BREDSIDA

Jag tror aldrig att jag har varit med om en så efterhängsen förkylning. Eller virus, eller nåt annat skit.
Host, slem,pip i luftrören. Vecka ut och vecka in. I februari fick jag en minidos Ventoline i inhalator och rådet att ta en läkarel eller Strepsils till natten. Jag hostade och rosslade så att jag inte kunde sova. Mycket påfrestande.
Förra veckan gick jag till min lokala vårdcentral på Gamlestadstorget. Nu fick jag cortisonspray och en starkare dos ventoline. Heureka! Det blev rent i luftrören, pipet och rosslet försvann. Nu har jag "bara" en irriterande hosta kvar.
De första dagarna med cortisonet blev jag hyperaktiv. Jag städade, dammsög, grejade i trädgården, gick snabba promenader. Det var ju trevligt. Det har lagt sig nu.
Jag har arbetat hela tiden och det är gott. Jag gillar mitt arbete och tycker att det är kul att gå/åka till jobbet.
Nu inväntar vi vårvärme och den allsvenska fotbollsstarten 30 mars.
AIK-IFK Göteborg är första paret ut. Jag både ser fram emot och bävar inför den matchen.
Det lär bli upplopp och bråk på stan före och efter matchen. Det gör mig förbannad och ledsen. Fotbollshuliganerna har tagit arenan i besittning och förgiftat den med sitt hat.
Såna högriskmatcher som det heter undviker jag nuförtiden. Jag tittar hellre på tv än står eller sitter och blir illa berörd av allt hata.
Dagens dikt. I rörelse av Karin Boye.

Dagens låt: Valborg av Håkan Hellström.

Dagens bok: Det mesta blir aldrig av av Thomas Anderberg.

Dagens mål: Soppa på Pusterviksbaren.

Nattsvarta stänk av vatten. Allt är gråmelerat. Naturen väntar, ivrigt att få sätta igång.

Våren stampar i farstun.

Men se där! De gula vintergäcken sticker upp i rabatten. Det börjar hände saker trots att vädret är så grått, så grått. Kvällen och natten så svarta och tunga på dolda hot.

Men på dagen spirar hoppet och snart blir även kvällarna och nätterna ljusare.

Längtar efter barnbarnet Edda, fem månader. Hon växer och står i. Fast i Uppsala och dit är det långt. Men vi skall dit i påsk. Det går fort.

Det andra barnbarnet Manuel, 13 år har fullt upp med skola och innebandy. Honom täffar vi oftare. De bor ju här i Utby. Där går det också fort.

Barn och barnbarn växer upp och står i. Det är som det skall vara.

Själv upptäcker jag saker hela tiden och även här rusar tiden. Det gäller att hänga med. För jag vill för allt i världen inte missa kommande vår och nästa sommar.

Dagens låt: Marrakesh Express med Crosby, Stills and Nash.

Dagens mål: Rester från fredag lördag.

Dagens bok: Tre sekunder av Roslund & Hellström.

 

 

Nu har vi städat, Monica och jag. Dammtorkat, dammsugit, ställt upp möbler, ställt tillbaka de igen. Lagt in en kulörtvätt, skakat filtar och mattor från altanen.
Friska vårvindar drar in genom altandörren och det andas vår och förväntan i luften.
Har just läst ut "Steglitsan" av Donna Tartt. Nästan 800 sidor oupphörligen fascinerande bok. Tartt behärskar språket och de miljöer hon beskriver. Skriver om konstens och kärlekens betydelse som upphöjande faktor i livet. Det sköra och korta livet. Livet som behöver fyllas med mening. Vi går igenom, eller rusar genom livet ensamma. Var och en av oss bär på en smärta, trauman, sorg. Vi delar dem med andra men blir ändå till sist ensamma med oss själva. Men mellan verkligheten och medvetandet finns en zon där kärlek, konst, artisteri och kreativitet kan odlas och där erfarenheter och vackra ting kan gå från generation till generation.
Det gäller att träna sig till förmågan att se, betrakta och förnimma skönhet och kärlek. Som berikar våra liv och gör det värt att leva. Ta vara på möjligheterna att vara en levande människa.
Även om smärtan att leva ibland lindras genom alkohol och droger är det inte att till fullo leva. Droger lugnar för stunden men blir destruktiva i längden och hindrar människan att öppna ögonen och ta in skönheten och kärleken i livet.
Nu blev det lite högtravande men det är vad jag tolkar att Donna Tartt vill säga med boken som är adresserad till alla efterkommande. Under hela boken följer den lilla fågeln steglisan med läsaren. Och till slut blir den en katalysator till livets mening.
I Donna Tartts tappning.
Måste säga att den (boken) är en pulshöjare och ögonöppnare som höjer livsluften och gör det lättare att andas.
Jag blir glad över att finnas till helt enkelt. Det finns så mycket att glädjas åt
Vårens ankomst till exempel. Eller en leverpastejsmörgås med inlagd gurka och ett glas mjölk.
Dagens bok: Steglitsan av Donna Tartt.
Dagens låt: Come fligh with me - Frank Sinatra.
Dagens mål: Oxgryta med kabanoss, syltlök, morötter och ris.
Dagens dikt: "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka?"

Herregud! Jag hade glömt hur bra Steven Stills är/var.
Hans dubbelalbum Mannassas från tidigt 1970-tal är lysande. Lyssnar på den här uppe i mitt arbetsrum på andra våningen samtidigt som ett blekt solljus spelar över den ännu gröna gräsmattan där nere.
Jag väntar på att familjen skall samlas och kanske äta lunch men framför allt beundra Edda, mitt barnbarn som nu är 1,5 månad gammal. Innan Johan och Julia åker tillbaka till Uppsala. Igår vilade Edda tryggt i faster Maddes famn och sov så sött.
Igår simmade jag 725 meter och det kändes mycket bra. Bubbelpool och bastu efteråt och man känner sig som en bättre människa. Lite gött tjöt med gubbarna i bubbelpoolen är alltid upplivande.
Sämre människor finns det tyvärr inom offentligheten i Göteborgs stad. Fusk med kvitton trots miljoninkomster är bara så åpet, girigt.
Våra politiska företrädare Anneli Hulthén och Anna Johansson gör släta figurer i sammanhanget. Anna Johansson tittar inte ens på kvittons hon skall granska och attestera och Hulthén säger att kommunen har gjort en resa när det gäller att skärpa upp rutiner hur offentliga skattemedel skall handskas med.
Tydligen var det inte tillräckligt. Nog sagt.
På måndag skall jag vara registrator på seminariet "Att störa homogenitet" på Stadsmuseet. Det skall bli mycket intressant.

Dagens låt: Colorado - Steven Stills.

Mitt älskade Örgryte IS åkte igår ned i division 1 södra. Känns nästan förnedrande.

Jag har ingen närmare förklaring till varför det gick så illa. Annat än att laget inte är tillräckligt bra. Men, i vintras och tidiga våren besegrade detta ungdomliga Öis AIK med 4-1 i cupen, slog Gais med 1-0 i en träningsmatch. Det såg då mycket bra ut. Ett hungrigt aggressivt ungt lag som inte räddes fan eller djävulen.

Sen har det hänt saker. Stukat självförtroende, tränarbyte, Hans Prytz ut och Marcus Lantz in. Det blev inget lyft med det bytet.

Oskar Walle´n blev skadad och det betydde säkert en del. Men målvakten Peter Abrahamsson har varit en av lagets stöttepelare tillsammans med altmeister David Leinar. Emil Karsson har slitit otacksamt därframme. Geoge Mourad värvades men det saknades kreativitet på mitten trots Jakob Lindström.

Nu förlorar Öis fyra miloner kronor på degraderingen och det är mycket pengar för Öis.

Kanske vänder det igen i ettan men det blir svårt. Sponsorer, publik och unga talanger kanske inte har Öis som förstaval i framtiden och däri ligger faran.

Har Örgryte IS tillräckligt med förtroendekapital kvar att vända på detta för att så småningom spela i allsvenskan?

Fan vet. Men som jag sagt och skrivit tidigare; Örgryte IS är ju det finaste vi har. Öis spelade den första fotbollsmatchen i Sverige med dagens regler. 22 maj 1892 på Heden mitt i Göteborg mot Lyckans soldater. Öis vann med 1-0.

Nu måste alla inblandade se till att Örgryte IS goda namn restaureras. Ansvaret vilar tungt på ledningen.

Dagens motto: Håll ut! Det vänder.

Höststormen Simone har lagt sig.
Allhelgona är här.
Vintertiden är tillbakatagen och mörkret har sänkt sig över landet. Särskilt kvällstid. Fick en chock när jag kom ut från Valhalla-badet häromdagen och det var mörkt. halv fem på eftermiddagen!
Ja, ja, man glömmer så fort. Nyssens satt man på altanen i morgonsol och åt sin frukost innan jobbet kallade.
Nu kurar man i soffan i mörkret och hör regnet slå emot rutan och vinden ta i de glesa grenarna som är kvar i plommonträdet. äppleditot och flädern.
Två, tre äpplen dinglar fortfarande i det urgamla trädet.
Nu väntar vi otåligt på att barnbarnet Edda skall komma ner från Uppsala med mor och far. Hon måste ha vuxit sen sist (några veckor), hon kanske känner igen sin gamle farfar. Nåja, kanske inte riktigt än.
Nu bryter solen igenom den gråbleka novemberhimlen. Det blir nästan obscent ljust. Opassande glättigt i denna dödens tid.
Jenny Diski skriver om tiden mellan två mörker. Födseln och döden. "Kvinnan föder gensle över en grav", citerar hon Beckett i I väntan på Godot Det finns helt enkelt inte tid att ha långtråkigt. Snart är den stora eviga sömnen här igen. Människan kan dö på så många olika sätt men föds gör man bara en gång.
Då tänker jag; kanske panerad fisk ikväll. Det skulle vara gott.
Dagens bok: Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson.
Dagens musik: The Bands livekonsert i NYC 1971. Remastrad nyutgåva. Suverän rotrock.
Dagens motto: Gå ut och var glad.
Dagens rätt: Panerad kolja.

Jag har blivit farfar till underbara Edda! Mer om det senare.
Tre hjärtslag från evigheten. Mitt lilla, kanske något förstorade hjärta travar orent ibland. Då uppstår det som kallas förmaksflimmer.
Detta lilla förrädiska flimmer eller små proppar som sprutar ur hjärtats förmak är tydligen inte farligt i sig. Men det ökar risken för proppar eller stroke.
Hjärtspecialisternas Beata ordinerar waran, som lär minska risken för stroke med upp till 60 procent sägs det.
Tronbyl som jag tar nu minskar risken med tio procent.
Problemet med waran är att det ställer krav på ens livsstil. Risken finns för inre blödningar när den blodförtunnande medicinen waran sätts in.
Det föregås ändå av kalibrering för att få rätt dosering.
Ja, ja. Det blir nog bra. Får avvakta remissen till ako-teamet.
Nog om sånt.
Vi var på en inspirationsresa med jobbet till konstmuseet Lousiana i Helsingör och Dunkers kulturhus i Helsingborg. Vi bodde en natt på Clarion Helsing hotell i centrala Helsingborg och det var toppen.
Vi åt en fin måltid på Marcus Samuelssons krog Kitchen&Table i Helsingborg.
Innan det sjöng vi för födelsedagsbarnet Zara. En rolig text till Kim Larsens låt Vad gör du nu, lille du. Vi laddade upp utanför hennes rum. Trängde ihop oss och läste från Mac Booken och när hon öppnade dörren brast vi ut i sång. Efter det fick hon en klänning från Prickiga Katten som vi hade samlat ihop till. Zara blev jätteglad. Det var ju meningen.
Kom hem i torsdags kväll och var uppfylld av resan. Kul initiativ av vår chef.
Nu skall vi vinna på tipset. Monica och jag har börjat att tippa varsitt 32-raders system. Hittills har Monica vunnit 29 kronor och slagit mig två gånger av tre. Men nu jäklar!
Det bästa av allt till sist - vi har blivit farfar och farmor till lilla Edda. Johan och Julias dotter kon natten mellan lördag och söndag 22 september. Närmare bestämt 1.58 på natten.
Nu är inget sig likt. Framför allt inte för de nyblivna mor och far men också för katterna. Lilla Edda är så söt man kunde förvänta sig och nu längtar vi till torsdag då vi åker upp till Uppsala och får hålla i underbarnet.
Dagens låt: I can hear your heartbeat - Cris Rea.
Dagens bok: Levande och döda i Winsford - Håkan Nesser.
Dagens dikt: Visst gör det ont när knoppar brister - Karin Boye.
Dagens motto: Tag vara på livet, det varar inte för evigt.

Jakten går vidare. Kanske skulle jag läsa om Bröderna Karamazov istället för att drömma och jaga efter Huckleberry Finn av geniale Mark Twain.
Är inte säker på att jag någonsin läst den men jag tror det. Vill fånga den där mäktiga känslan av stillastående sommar med spänning.
En flod som sakta flyter fram. Precis som Säveån där vi bor bara 50 meter ifrån
Vårt Amazonas eller Mississippi. Jakten på Huckleberry Finn går vidare.
Stay tuned.

Såg Håkan Hellström domptera publiken på Skansen igår. Visserligen på tv men som han och publiken gick igenom rutan.

Jag är ingen Håkan-fan men jag tycker att han är sympatisk och skriver bra låtar. Dessutom förvaltar han ett musikaliskt arv från tidigare storheter som Lasse Dahlqvist och Evert Taube, Cornelis med flera.

Jag blev rörd över hur Håkan lyckades få Skansen till ett enda stort leende lyckorus. Gamla som unga levde med i showen. Helen Sjöholm och Thomas von Brömsen var lyckade gästartister.

För min egen del så här tre dagar in på semestern gäller jakten på Huckleberry Finns äventyr. Hittade den inte på vinden bland alla kassar proppade med böcker. Fanns inte på Stadsbibliotekets filial på Södra Hamngatan, inte på pocketshopen på Kungsportsplatsen, inte i våra ordinarie bokhyllor, inte som iBook. Jag fick reda på att det fanns några exemplar på norra Älvstrandens bibliotek. Så jag gav mig av med buss till Läppstiftet och gick ned till färjeläget vid Operan. Satt i solen däruppe på däck och njöt. Åkte förbi Lindholmen ända ut till Klippan och tillbaka men fick ett infall och hoppade av vid Rosenlund. 

Gick förbi min arbetsplats som verkligen är en arbetsplats Trots semestertider. Det bankas och filas både inne och ute. Nu restaurang skall vara klar på fredag och trottoarer och annat runt om skall väl så småningom bli bra.

Jag var hungrig och lunchade på Kajutani Feskekörka. Skaldjurssallad med löjromssmör, bröd och en Loka. 152 pix. 

Sen hem för att klippa gräsmattan i anletets svett. Jakten på Huck Finn går vidare.

 

Nu har sommaren slagit till på allvar. 25 grader varmt och solen slösar sina strålar över oss.

Det är ljuvligt att inta frukost på altanen i ljummen luft och med koltrasten drillande så vackert och vemodigt i björken över vägen.

Kokt ägg, rostat bröd med marmelad och! prickig korv, grapefruktsjuice och kaffe med mjölk.

Läser i morgonbladet en krönika av Yrsa Stenius där hon hyllar Pia Sundhages mod och intelligens att gå sin egen väg och gå från spelande stjärna till en smart och tydlig ledare utan narcissistiska drag.

Själv ville Stenius spela fotboll när hon var ung flicka i Finland med det var snudd på förbjudet på 1950- och -60-talen i Finland. Men hon känner igen sig i Sundhages passion för fotbollen.

"Hade jag fått spela fotboll kanske mitt liv tagit en annan vändning", skriver Stenius.

Jag har stor respekt för Yrsa Stenius texter som ofta är insiktsfulla och bra skrivna. Men ibland slinter hon på tangenterna. I alla fall när hon skriver om idrott. Hon skrev en lång drapa om Zlatan Ibrahimovic med anledning av hans bok. Hon är inte riktigt hemma när det gäller fotboll och vissa termer och hon psykologiserar en hel del. Stenius drar egna slutsatser och drar de till sin spets. Vilket man skall göra som krönikör/debattör.

Hon skriver att Sundhage togs för pojke och spelade med killarna utan att någon märkte att hon var en flicka.

Visst men hon kallade sig också Pelle vilket hjälpte till. Det missar Stenius.

Sen säger hon att hon kan identifiera sig med Sundhages androgyna framtoning även om Stenius drömde om man och barn och att hon därför inte delar Sundhages sexuella preferenser. Vet man vilka Pia Sundhages sexuella preferenser är?

Yrsa Stenius skriver också på flera ställen om fotbollen som "det fria fältets schack". Mer vedertaget är uttrycket "det gröna fältets schack".

Sen jämför Stenius Sundhages eviga nötande med boll mot en garageport hemma i Ulricehamn med Björn Borgs dito i Södertälje. Den fokuseringen hjäpte Borg att som yngling uppträda iskallt på banan. "Ice-Borg" ni vet.

Sanningen är att Björn Borg var en pest på planen i unga år och slängde racketar omkring sig och gnällde över domslut.

Hans tränare Lennar Bergelin fick unge Borg att inse att han hade mer att vinna på om han höll huvudet kallt. 

Men visst, Björn Borg gjorde det och fokuserade stenhårt på nästa boll vid unga år men inte utan coachning.

Rolig är Yrsa Stenius när hon jämför ledaregenskaperna hos Pia Sundhage (svenska damlandslagets tränare) och Erik Hamrén (svenska herrlandslagets tränare). Medan Sundhage är tydlig med sitt ledarskap och spelidéer så har inte Hamrén ännu efter fyra år som förbundskapten lyckats förklara sina spelidéer.

Det skall bli intressant och spännande att följa Sverige i EM under Pia Sundhages ledning.

 

 

 

 

Lite av skolavslutningskänsla på jobbet idag. Fläderblomssaft, nybakat kaffebröd, fågelkvitter från en dator (koltrast), barn och blommor. Gunilla tar hand om oss.
Vi är inte många kvar nu en bit in i juli, kanske 20 stycken som håller uppe stilen på Kultur i Väst.
I bottenvåningen slamras det för fullt. Den nya barbiquerestaurangen håller på att ställas iordning. Markiserna är uppsatta och är gula och fina. Nästa fredag lär det bli invigning. Spännande.
Vi skall ha fest där 28 augusti. Det blir något att se fram emot.
Nu de sista skälvande timmarna innan semestern bryter ut är det bara att njuta.
Det är ju stunden innan man äter honungen som är den bästa, som Nalle Puh sa.
Almedalsveckan pågår i tv:n varje dag och det är så jag följer det politiska spektaklet. Det som för många år sen bara var Olof Palme på ett lastbilsflak inför några få åhörare har vuxit upp till en miljonindustri. Är man inte i Almedalen i juli finns man inte.
Min arbetsgivare Västra Götalandsregionen satsar uppemot miljonen på seminarier på Gotland.
Jag har inga negativa synpunkter på Almedalsveckan men det skulle vara intressant att veta vad som konkret kommer ut av detta jophejdi. Men en och annan reflektion sätter sig nog i huvudet på många. Tankar stöts och blöts. Det är bra med möten mellan människor där inte alla tycker lika.
Ute håller solen på att bryta igenom molntäcket. Det är ljummet och förväntningar i luften och snart skall jag till Valhallabadet för min obligatoriska simning, bubbelpool, bastu. Tre dar i veckan blir det alltsomoftast och det känns väldigt bra.
Renad och avslappnad skrider man ut genom de automatiska dörrarna efter ett pass i 50-metersbassängen.

Dagens musik: Summer of 69 - Bryan Adams.

Dagens bok: I flyktens skugga - Stefan Nilsson.

Dagens rätt: Pestopasta med bacon.

Dagens mat: Carpe diem - fånga dagen.

 

Var hos läkare Beata igår på Angereds Närsjukhus. Hon såg på mig med forskande blick.
"Vad vi kan konstatera är att du haft ett hjärtflimmer 17 maj. Av ultraljudet framgår det inte om du haft det tidigare. Men någon ärrbildning av tidigare infarkter syns inte. Det såg bra ut."
Tydligen finns det riskfaktorer för proppar och det är ålder (65 o äldre), högt blodtryck.
Åldern har jag inte inne men jag medicinerar ju mot högt blodtryck sedan några år.
Det räckte för att Beata skulle sätta in Trombyl som är ett blodförtunnande medel. Kanske på sikt skulle jag få Varan också men inte i första vändan. Kommer ihåg att jag log lite när äldre människor radade upp sina mediciner som medaljer när jag var yngre. Nu sitter jag själv med tre sorters medicin att hålla reda på. Gillar det inte men det är inte mycket att be för.
Sen ville hon göra ett 24-timmars-EKG. Det blir ju spännande att gå omkring med en mätare i ett dygn. Hoppas hjärtat slår stadigt då och inte flimrar till. Då blir det garanterat varan.
Tio minuter efter jag lämnat Angereds Närsjukhus, beläget strax bakom ålderdomshemmet i Angereds centrum skred jag in på Medstop Apotek och medicinen var klar att expedieras. Smidigt.
Sen in i en knökfull och varm buss nummer fyra från Angereds centrum. Som tur var gick den direkt till Gamlestadstorget.
Vet inte riktigt hur jag skall tolka uppgifterna om mitt hjärta för efter en stund hemma på altanen ringer läkaren igen och vill veta om jag tagit några prover samma dag som jag hade flimret. Det kom jag inte ihåg men det vet de ju på Gamlestadens vårdcentral.
Hon misstänkte eventuellt saltbrist.
Ingen dum teori för jag hade ju simmat 1000 meter och badat bastu innan läkarbesöket. Dessutom var det väldigt kvavt den dan.
Jag hade också druckit alkohol dagen innan och det är också en riskfaktor. Rökning är bara att glömma, även feströkning som jag ibland ägnar mig åt. Men det är ju inte svårt att avvara.
Vin i måttliga mängder är tydligen inte farligt.
Jag får smälta detta och gå ned lite i varv. Motion var i alla fall inte farligt så jag fortsätter att simma två, tre gånger i vecka och göra mina raska promenader. Det trivs jag med.
Nu närmar sig semestern med stormsteg. Får greja lite med huset, erövra Stockholm en tid och sen en härlig vecka i Höllviken i Skåne.
Blir säkert en tur till Danmark också. Skall njuta!

Jaha, då har man gjort en ultraljudsundersökning av hjärtat.
Det var en upplevelse. Att se sitt eget hjärta slå på skärmen är spännande och lite skrämmande på samma gång.
Att dessutom höra ljudet av hartbeatet. Som en val i djupet råmar det. Eller som kväkande groda i ett kärr. Fascinerande!
Detta skedde under ledning av den kvinnliga bioanalytikern Sima på Angereds Närsjukhus. Nya fräscha lokaler om än något trånga. Vänlig personal.
Mitt hjärta ja, jo det slog rytmiskt och bra. Jag frågade vad det där var på skärmen. I mitten av det pulserande hjärtat.
"Det är en klaff", sa Sima och fortsatte, "du har fyra klaffar som heter. Nu kom latinet fram och vad de hette glömde jag lika snabbt som hon sa det.
Sen kom färgerna fram. Rött för ena vägen och blått för andra vägen. Att det rann och passerade hjärtat som verkade stort som en knytnäve verkade klart. Några svar fick jag väl inte men när jag gick sa hon att det inte var något att oroa sig för.
Nu skall en läkare analysera ultraljudet så får vi se.
Lättad gick jag därifrån. Nickade och log åt en hostande, rökande kvinna som satt på sin rollator utanför.
Ett myller av människor mötte mig vid Angereds Centrum. Kaffeérna var fulla med fikande och rökande män i olika åldrar. Kvinnor med barnvagnar vaggade fram. I luften hördes många olika språk. Härlig stämning.
Tog en cheesburgare på McDonalds och till min förvåning stod dörren till toaletterna öppen och det var gratis att tvätta sig och göra sina behov. Det är det inte inne i Göteborg.
Tog sen varma bussen nummer fyra till Gamlestadstorget.
Sen såg jag AIK klå Helsingborg på Olympia och Spanien vinna på straffar mot italien i en superlåång match.
Halv tolv somnade jag så sött bredvid Monica som redan sov med rogivande andetag.

Det är åska i luften. Mulet ute och regnet hänger i luften. Midsommar närmar sig. naturen gör allt för att behaga i dessa tider. Det är bara att ta emot och njuta.
Många bekanta åker till solen så här års. Förstår jag inte alls. Nu är ju Sverige som vackrast.
"Inga tjocka kläder, bara vackert väder", som Latin Kings sjunger.
Vi har trädgård. Inte stor (500 kvadrat) men tillräcklig för att alltid ha något att göra. Klippa gräsmattan, klippa häckar, rensa ogräs (nåja), vattna planterade blommor och dra rabarber ur jorden. Nu börjar krusbären och mogna och det ser ut att bli gott om hallon och plommon också.
Det är underbart att sitta på altanen om morgonen och inta sin frukost ackompanjerad av fåglarnas kvitter. Skatornas tjatter får man stå ut med.
Titta där! En svartvit katt kommer skridande med loja, avmätta rörelser. Svansen vajar likt en majskolv i vinden. Smidigt hoppar den genom järngrinden. Katten är på jakt men på sin vakt.
Skatorna kraxar och dyker mot katten som lojt vänder och tar samma väg tillbaka. Värdig sorti men ändå ett nederlag. Skatorna regerar i trädgårdens luftrum. Det är bara att konstatera.
Snart semester. Det gäller att njuta av varje dag och inte ta ut ledigheten i förskott.
Omfamna varje dag som ett glänsande smycke och hålla kvar så länge som möjligt.
Dagens låt: Get lucky - Daft Punk.
Dagens bok: I flyktens skugga - Stefan Nilsson.
Dagens rätt: Bondsoppa på Pustervik.
Dagens motto: carpe Diem - fånga dagen.

"Det brinner i förorten!"

Har vi hört och sett det förut?

Eller?

Förorten kan vara alldeles underbart att bo i. Nära till naturen, bra sammanhållning, lugnt och skönt. Hög föreningsaktivitet. Många av Sveriges bästa idrottsmän, musiker och författare, journalister med flera kommer från just förorten.

Jag är själv uppvuxen i en förort - Biskopsgården i Göteborg. Den uppväxten vill jag inte vara utan.Skillnaden är att vi på 60- ocvh 70-talen hade framtidstro. Man gick i närmaste skola och den var bra. Några val behövdes inte förrän till gymnasiet.

De flesta arbetade. Många mammor var hemma på dagarna när barnen kom hem från skolan. Det fanns vicevärldar som höll koll. Detta var före dagis, som var på väg in i samhället och frigjorde kvinnorna från hemmet.

Det fanns jobb.

Men redan då fanns det missbruksproblem och utanförskap bland ungdommar. Men i ganska begränsad omfattning. Några sniffade, de var inga hjältar precis. Sen kom haschet som amerikanske desertörer från Vietnam-kriget introducerade i Biskopsgården. Stor succé bland många men det planade ut med stigande ålder.

För det fanns framtidstro.

Vi ville erövra världen. Det fanns och finns säkert fortfarande en enorm bildningshunger. Vi köade till bokbussen på Väderlekstorget. Där inne i den stora avlånga bussen luktade det ljuvligt om böckerna.

Skolorna hade bibliotek. På Ryaskolan härskade Peter Kadar som mild auktoritet och kunnighet.

Vi sög åt oss som svampar i ett sommarregn.

Det fanns arbete. Utbildningsnivån var hög.

Jag jobbade några år efter gymnasiet som jag lämnade med usla betyg. Det var inte skolans fel. Idrotten och kompisarna tog all tid.

Läste upp betygen på ett alldeles förträffligt komvux Kjellbergska bakom konstmuséet vid Götaplatsen. Blev sedemera journalist utan någon akademisk bakgrund från föräldrahemmet.

Då brann det inte i förorten.

Det finns alldeles för många ungdomar idag som växer upp utan framtidstro. Ungdomsarbetslösheten är hög och det är ett stort problem. Skolorna rustar ned.

Det fria skolvalet är ett skämt. Skolor och sjukvård skall inte konkurrera. De skall hålla lika hög standard var man än bor. Det borde vara en självklarhet men är inte det idag.

Att vara ung utan framtidstro måste vara det värsta man kan råka ut för. Klart att bling-bling och kriminalitet blir ett lockande alternativ då.

Sätt in resurser i de svaga områdena. Det är enda botemedlet. Annars lär det fortsätta att brinna och regeringen tittar förundrat på...

 

 

Så blev det göteborgsvår igen. Grå himmel, snett regn som piskar i ansiktet. Hård vind gör att paraplyer vänds ut och in. Man vill inte vara ute helt enkelt. Men det måste man. Det är bara att stiga upp, äta frukost, läsa tidningen (papperstidningen), kolla mejl och kasta sig ut till busshållplatsen där några skyler sig för vind och regn.

Vid Rosenlund piskar regnet i ansiktet. En kollega hukar i blåsten men vinkar när hon får syn på mig. Jag vinkar tillbaka och vi förenas i hällregnet.

Vinterjackan har åkt på igen och även halsduken och vinterkepsen. Men det har trots allt blivit varmare så vid lunchtid åker persedlarna av.

Solrosen får ett besök idag. Fransk örtgratäng, hemgjort potatismos, sallad med morotrafs, bönor, linser, surkål och annat gott-gotti-gottgott.

Försöker äta vegetariskt åtminstone några gånger i månaden, kanske en gång i veckan till och med. Vi äter för mycket kött och det tär på våra gemensamma naturresurser.

Lade 17 kronor i tiggargubbens pappmugg vid Rosenlund igår. Nu nickar han glatt när jag går förbi men sträcker inte fram muggen. Jag har gjort min välgärning och det räcker tydligen ett tag. jag kommer att skänka mer. Bara för glädjen. Vet att det inte går att mätta deras lidande och nöd men kanske lindra. Svår fråga.Resa runt i EU och tigga kan ju inte vara alltför uppbyggligt. Eller rent av fördjävligt. För barnen, familjerna, för enskillda individer.

De många tiggarna i Göteborg är förmodligen romer från Rumänien och Bulgarien där det tydligen inte finns någon framtid.

Tänk om Sverige kunde ta hand om dem och ge de en dräglig framtid. Känner mig eländig när jag tittar bort och skakar på huvudet när den tredje unga tjejen kommer emot mig med pappmuggen framsträckt. Jag blir irriterad av detta tiggeri. Samtidigt kan jag ju inte annat än tycka synd om dessa människor.

Dagens låt: Eldarevalsen - Evert Tabue

Dagens dikt: "Javisst gör det ont när knoppar brister - Karin Boye 

Dagens måltid: Fransk grönsaksgratäng med örtsås

 

 

 

 

Med "Stars are never sleeping" med David Bowie i lurarna tittar jag ut och ser vårregnet strila ned över Göteborg. Våren är äntligen här och nattkylan borta (tillfälligt?). I natt var det riktigt varmt i sovrummet. vaknade vid tretiden och nös häftigt. Det här med pollen har väl aldrig påverkat mig särskilt mycket genom åren. Men nu på äldre dar har jag känt av vårens ankomst alltmer. Nåväl, jag tar en Tavegyl nere i köket tillsammans med ett glas vatten. Kollar lite i Ipaden inna jag går upp och somnar sött.

Tycker att det är ofta jag vaknar i "Vargtimmen" och sen har svårt att somna om. Men det gör jag ju alltid. Ofta sover jag bättre efter en timmes vaka när jag ligger och funderar över dagen som skall komma. Lite meditativt men det kan också vara irriterande om det tar för lång tid att somna om. Men det går för det mesta.

Jag har ju upplevt en period av näst intill sömnlöshet och det var katastrofalt. Min läkare sjukskrev mig direkt.

_ Kan man inte sova slår man snart ut. Hjärnan fungerar inte utan sömn, sa doktor Sjöberg.

Men med lite aktiv vila för att hämta kraft och inspiration blev allt som vanligt igen. Det vill säga humöret i topp för det mesta och tacksam för det jag har. En fin familj,bra hem, okay arbete och för det mesta är jag frisk och stark.

Läser en intressant biografi om Bob Dylan. Snacka om en komplex människa. Superbegåvad, känslig, elak, vetgirig, sprallig, sur. I mitten av 1960-talet gick Dylan in i en rejäl kris. Livet pågick för fullt dygnet runt. Turnéerna avlöste varandra. Publiken buade under hans elektriska set tillsammans med The Band.

I Manchester skrek en man i publiken "Judas!"

"Jag tror inte på dig. Lögnare! Spela riktigt djävla hög", sa den tunne och tärde Dylan till Robbie Robertson innan de drog igång "Like a rolling stone" på glaskrossardecibel.

Han klagade på att han aldrig sov. Skrev låtar överallt, festade och knarkade. Till slut drog Bob Dylan sig tillbaka i huset i Woodstock utanför New York. Under vilan med sin nybildade familj råkade Dylan ut för en motorcykelolycka som höll honom borta från det offentliga livet ett tag. Sömn är alltså livsviktigt.

Dagens låt: Women - John Lennon.

Dagens bok: Kallocain - Karin Boye.

Dagens mat: Cowboysoppa på Pustervik.

Så gick det som det gick med Omar Mustafa. Han blev rejält kölhalad i medierna. Pressad och vagt försökte han förklara sina ståndpunkter. Det hjälpte inte. Veronica Palm gav honom silkessnöret. Avgå Mustafa!
Som jag skrev igår men utan frågetecken, "Har sossarna skitit i det blå skåpet nu?" Ja det har de. Valberedningen har gjort ett dåligt berett arbete. Minst sagt. Förtroendet för Socialdemokraterna är naggat i kanten. Frågan är om troende muslimer i Sverige och kanske framför allt i Stockholms förorter kommer att fortsätta att lägga sina röster på Socialdemokraterna vid nästa val. Det var ju det som valet av Omar Mustafa skulle ordna.
Idag 14 april har våren äntligen kommit. Grejar i trädgården i solen iklädd endast huvtröja och jeans.
Dagens låt: Slipping trough my fingers - ABBA.
Dagens rätt: Shepperds paj.
Dagens bok: " Mannen, myten, musiken om Bob Dylan av Clinton Heylin.

Våren tvekar fortfarande idag 13 april. Regnet gjorde dock susen. Nu syns en antydan av grönt i gräsmatta.

Syrenens knoppar blir större för varje dag och det börjar skjuta upp grönt i rabatter och i gräsmattan. Pingstliljor, krokus, vintergäck, scilla. Pelargonerna har övervintrat i fönstret på övervåningen. Em blommar faktiskt. Nu skall vi ta sticklingar för att få fler pelargoner. Frågan är hur man gör. Klipper under det V som bildar två stänglar kanske. Får helt enkelt läsa på. Första gången jag gör planteringsjobb. Skulle vilja ha ett trädgårdsland också. Det är väl bara att börja gräva.

Vet inte varför jag har blivit så inne på pelargoner, kanske är det Lasse Anrell som har inspirerat mig?

Nu går diskussionerna heta om Socialdomokraterna släppt in en ickedemokrat i partitoppen. Omar Mustafa skulle attrahera invandrartäta förorter i Stockholm var det tänkt.Men nu har det visat sig att han har en dubiös sida. Han är ordförande i Islamiska föreningen och bjudit in föreläsare som har en otäck ton gentemot Israel. Dessutom har Mustafa skrivit att Sverige borde skicka JAS-plan mot Israel. Det kan vara vanskligt att reta upp Israel-vänner. Att vara emot Israels politik gentemot palestinierna behöver ju inte vara samma sak som att vara antisemit.

Kvinnosynen inom föreningen är också dubiös för sekulariserade svenskar. Att till exempel äktenskapet skulle vara till för man och kvinna enbart. Det kan ju vara mellan hen och hen också.Det är ju inget fel i att vara muslim eller kristen eller jude eller hindu eller katolik, eller buddist även om jag inte tror på någon religion själv. Naturen och människors goda vilja är min religion. Ja, och så Örgryte IS förstås och The Beatles, John Lennon, Dylan och Springsteen, Lundell och många andra avgudar.

Undra om inte Socialdemokraterna skitit i det blå skåpet genom att välja in Mustafa. Starka S-kvinnor med Mona Sahlin i spetsen har nu kritiserat valet av Omar Mustafa.

Man kan ju fråga sig om vem som helst kan få kalla sig Socialdemokrat? Måste man inte stå för vissa värderingar då som är förenligt med partiets?

Dagens bok: Biografi om Bob Dylan - mycket intressant om denne kameliont.

Dagens låt: Golden years med David Bowie.

Dagens mat: Västerbottenspaj med sallad.

Dagens motto: Gå ut och var glad din djävul.

 

I Skövde idag. Ju närmare Skövde tåget kommer desto mer snö i markerna. Annars är landskapet grått och håglöst. Liksom utmattat av kylan och torkan.
I Skövde lyser solen som den gjort i veckor oavbrutet. Jag läser en biografi om Bob Dylan samtidigt som jag lyssnar på hans låtskatt på Spotify. Det förhöjer hela upplevelsen.
Jag har egen kupé och det är ju inte fel eller för att travestera Martin Ljung: "Det är skönt med en egen kupé".
Vi äter lunch på ett fint ställe i stan. Kyckling med dragonsås och cous-cous, sallad, kaffe och kaka för 89 kronor.
Sen en promenad runt i centrum. Skövde är inte stort men mysigt på något sätt. Bonnigt och trendigt på samma gång.
Vi arbetar några timmar, Karin och jag innan jag tar tåget hem till Göteborg igen. I Partille börjar det att regna. Ett efterlängtat vårregn gör små kratrar i den ringlande Säveån. Det luktar regn och vår.
Monicas besök hos kärlkirurgen på Sahlgrenska förlöpte väl. Hon har bra värden och skall sakta bygga upp kroppen igen. Hoppas att allt elände är över.
Dagens låt: the man with the long black coat - Bob Dylan.
Dagens bok: Vår man i Havanna -Graham Greene.
Dagens middag: pasta med pestosås, hemgjord av Monica. Mums!