Jag vaknade och så var den dan förstörd
Det var en sådan där morgon. Morgonen Gud glömde, eller jag kommer att komma ihåg.
Efter en drömfylld morgon gick det mesta snett.
Först en av drömmarna: Jag skulle flyga till Jamaica, fråga mig inte varför, men hade tappat passet. Dessutom hittade jag inte gaten. Flygplanet skulle också ha ett segel på hundra kvadratmeter draperat över sig. Jag såg också ett flygplan landa med en stor ledbuss hänga under sig i kättingar.
Undra vad Sigmund Freud skulle fått ut av den drömmen?
Sen ner för trappan från sovrummet på övervåningen. Jag råkade stöta till kastrullen med vatten och vattnet flöt ut över köksbänken under brödburken ner över köksluckorna och sedan bildade en sjö på golvet. Locket hamnade också ilsket skramlande på golvet.
Jag väste fram en svordom och började att torka upp. Det blev jättefint. Satte på äggvatten. Men märkte att knät värkte och var instabilt. Tänkte, det går väl över.
Tandborstad, vattenkammad och påklädd med ryggsäcken preparerad för ett simbassängen på Valhalla tog jag ett felsteg nerför trappan. Vred till högerknät, aj, och linkade vidare mot busshållplatsen. Väl där vrickade jag till knät igen. Smärtan skar igenom mig.
Nä, det här går inte tänkte jag och linkade hem som en ledsen hund. Soffan i vardagsrummet blev min vän för ett tag.
2006 hade jag nåt liknande i andra knät och det utvecklades till helvetes värk och pina. Gick till farbror doktorn och fick en kortisonspruta och värken försvann på nån dag.
Magnetröntgen visade en degenererad menisk. Artros. Fick tid för operation på Lundby sjukhus. Tre månader senare gick jag dit utan problem och blev vänligt men bestämt utmotad.
"Finns ingen anledning att sätta kniven i dig nu. Det är fler som behöver operation bättre. Kön är lång".
Jjag dansade ner för trapporna besvärsfri.
Bara jag inte fått samma skit igen!
Vilar idag.
Kommentarer
Trackback
