knipa ett brons, blir det lite lindring av smärtan.

 

 

 

 

 

 

Vi vaknade av en våldsam knall i natt. Vid pass fyra drog ett kraftigt åskväder in över Utby.

Garm, vår lånehund morrade åt vädrets makter. Monica la täcket över huvudet och jag försökte ignorera blixtarna och dundret.

I en timme varade skådespelet. Ösregnet hamrade på altantaket och blixtarna skar genom molntäcket.

Morgonen kom med lugn och ro. Vi gick ut i vätan, Garm och jag. Mördarsniglarna segade sig fram i trädgården. De mogna hallonen vippade tunga av vätan.

Luften var frisk och det luktade gott från det nylslagna gräset vid Lemmingvallen. Gothia cup drar igång nästa vecka, tills dess lugn och ro. I alla fall tills nästa åskväder.

 

Jag gick i fällan! Med öppna ögon, rätt in i råttfällan.

Lyssnade och tittade på Miljöpartiets språkrör Åsa Romsons tal i Almedalen. Hon pekade ut vita, heterosexuella, medelklassmän som de största miljöbovarna Och de som sitter på makten.

I mina öron lät det både aggressivt och arrogant. Och direkt felaktigt. När det gällde mig själv. Jag som är så fin och miljömedveten. Någon större makt har jag ju inte heller. Annat än över mitt eget liv och det är ju inte kattskit.

Jag sopsorterar, tar hand om matavfall, kör inte bil, flyger sällan och äter ofta vegetariskt. Jag är vit och heterosexuell men vad vet man egentligen.

Som denne kränkte man slängde jag iväg några rader på facebook. Jag fick både medhåll och mothåll. Mest mothåll men det kan ju bero på mina fina och rättänkande vänner.

När den värsta ilskan lagt sig kom jag på mig själv att ge Romson rätt. Men det betyder ju inte att alla vita, medelålders, heterosexuella män är miljöbovar eller sitter tungt på makten. Men de (vi) är normen som vi måste bryta och kasta över bord. In med mångfalden!

Jag uttrycke mig lika dumt som när Fredrik Reinfeldt sa apropå arbetslösheten. Om vi tar medelålders vita män i Stockholms innerstad är inte arbetslösheten hög. Jamen det var väl för väl!

Leve mångfalden, jämställdheten och genustänkandet!

Dagens mål: stekt falukorv med stuvade morötter och ärtor.

Dagens bok: och bergen svarade av Khaled Hosseini..

Dagens låt: All men are liars av Nick Lowe.

Dagens motto: ta det lugnt

 

Buss nummer 58 närmar sig. Jag tar fram Västtrafik-kortet, kränger av mig ryggan. Men vad händer? Bussen blåser förbi. En högtalarröst förkunnar; bussen är full, nästa buss kommer om femton minuter!

Så kan det gå till i Göteborg 2014. Den uppgrävda stadens år! Jag lommar hemåt. Spak, stukad och lite arg. Bussen var fan i mig inte full. Det såg jag ju med egna ögon. Han låg efter i tidtabellen. Jaja, ta det lugnt, det kommer en ny.

Hade det varit för tio år sedan hade jag väl sprungit ut i gatan och försökt hindra busseländet. Nu släntrar jag hem istället och tar en kopp kaffe till och är tillbaka efter en kvart. Jag bor bara hundra meter från hållplatsen. 

Ja, där kommer bussen! Nej, den är också full. Den far också förbi. Men tätt efter kommer en buss till. Tom, sånär som på föraren. Västtrafik har satt in en extrabuss. Bara för mig. Gulligt.

Detta hände i veckan. Häromdagen höll jag på att hamna i Angereds centrum. Inget fel i det men nu hade jag lite bråttom. Hade simmat, bubbelpoolat och bastat på Valhallabadet som vanligt och tagit sexans spårvagn vid Scandinavium. När vi knixade upp mot Redbergsplatsen sa föraren i sin mick att den här spårvagnen går nu raka vägen till Angereds centrum. Byte till ersättningsbuss för er som skall mot Kortedala-Bergsjön. Panik, de flesta kastar sig av vagnen.

Där står vi nu, ett trettiotal vinddrivna existenser, i solgasset och väntar på en buss som skall ta oss - vart. Efter en evighetslång väntan kommer en buss in till ersättningshållplatsen. Jag frågar chauffören om bussen stannar vid SKF och han nickar. Där kan jag nämligen byta till en annan buss som går hem till Utby.

Yes! Då hinner jag hem till Tyskland-Portugal. Då släntrar chauffören ur bussen för att ta sig en välbehövlig cigg och en kopp hämtkaffe från Pressbyråkiosken. 

Efter tio minuters paus i den knökfulla bussen rullar vi sakta mot våra destinationer. Desillusionerade och prövade i Göteborg anno 2014 som förbereder sig för Västlänken, om x antal år skall kollektivtrafiken flyta fint igen.

Vi får väl se hur det blir med det.

Dagens bok: Tiggarflickan av Alice Munro.

Dagens rätt: Luckans special på Magasinsgatan. Strömming med Dijonsenap, roven pepparrot, lingon och potatismos.

Dagens musik: Sweet child of mine med Guns and roses.

Dagens motto: ta det lugnt, det gör Västtrafik.

Vi tog in på Clarion Post hotell på Drottningtorget i Göteborg. På Kristi Himmelsfärsdag 29 maj, i strålande solsken checkade vi in i rum 4128. Rummet var fint. Men garderoben konstig. Det fanns barskåp med kylda drycker, kassaskåp, teservis, morgonrockar och tofflor. Men galgar hängde cirka en meter från golvet. Hur hänga kavaj, skjortor, klänning och jacka? Vi blev inte klokare efter att dumt ha stirrat på skåpet med dörrarna på vid gavel en lång stund. Det blev att hänga kläderna på överdelen av skåpsdörrarna som fick stå öppna. Jaja, värre har man väl sett men hur tänkte konstruktören av galgstället? På småfolket kanske?

Jag tog på mig den beställda morgonrocken som knappt gick om magen men det beror mer på mig än på morgonrocken, tyvärr. Slip in i de vita tofflorna, som passade! Hiss upp till13 (!) våningen och poolen. Vilken utsikt!

Hela min vackra stad för mina fötter. Jag spejade åt fyra håll och imponerades av bilden av min hemstad.

Trädgårdsföreningen med kanalen snikandes längs med grönskan.

Brunnsparken med Lejontrappan och älven i solskenet längre bort. Hisingen på andra sidan Göta älv.

Johanneberg svävar över Korsvägen och Liseberg med Pariserhjulet på höjden.

Gasklockan rostar och bidar sin tid före rivning. Gamlestan och Kortedalai öster.

Vattnet i poolen är varmt, över 30 goa grader. Jag simmar några längder mellan stojande och glada barn. Mår bra.

på 1960-talet jobbade jag en sommar här på posten. Upp fem, började sortera post klockan sex. Men klar redan vid elvadraget och hela dagen kvar. Hade bland annat Avenyn som distrikt. Släppte ned brev i Ingemar Johanssons manager Edwin Ahlquists brevinkast. Stort.

Nu är den imponerande byggnaden norskägt hotell. Så kan det gå..

På kvällen efter en promenad hängde vi på altanen med ett glas gott vit vin. Men när vi gick ut i göteborgskvällen höll stjärnkocken Marcus Samuelsson hov och bjöd på ostron och grillade musslor. Jag slukade ett ostron för första gången i mitt liv. Okay. Som att få en kallsup i havet.

Språkade med en kollega på GT som gjorde en intervju med hemmasonen Samuelsson.

Vi sov gott trots en enorm och knölig kudde. Klimatanläggningen gav en perfekt sval luft. Efter en storstilad hotellfrukost gick vi runt hörnet och tog bussen hem.

Vilken lyx att sitta på altanen med en kall pilsner efter att ha simmat i 35 minuter, badat bubbelpool och bastu.

Avslutat stadsbesöket med en crabfish/räkmacka och kaffe med mjölk på nyrenoverade Ljunggrens på Avenyn.

Kul och titta på klientelet. Unga skoltjejer, litteraturkritiker, journalister, egocentriska medelålders damer, väldigt egocentriska äldre herrar, nästan konserverade äldre damer som pratar HÖGT.

Det är ett stort nöje att bara titta ut på Avenyn och skåda paraden av människor. Då kan jag känna stolthet att vi lever i ett gott land ändå. Fredligt, vänligt och tolerant.

Jag vet att det finns motsättningar och fattigdom i Sverige. Tiggare på gator och torg. Men Sverige är ändå ett anständigt land där människor försöker att göra sitt bästa.

Sverige vinner på att vara öppet, välkomnande och tolerant. Här bor människor från hela världen och det berikar vårt land.

När jag är på Valhalla, vilket jag är ofta surrar luften av olika språk. Man hejar  varandra och snackar skit i bastun eller bubbelpoolen. Idag hörde jag en kille från Pakistan. Han sa att i hans hemland ber de till Gud; snälla ge oss regn. Här i  Sverige säger man; gode Gud ge oss mera sol!

- Hemma går det nästan inte att leva maj-augusti. Det är 45 grader varmt, och så drog han handen över halsen.

Det är något att tänka på när vi gnället på vädret. Jag tycker väldigt mycket om årstiderna växling.

Valhallabadet är en unik mötesplats mitt i Göteborg som måste värnas om. Klåfingriga politiker måste hålla sig borta från rivningtankarna. Rusta upp istället. Där har Miljöpartiet en poäng. Behövs ett större Scandinavium så bygg om. Det behövs inte två stora inomhusarenor i Göteborg. Bejaka billiga mötesplatser i stället!

Dagens låt:I never learn - Lykke Li.

Dagens mål: räksmörgås på Ljungans.

Dagens motto: var ödmjuk.

Norges nationaldag. Min födelsedag. 17 maj. Tre viktiga faktorer för mig och många, många andra.

Men visst ligger det bra i tiden varje år. Oftast bra väder. Orsak att ha ett kalas. Nu börjar sommaren på allvar.

Jag fick en rejäl överraskning när Johan, Julia och Edda kom på besök. Madde och Manuel var väntade till Monica och mig.

Nu blev vi sju runt bordet på altanen. Som tur var räckte fläskkarren  och Maddes tårta till alla.

vädret var sagoöikt och Edda showade för oss.

Nu ser vi fram emot en lång het sommar.

 

Att det skall vara så svårt att hålla isär begreppen! Politiskt våld kan inte ursäktas var det än kommer ifrån.

Janne Josefsson har granskat politiskt extremistiskt våld i Uddrag granskning. Första programmet granskades den nazistiska rörelsen. Det andra handlade om vänsterextremism.

Bland annat visades bilder när en svart man på besök blev attackerad av ett gäng killar. Några som tog sig rätten att misshandla en människa bara för att han är svart. Rasistiskt är bara förnamnet. Attacken i Kärrtorp och Malmö berördes också.

Den nazistiska rörelsen är inte stor men har tydligt flyttat fram sina positioner. Till exempel att demonstrera på första maj.

Det nazistiska våldet har skördat ett antal dödsfall genom åren. Det vänsterextrimistiska våldet har ännu inte skördat något dödsfall ännu är det bäst att tillägga. Men det var bra nära i Kärrtorp när vänsteranhängare till Revolutionära fronten (RF) gick till motangrepp mot nazisterna och en av dessa knivhöggs i ryggen bakifrån och var nära att stryka med.

När Janne Josefsson granskade vänsterextremismen i Sverige tyckte en del att han var för flat mot nazisterna. En ung tjej fick berätta hur hon hade trakasserats av vänsterextremister.

Den nazistiska ideologin är avskyvärd. Att exkludera och ta kål på människor på grund adress hudfärg, sexuella läggning eller ursprung är vedervärdigt att det är de allra flesta ense om. Kampen mot nazismen måste föras. Den hör inte hemma i något samhälle.

Det gör inte heller politiskt våld. Vänsterextremismen måste också granskas. Våld kan inte accepteras. I ett demokratiskt samhälle får alla uttrycka sin åsikt

Högerextremt våld och vänsterextremt våld är två sidor av samma mynt. Intolerans mot andras åsikter och försök att tysta människor som uttrycker dem. Det kan inte accepteras i ett demokratiskt samhälle.

 

Idag har det varit fullt upp på jobbet. Inläsning av en audio-guide till en stor utställning om hästens historia på Bohusläns museum. Det blir deras stora sommarutställning. Det är tydligen Hästens år i Kina dessutom.

Ganska korta mättade texter om hur häst och människa samarbetat under tidens gång från urminnes tider fram till våra dagar.

Hur hästen har utnyttjats av människor. I krig och umbäranden. Men att den har varit så oerhört viktig i människans liv att så att den också skötts om och vårdats.

Intressant att få veta att den unika islandshästen aldrig får återvända till sagoön om den har varit utomlands. Detta för att inte sjukdommar skall rasera rasen.

Det lär finnas runt 100 000 hästar på Island och 300 000 mäniskor. Islandshästen kan trava, galoppera, skritta men också tölta, vilket är skonsammast för både människa och djur.

Sen har jag hjälpt en kollega med en inläsning till projektet Sommarboken. Lustläsning för skolbarn under sommarlovet. Ett roligt läsfrämjande nitiativ från Kultur i Väst.

Igår skrev jag om hur kul det är att ha Garm på besök. Kvällsturen var som vanligt. garm snusade sig fram i terrängen. Mina försök till power-walk höll inte länge. garm ville om inte sitta under en korkek, ändå "läsa tidningen" eller som en kollega påpekade; sätta likes på andra hundars facebooksinlägg. Garm hade tydligen fått i sig något olämpligt, han kräktes nämligen på vår persiska matta lite ofint. Därför blev det inte att leta kex efter sista turen. I morsen var han som vanligt igen. Glad och pigg.

Det höstlika vädret håller i sig. Regnet hänger i luften mest hela tiden. men det skall bli bättre under helgen tydligen.

Sen är jag ju fortfarande ledsen/förbannad att Liverpool inte kunde knyta ihop säcken förra helgen mot Chelsea. Nu fick "Pool" bara 3-3 mot Crystal Palace och menagen är krattad för scheiklaget Manchester City.

Jag ser fram emot damernas Sverige-Nordirland i VM-kvalet ikväll. Forza Lotta Schelin o company!

 

 

 

"Jag har bara regn hos mig." Orups gamla kärleksdänga kan passa i dessa dagar. Valborg och Första maj:s sommarväder har ersatts av strilande regn och nio-tio plusgrader. Våren och den annalkande sommaren har gjort halt.

"Visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka," som Karin Boye skaldade. Men visst, syrenen tvekar men är ändå på väg att slå ut i lila klasar. Gräset växer också som det knakar. För att inte tala om ogräset. Jaja, det vänder nog snart och blir så gott igen.

Garm, en liten pigg, busig, glad och tuff Jack Russell-terrier är på besök den här veckan. Han förgyller vår tillvaro och sprider glädje i huset. Bäst är ändå mornarna. Vid pass sju rasslar det plötsligt till under täcket och en pigg Garm står på bröstet på mig och pussar mig på munnen och nafsar mig i näsan.

"Upp med dig gubbe. Det är dags!"

Jag hinner knappt blaska mig i ansiktet, pinka en skvätt, dra på mig kläder förrän Garm krafsar otåligt på altandörren och vill uuut!

Vi går ut i den drypande våta trädgården. Garm kollar så att allt är som det skall, kissar på granen och vi släntrar ut via järngrinden.

Garm börjar "läsa tidningen". Luktar på varje grässtrå som det vore det ädlaste vin, kissar på grannens grind för att markera sin närvaro. Han kissar på det mesta. Första långa duschar som blir kortare skvättar vad det lider. Men aldrig så korta att han avstår att visa sitt visitkort.

Vi går utefter Säveån, min lånehund och jag. Det håller upp en stund och livet är ganska okay. När vi möter en annan hund står Garm spänd som en fiolsträng med svansen i vädret. "Kom an", ungefär.

Vid den gamla järnvägsbron viker vägen av till vänster i en backe upp mot småhusen. En väg fortsätter under bron mot Partille till. En "crossroad" där man kan sälja sin själ till djävulen. Garm väljer ofta backen upp mot civilisationen. Våra själar är intakta.

Nu vill Garm hem och den väntande frukosten. Torrfoder och vatten i var sin skål och Mariekex till efterrätt. Den lille killen, nåja, han är kastrerad, drar i kopplet som sträcks ut. Han väger bara några kilo så jag hänger på sådär lagom.

Vi möter grannen som just rastat "kalven" som vi säger. En Grand Danios-valp på drygt 50 kilo. Nu har hon bilen full av ungar som skall till skola och dagis.

Garm är ivrig när vi kommer fram till ytterdörren. Jag får knappt torka av honom om tassarna och magen förrän han klappar till innerdörren med tassen och störtar in i köket via hallen.

Medan han smaskar på Frolic eller vad det nu är han äter tar jag mitt frukostägg som Monica fixat och filen med havregryn, GP och sätter mig och njuter av min frukost.

Vid kaffet vill Garm hoppa upp och lägga sig på min mage. Han drar ned tidningen med tassen och tittar stint på mig. Sen lägger han sig på mig och sluter ögonen. Lugnet lägrar sig.

Dagens bok: Smärta av Kjell Eriksson.

Dagens rätt: Keema Korma, lammfärsröra med koriander, lagerblad, gröna ärtor och ris på Maharani.

Dagens musik: "I never learn - Lykke Li. 

Fotnot: Garm är enligt fornnordisk mytologi en varghund som bevakar porten till dödsriket.

 

 

 

 

Feministiskt initiativ går fram i opinionsmätningarna. V går fram. Socialdemokraterna är stabila.
Allianspartierna går bakåt och KD och Centern ligger under fyraprocentsspärren. Framför allt; Sverigedemokraterna backar.
Ett fantastiskt läge inför valet i höst. Men först är det dags för EU-valet. Det gäller att stoppa de högerextrema i Europa.
Det blåser alltså både positiva och negativa vindar nu. Vi som står på demokratisk socialism sida måste engagera oss som motkraft till rasism, fascism, homofobi, nazism och andra mörkerkrafter.
Med retorik, debatter, demonstrationer. Vara tydliga men vänliga och stå på de utsattas sida.
Det känns som vi är i en brytningstid mellan det onda och det goda. Mellan hungrig, ohejdad kapitalism och en fördelningspolitik som utjämnar skillnader mellan människor.
Mellan slutenhet och nationalism och öppenhet och tolerans.
Tyvärr är de goda krafterna svårare att identifiera än de onda. Var är de visionära politikerna? Var finns vår tids Olof Palme, Tage Erlander, Ernst Wigfors, Inga Thorsson, Ulla Lindström med flera?

Sitter på bussen från Borås. Möte med Andreas och Bengt. Trevligt. Framför allt hjälpte Andreas med några geniala tekniska lösningar.
Sen till kinakrogen Peking och en utsökt lunch med sushi, kyckling i chilisås, vårrullar, friterad kyckling, nudlar, sallad och Loka. Gott-gotti-gottgjort!
Tittar på Berättelsen om Pi på paddan. Ett enastående filmäventyr signerat Ang Lee.
Frölunda åkte på däng hemma mot Linköpings HC igår med 1-3. 2-1 i matcher till LHC nu. Ny match i morgon freda i Chokladasken Cloetta center. Lurigt läge för Mitt kära Frölunda.
På Krim står Europa på randen till krig. Putin agerar enväldigt och invaderar ukrainska Krim. Skälet att skydda utsatta ryssar. Skitsnack. Det handlar om att lägga under sig vitala område som buffert mot väst. Ryssland distanserar sig alltmer från övriga världen. Sovjettakterna sitter i.
Och ingen lyfter ett finger åt mäktiga Ryssland. Vi får väl se vart det barkar. Putin gör det ryska folket en björntjänst.
Dagens rätt:kinesisk buffe'.
Dagens bok: Roslund & Hellström.
Dagens musik: Gimmie some truh - John Lennon.
Dagens motto: var ödmjuk.