En telefonkiosk som gav minnen
Den stod plötsligt där! Telefonkiosken. Som en anakronism.
"Vad gör den här"? tänkte jag i mitt stilla sinne.
Vem använder telefonkiosker nuförtiden? Stålmannen?
Den (telefonkiosken) tog inte emot mynt, naturligtvis, men kort. Dessutom fanns det reklam på glasväggarna.
Den stod lite snett utanför biografen Drakens ingång vid Olof Palmes plats nära Järntorget i Göteborg. Kanske filmrekvisita?
Hur som helst blev jag lite glad och rörd över kiosken. Jag mindes barndomens telefonkiosker i Slottsskogen i trä med metallsockel och svängdörrar.
Jag mindes telefonkiosken i Rosmarys baby. Eller den där Colin Farrell stod i.
Jag mindes...
Under en vanlig lunchrast en måndag i mars.
"Vad gör den här"? tänkte jag i mitt stilla sinne.
Vem använder telefonkiosker nuförtiden? Stålmannen?
Den (telefonkiosken) tog inte emot mynt, naturligtvis, men kort. Dessutom fanns det reklam på glasväggarna.
Den stod lite snett utanför biografen Drakens ingång vid Olof Palmes plats nära Järntorget i Göteborg. Kanske filmrekvisita?
Hur som helst blev jag lite glad och rörd över kiosken. Jag mindes barndomens telefonkiosker i Slottsskogen i trä med metallsockel och svängdörrar.
Jag mindes telefonkiosken i Rosmarys baby. Eller den där Colin Farrell stod i.
Jag mindes...
Under en vanlig lunchrast en måndag i mars.
Kommentarer
Postat av: Håkan Stålhandske
Hej lasse ! Såg ett ilägg på din blogg att du funderade på att skriva en bok om biskopsgården.
Har det stannat vid funderingar eller har du kommit igång med boken????? Det skulle vara jättekul om det blev en bok om biskopsgården.
Svar:
Lasse
Trackback
