BREDSIDA

Ljuset har sakta kommit tillbaka. Visst är det härligt att vända upp ansiktet mot solen och känna den faktiskt värmer.
Jag simmar och power-walkar regelbundet i enlighet med mitt nyårslöften. Det syns inte mycket på vågen men jag känner mig å andra sidan pigg och nyter.
Idag var jag ute i 30 minuter. Det var isigt i spåren om man så säger. "Titta ned i backen", som Monica brukar förmana mig. Jag klarar mig från att syna marken närmare och flyter fram i god fart.
Simmade 700 meter på Valhallabadet igår och efter det en härlig stund i bubbelpoolen och sen bastu på det. Sen svävar man fram.
Köpte en symaskin av en kollega på jobbet via Facebook. En oanvända Singer Tradition 2055 för 700 kronor. Hoppas den håller måttet.
Vitlycke museum har hört av sig till min chef och vill ha hjälp med inläsning av något slag. Spännande att se vad det blir.
Har fått en ny favorit i den politiske skribenten Katrin Kielos. Hennes krönikor i Aftonbladet är sylvassa och klockrena. Där har Socialdemokraterna en tillgång.
Just nu spurtar Dario Cologna till guld på Skiathlon i skid-VM i Val di Fiemme. Peter Northug fyra och Calle Halfvarsson bäste svensk på en sjunde plats.
Dagens låt: Land of hope and Dreams med Bruce Springsteen.
Dagens bok: Åke Edwardsson senaste Hus vid världens ände.
Dagens rätt: Lax med kryddsmör.
Våren är på väg!

Oktobersolen lyser över den döende naturen. Efter en svag vecka, tillbringad för det mesta i sängen börjar livet att spira igen.
Trevlig lunch på Posthotellet i Göteborg med Johan och Julia. Min älskade Monica och jag blev bjudna. Det var väldigt gott men lite dyrt. Miljön är ju magnifik. Det gamla Posthuset står inte att känna igen invändigt även om norrmannen som äger hotellet har låitit vissa detaljer vara kvar.
Min son Johan och jag har arbetat i huset som brevbärare. Jag några veckor en sommar. Jag hade distriktet Kungsportsavenyn med intilliggande gator som Kristinelundsgatan och Teatergatan till exempel. Det var ett ganska roligt jobb, i alla fall som 15-åring. Roligast var att få lönen.
På måndag blir det jobbet igen och det skall bli skönt att komma i normala gängor igen.
Läste ut Johanna Ekströms självbiografiska bok häromdagen och det var en intressant inblick i en intellektuell överklass tillvaro med ständiga utlandssemestrar, sommarvilla, stadsvilla, diktskrivande, afternoon-tea-drickande med mera.
Allt med en perfekt yta där katastrofen lurar under ytan.
Svår att förstå men fascinerande bok.

Idrott och politik hör inte ihop, menar många, särskilt idrottsmakthavare.

Fotbolls-EM är stort och viktigt för många människor. Men spelet bakom kulisserna är ruttet.

17 maj och Norges nationaldag, folknykterhetsdagen, gökottan och min födelsedag.

Korkat uttalnde av Fredrik Reinfeldt om arbetslöshetssiffror. Han konstaterar att massarbetslöshet inte existerar i Sverige.  Etniska svenskar har låg arbetslöshet och invandrare har hög.

Sköna maj exploderar i skir grönska. Syrenen tvekar i trädgården nedanför mitt arbetsfönster på andra våningen. Grannen klipper gräset som är saftigt och långt.

Snön ligger ännu kvar på de grågröna gräsmattorna. Morgonsolen har inte nått alla partier  ännu klockan 12.30.

Det är Påskafton 2012 och våren har liksom kommit av sig. Sol och värme förra helgen har bytts mot kyla och isande vindar.

Igår demonstrerade 15-20 Nationaldemokrater (vilket ord) på Kortedala  torg mot de ”mångkulturella samhällsexpirimentet”, som de uttryckte sig. Mot sig hade de cirka 700 motdemonstranter i många chatteringar.

Det hela blev en ovärdig gapig tillställning med demokratiska förtecken. På platsen där en man brutalt misshandlades in i en koma som han ännu efter tre veckor inte vaknat upp ur, valde  en rasistisk sammanslutning att manifestera sitt budskap. Omringade av kravallstaket och ett stort uppbåd poliser, blev det demokratiska mötet ett ovärdigt fiasko.

Demokratin förutsätter samtal, inte gap och skrik.

Det kändes bisarrt att på platsen för att brutalt och rått överfall se människor vråla ut sitt hat.

Den stora frågan är väl hur sju-åtta tonårskillar kan misshandla en försvarslös människa? Hur kan det gå så långt? Varför slår inte spärren till och man inser att det går helt överstyr?

Droger, kanske, gängtryck, möjligen, våldsmamma dataspel, inte troligt. Frånvarande föräldrar som inte kan guida sin ungar rätt i konsten att uppträda mot andra människor, kanske.

Varför hjälper ingen till, sätter stopp för en utdragen misshandel? Det var tydligen någon som försökte men det var tydligen försent.

Nu ligger den 61-årige hundälskande mannen i koma med befarade svåra hjärnskador på sjukhus. Det känns så fruktansvärt onödigt.

Dagens bok: Poeten av Michael Connelly.

Dagens låt: The Lions roar med First aid kit.

Dagens rätt: Ägg i alla former.

Dagens motto: Make love not war.

 

 

När sjukdom och skada slår till står man maktlös. I varje fall till en början. Vad var nu det här, tänker man? Hur skall vi hantera det här?
Vi är ju inte purunga längre. Är detta början till slutet?
Tårar, ansiktet ned i kudden, jag skriker rakt ut i natten när ingen hör mig. Det är som en scen ur Fanny och Alexander, där Ewa Fröhling vankar av och an utanför rummet där hennes make (Allan Edwall) ligger död på sängen.
Det måste ut och nu meddetsamma. Skrik ut din rädsla.
Så fungerar tydligen jag. Det har hänt förr, när min far dog. Omedelbar reaktion och sen en sorgsen fas men sen ett lugn, faktiskt. Vad kan vi annat göra åt livets gång. Acceptera? Man får leva med det. Det går.
Nu visade det sig att Monicas kotkompression påspädd av en elak lunginflammation inte var förödande om än en lång pina. Framför allt för Monica.
Men även för oss runt omkring. Henns livskamrat (jag), hennes barn och barnbarn, bröder med familjer och vänner. Alla hör av sig och undrar och räds av rapporterna. Jag ser allt i svart. Men efter en semestervecka hemma med Monica i hemmet börjar jag arbeta igen. Får oerhört fint stöd av mina arbetskamrater och min chef. Och en massa råd och rön.
Men läget för Monica är fortsatt svårt och plågsamt.
Akutbesök och ambulans, akutbesök igen någon vecka senare när tillståndet inte förbättras. Undersökningar, röntgen, värktabletter som skall upplösas i vatten eller tas hela. Hostattacker som slår in knivar av smärta i ryggen.
Men så vänder det. Värken lägger sig mer och mer. Lunginflammationen försvinner som en rök i vinden. Bort med värktabletterna, i alla fall de starka. Livet återvänder så sakteliga. Mycket återstår, mycken träning och återhämtning men det blir bättre och bättre.
Nu ser vi framtiden an med tillförsikt och glädje. Men också; värst vad det blev tyst. Ingen ringer längre och hör hur det är. Det verkar som om alla håller andan och inte vill störa, för då kan helvetet börja igen.
Men hur kunde jag vara så svartsynt förut. Hur tänkte jag? Vet inte.
Men jag har lärt mig att sköta ett hushåll och fåt en insikt i hur bortskämd jag har varit i alla år.
Sen har jag lärt mig att göra hyfsade pannbiffar och en lyckad fruktkaka.
Dagens musik: Wilcos  One sunday morning. Magisk.
Dagens bok (böcker): Rekviem för John Cummings. Bengt Ohlssons utmärkta bok om Johnny Ramone.
Dagens träning. 1000 mter simning på Valhalla.
Dagens motto: Det ordnar sig alltid eller inte...

Ibland blir man sportjournalist igen. Det är man väl hela livet ut men nu bara i tanken eftersom jag bytt bransch.

Mängder med döda ungdomar, blod och skräck. Den norska räddningstjänsten går med unga kroppar över axeln. Filter och plasttäcken läggs på döda, unga kroppar. Allt i sommaridyllen på Utöya i Norge. Där hade mängder med ungdomar från olika länder samlats för ett läger i regi av den norska arbetarrörelsen. Bland andra fanns svenska unga i vänsterrörelsen på plats.

Sommar och värme. Semester och man mår så gott. Tar dagen som den kommer. Är privilegierad och känner mig sådan också. Alla har det inte lika bra, om man säger så.

 

Nås av nyheten att en liten helikopter med två ombord har kraschat utanför Norrtälje. Helikoptern föll rakt ned från cirka 800 meter och började sedan att brinna. Fy fan! Mitt hjärta stannade nästan. Jag tänkte med en gång på min son Johan. Jag såg framför mig hur han och hans älskade Julia var ute och körde runt kring Stockholm-Uppsala. Han kör och messar samtidigt med mobilen och tappar kontrollen över helikoptern.

Jag ringer Johan på mobilen, inget svar. Jag ringer Julia på mobilen, inget svar. Paniken börjar krypa upp för ryggraden

Dylans mästerliga Time out of mind snurrar i spelaren. Not dark yet but its coming soon. Ruggigt. Då ringer det på min iphone och Johans röst får mig att jubla inombords och jag berättar om mina farhågor. Han tar det coolt som vanligt och det känns tryggt.

Sen ringer också Julia som är på jobbet och hon låter pigg och glad trots behandling med starka cellgifter under den senaste tiden. Hon har något slags ”druvbörd” som måste bort.

Det tar fem år att bli helt friskförklarad och hon skall ta den sista (?) behandlingen nästa fredag, den 3 juni och sen är det bara att hålla tummarna.

Vi har det bra. Slödag idag eftersom det regnar och blåser elakt. Det är lördag och vi tog bilen till godisaffärren i industriområdet i Partille. Köpte två rejäla påsar med saltisar, surisar, sötisar och en flaska Loka och ett paket cigg. Sen åkte vi till gatuköket vid Preem-macken och jag åt en mosbricka med två grillade korvar och gurkmajonäs. Monica var lite mindre i maten och nöjde sig med en grillad korv och ett bröd med stark senap. Sen till lilla-ICA och köpte frukt och Aftonbladet.

GT köpte vi som vanligt av den glada flickan på cykel. Prick 9.30 kommer hon varje helgmorgon men nu är det slut med det, sa hon

"Jag tar studenten i nästa vecka och börjar bli för gammal för det här nu", sa hon imorse.

Vi får hoppas att det kommer någon annnan lika pålitlig och glad och säljer den lilla röa.

Sitter och slötittar på Champion League-semifinalen i handboll mellan Rhein-Neckar Löwen mot Barcelona. Vilken klubb Barcelona ändå är. Champion League-final i både fotboll och semifinal i handboll samma år, samma dag! Har det hänt förr tro?

Boston Bruins är i Stanley Cup-final i ishockey. Snullet för Pebben som ju lämnade Bruins för Frölunda inför förra säsongen. Varje ishockeyspelares dröm måste ju vara att spela om  Stanley Cup-trofén och för den lojale, hårt arbetande Pebben måste det kännas som en liten tagg i hjärtat att inte få vara med. Oklart om han hade platsat i laget. Han hade passerat zenit i karriären när han inte fick vara kvar.

Det är dystert ute, regnet faller fortfarande och det är svart på himlen.

Vi har köpt nytt altantak som skall leveras 1 juni. Henry skall lägga taket för fem-sex tusen kronor och det skall nog bli bra. Han är ju noggrann den gode grannen.

Fyllde 60 för några veckor sedan och det känns väl bra. Känner mig som 27 men man växer väl in i den här åldern också. Mentalt kanske inte men kroppsligen känns det ju onekligen ibland att man inte är tonåring längre.

Dagens låt: Love and war med Neil Young.

Dagens bok: "Efter honom syndafloden av Per Planhammar.

Dagens mål: Baconinlindad wienerkorv och lika inlindad purjolök.

Dagens händelse: Champion League-finalen melan Manchester United-Barcelona.

Dagens motto: Lev väl och var lycklig.

 

Nu har vintern rasat ut.

2011 har inletts med ett evigt snöande, fåglar faller från skyn och den store Per Oscarsson dör, bränns inne i en fruktansvärd brand. De eldade så hårt i kylan att huset fattade eld. Man kan inte föreställa sig vilka fasor som utspelades i det huset innan allt utom skorstenen låg som svart sot på marken.