Kvinnan föder grensle över en grav
Höststormen Simone har lagt sig.
Allhelgona är här.
Vintertiden är tillbakatagen och mörkret har sänkt sig över landet. Särskilt kvällstid. Fick en chock när jag kom ut från Valhalla-badet häromdagen och det var mörkt. halv fem på eftermiddagen!
Ja, ja, man glömmer så fort. Nyssens satt man på altanen i morgonsol och åt sin frukost innan jobbet kallade.
Nu kurar man i soffan i mörkret och hör regnet slå emot rutan och vinden ta i de glesa grenarna som är kvar i plommonträdet. äppleditot och flädern.
Två, tre äpplen dinglar fortfarande i det urgamla trädet.
Nu väntar vi otåligt på att barnbarnet Edda skall komma ner från Uppsala med mor och far. Hon måste ha vuxit sen sist (några veckor), hon kanske känner igen sin gamle farfar. Nåja, kanske inte riktigt än.
Nu bryter solen igenom den gråbleka novemberhimlen. Det blir nästan obscent ljust. Opassande glättigt i denna dödens tid.
Jenny Diski skriver om tiden mellan två mörker. Födseln och döden. "Kvinnan föder gensle över en grav", citerar hon Beckett i I väntan på Godot Det finns helt enkelt inte tid att ha långtråkigt. Snart är den stora eviga sömnen här igen. Människan kan dö på så många olika sätt men föds gör man bara en gång.
Då tänker jag; kanske panerad fisk ikväll. Det skulle vara gott.
Dagens bok: Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson.
Dagens musik: The Bands livekonsert i NYC 1971. Remastrad nyutgåva. Suverän rotrock.
Dagens motto: Gå ut och var glad.
Dagens rätt: Panerad kolja.
Allhelgona är här.
Vintertiden är tillbakatagen och mörkret har sänkt sig över landet. Särskilt kvällstid. Fick en chock när jag kom ut från Valhalla-badet häromdagen och det var mörkt. halv fem på eftermiddagen!
Ja, ja, man glömmer så fort. Nyssens satt man på altanen i morgonsol och åt sin frukost innan jobbet kallade.
Nu kurar man i soffan i mörkret och hör regnet slå emot rutan och vinden ta i de glesa grenarna som är kvar i plommonträdet. äppleditot och flädern.
Två, tre äpplen dinglar fortfarande i det urgamla trädet.
Nu väntar vi otåligt på att barnbarnet Edda skall komma ner från Uppsala med mor och far. Hon måste ha vuxit sen sist (några veckor), hon kanske känner igen sin gamle farfar. Nåja, kanske inte riktigt än.
Nu bryter solen igenom den gråbleka novemberhimlen. Det blir nästan obscent ljust. Opassande glättigt i denna dödens tid.
Jenny Diski skriver om tiden mellan två mörker. Födseln och döden. "Kvinnan föder gensle över en grav", citerar hon Beckett i I väntan på Godot Det finns helt enkelt inte tid att ha långtråkigt. Snart är den stora eviga sömnen här igen. Människan kan dö på så många olika sätt men föds gör man bara en gång.
Då tänker jag; kanske panerad fisk ikväll. Det skulle vara gott.
Dagens bok: Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson.
Dagens musik: The Bands livekonsert i NYC 1971. Remastrad nyutgåva. Suverän rotrock.
Dagens motto: Gå ut och var glad.
Dagens rätt: Panerad kolja.
Kommentarer
Trackback
