BREDSIDA

Plötsligt stod han där, vid ett av borden på Kronhusgårdens kafé mitt i Göteborg. Den äldre, välklädde mannen drog några ordvitsar, satte sig ned vid vårt bord och började prata.
“Min fru känner inte igen mig längre. Kanske något, eller, ja, ibland lyser hon upp när jag kommer till henne. Hon bor på ett hem där de tar väl hand om henne.”
Mannen fortsätter att prata med blicken i fjärran:
“Jag är 87 år och det är inget fel på mig. Men det gick inte längre. Jag hade satt upp rör ej knapparna på spisen. De gick frugan och stängde av och jag fick börja om från början att värma maten. Hon gick upp mitt i natten och vek ihop blöta kläder som jag hade hängt upp i badrummet”.
Mannen ler lite snett, tittar på oss och säger att han inte skall störa längre. Reser sig kvickt och lätt, ser på mig och säger; Kronhuset är det här, undra hur många riksdaler det kostade”?
“Det var nog en massa sedlar”, säger jag och mannen rycker till lite, tittar på mig och skrattar lätt.
“Ja,ja, så var det nog men det kan ju ha varit kronvrak som byggde huset”.
Sen går mannen med paraply i handen, lätt böjd men med lätta steg och på hemmet försvinner hans livskamrat ifrån honom.
Vi går genom stan till Feskekörka. Turister går i bredd, med kameror, gärna iklädda träningsoverall, annars är det rätt lite folk ute på stan.
Fiskekyrkan, eller Feskekörkan som den också heter på vulgärgöteborgska, byggdes 1874 och arkitekten Gregerfelt lär uppföra fiskevaruhuset inspiretat norsk stavkyrka i trä eller varför inte av gotiska stenkyrkor. tanken var i alla fall att slippa skrymmande pelare i lokalen.
Allt är dyrt men artrikedomen är slående. Här finns mycket av vad havet har att erbjuda. Räkor, musslor, havskatt, ostron, kolja, piggvar, helleflundra, rödspotta, sej, vittling, makrill, haj, marulk, kräftor. Och torsk.
“Vadnudå! Säljer ni torsk, skall ni verkligen göra det”, utbrister vår miljömedvetne vän, Monicas bror Anders från Stockholm om någon undrar.
“Vi måste ha torsk, folk frågar efter torsk”, säger försäljaren bekymrat och bedyrar att torska har rätt storlek.
Vi köper kolja och Anders anrättar en ljuvlig måltid på denna fina fisk. Filéerna in i ugnen med salt och citron, sås på vitt vin, kräm fräsch, gräslök, peppar, salt, riven färsk pepparot, ris, grönsallad, vitt vin och vatten. Hallon, jordgubbar, gräddglass till efterrätt.
Dagens låt: She’s a woman med Paul McCartney.
Dagens bok: Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov.
Dagens rätt: Chili con carne
Dagens väder: växlande molnighet och 20 grader varmt.

Rötterna höll på att gräva sig in i huset. Jag grävde upp trädet, högg av de tumstjocka rötterna och planterade trädet på slänten intill huset. Frågan är om det tar sig och vad det är för sorts träd. Nån som vet..?

Kärlek - ett fint ord. Kär-lek. Leken är kär. Jag har en kompis. Låt oss kalla honom för Jonas. Han har hittat tillbaka till sin gamla kärlek efter 30 år! Från den unga förälskelsen på nån grekisk ö, till oförhappandes plötsligt sammanträffande i Stockholm. Damen ifråga nysklid, på väg att fira med vänninor, hon frågar om inte Jonas vill följa med och fira. Jonas inga förbindelser, den gamla förälskelsen flammar upp igen och nu skall de unga (nåja) tu flytta ihop. Är det inte underbart? Ungefär hur svärmor hittade kärleken igen på ålderns höst. Hon i 80-årsåldern, änka efter avliden man, träffar en beundrare som stått och stampat i kulisserna i många år men nu vågar fram i ljuset. Kärlek, eller varm vänskap uppstår och de får några fina år tillsammans på ålderns höst. Nu är de båda borta men deras kärlek har format mycket av minnet hos oss som fortfarande är kvar på denna jord. Apropå kärlek. Monica och jag skall gifta oss i sommar. Efter snart 34 år tillsammans. Nu är det dags, nu är vi säkra på att vi träffat rätt. Nu vågar vi språnget, tar risken. För giftemål är inte en riskfri manifestation. Det gamla paret som hade varit ihop som förlovade i 50 år, gifte sig på ålderns höst. Efter bara tre månader begärde kvinnan skilsmässa. Orsak, mannen visade sidor som hon inte hade sett tidigare under förhållandet. “Han tog mig liksom för given”, sa gumman.

På morgonen hördes skallet. Det kom nerifrån Säveån. Grannens norska hund hade rymt igen. Rusat ned till ån och kastat sig i det strömma bruna vattnet. På bron stod några karlar och stirrade ned mot den frustande glada badande rödgula hunden som simmade fram och tillbaka i vattnet. Skallet kom då och då och hunden såg ut som den hade skitans roligt. Grannen hade en plan. Ned till brinken och hindra hunden från att ta sig upp och vila. "Vi låter den trötta ut sig helt enkelt," sa grannen. Sagt och gjort; vi var fyra som på glatta stenar, i sumpig strandmark, mellan nedfalna träd, vilda buskage rusade fram och tillbaka på åbrinken eller stranden. Det var bara hjulångaren som fattades, eller pråmen med en Huckleberry Finn, sittande med metspö i handen, pipa i munnen och halmhatt på huvudet, för att Säveån skulle förvandlas till Mississippi. Värmen var pressande, solen gassade, hunden badade och vi såg på. Ingen ville kasta sig i vattnet, annars hade det kanske gjort pinan kortare. I 45 minuter jagade vi hunden. Folk hade samlats på bron och åsåg dramat. Jycken blev allt tröttare och sökte sig mot land allt oftare. Till slut greppade grannens kompis hunden i nackhåret och drog upp den på säker plats, kopplade hunden. Hunden flämtade men verkade nöjd med sitt lilla äventyr. Märta, vår tredjedelsdalmatiner stod vid grinden och ville ut när jag kom upp till huset badandes i svett. Det blev en sväng. Märta har inga problem med Säveån. Är det varmt går hon i men svansen får inte bli blöt, så simma är det inte tal om.

Nu kanske ni undrar...Halloj Hakelius! Bruce Springsteen, vad är det för speciellt med honom? Tja, han kan glädje andra människor med musik, värdigt uppträdande och kärlek. Inte dåligt. Nån skev att Elvis förde in hjärtat i rockmusiken, Jerry-Lee underlivet, Bob Dylan intellektet, Little Richard vansinnet och Bruce Springsteen har alltihop. Nästan så att man hoppas på en reva i fasaden nångång. Ingen är ju perfekt, då är man inte mänsklig. Kanske är Springsteen omänsklig. Om solidaritet med sin hemstad och människorna där, vänligt uppträdande mot fansen och ett sjuhelvetes ös på scenen är omänskligt, ja, var då omänsklig Bruce. Igår på Ullevi bjöd han och E street band på en happening som skakade om arenakollossen återigen. Där har den legat nästan som i koma sen 2003 då Springsteen kanske gav sina allra bästa konsert i Sverige genom tiderna, vaknade Ullevi upp till tramset med Monster Jam, slumrade in igen med allsvensk fotboll men fylldes sen med kärlek, musik, passion och känslor. Nu kan semestern äntligen börja. Några ord om min gode vän Håkan Hermansson som cyklar från Karesuando till Lerum och skriver artiklar längs vägen. Du är makalös Håkan! Jag är både avundsjuk och imponerad. Nu är han äntligen hemma och vilar upp sig. Läs gärna hans blogg här bredvid.

En SOS (smör-ost-sill) och wienerschnitzel på Kometen en lördagseftermiddag på verandan är inte fel. Larmande grabbgäng, äldre, vithåriga damer, svensexagänget med huvudperson i badbyxor dragandes en plastbåt nedför Avenyn, hårdrockers, överdimensionerade motorcyklar, fyllon, damer i cowboyhatt. Folkets teater är ett underskattat nöje. En vecka kvar till semestern. Skrinlade lista över måsten på semestern. Bara stressande. Ute ruvar en mörk himmel på regn. Smultronen är mogna och jordgubbarna rödnar alltmer. Igår demonstration mot FRA-lagen. Mellan 800-1000 personer samlades på Gustav Adolfs torg i Göteborg. När staten beslutar sig för att övervaka sina medborgare slentrianmässigt är det något som gått helt snett. Åt helvete helt enkelt. Hur tacklar moderater och folkpartiester detta, de som alltid "är måna om den personliga integriteten"? Riv upp och gör om. Släng förslaget i papperskorgen!

Ibland räcker det att man brister i koncentration för ett litet ögonblick. Då tar banken hela vinsten. Så klart. Banken tar alltid hem spelet. Bankerna står till och med över Robert Mugabe. Skicka ner några banktjänstemän till Zimbabwe och de kommer tillbaka med att ha ordnat fria och demokratiska val, plus att 80-årige Mugabe öppnat autogiro för överföring av sin förmögenhet till en pensionsförsäkring. Naturligtvis med fonder baserade på Volvo och Ford-aktier. När jag skulle betala räkningar brast jag i koncentration. Maratonkvällen med Repmånad och Sällskapsresan satte sina spår. 300 spänn blev 30 000 riksdaler till ett konto. Fan,fan, vad är ÅNGRAKNAPPEN! Nänä, den gubben går inte. Pengarna iväg snabbt som lönen och där satt jag darrande av frustration. Fort iväg med ett mess till banken. "Vi svarar om 24 timmar". Svaret kom dock ganska omgående och löd: "tag kontakt med mottgaren. Med vänlig hälsning". I detta fall banken själv. Ja, ja nu är man satt i skuld. Inte bra, hade Göran Persson sagt. "Den som är satt i skuld är icke fri." Sa han som lånade 12 miljoner till sitt sörmländska gods. Eller om det var Anitra som lånade. Får väl panta burkar. Ser fram emot: EM-finalen i fotboll mellan Tyskland-Spanien. Känner för spanjorerna. Vackrare fotboll har inte skådats sen Maradona och Pelés dagar. Ser inte fram emot: Klippa gräset med halvtaskig handjagare.

Här sitter man nu och försöker tänka stora tankar. Om den avlyssningslagen till exempel som ju är fullständigt absurd. Är man journalist som jag, vrider man sig i våndor åt framtiden. Sverige, ett övervakat land, svenskar, ett icke betrott folk. Om hur vår hund Märta fäller alldeles förskräckligt och skäller något förjävligt när GT ringer på dören. Mer om henne framöver. Varför Sverige blev utslaget ur fotbolls-EM och vad de ryska spelarna går på. Idrotten kommer att kommenteras, var så säkra. Litteraturen också. har just läst ut Vädermannen av Ulf Lundell under midsommar och den gjorde mig faktiskt lite kluven. Ömsom vin (ha,ha) och ömsom vatten i form av regn, snö, dimma, Ramlösa. Högt och lågt i en härlig föreningen kommer det att bli på den här bloggen. Men det skall vara en anständig ton och ett respektfullt bemötande. Personligt, ja, privat nä, tror inte det. Välkommen till min lilla värld! Kommer mera...

Snart kommer ni att kunna läsa massor av intressanta artiklar här, så håll ut!