Vi återkommer alltid till Krakow och Erik Dahlbergsgatan
Givetvis ett besök på vår gamla favorikrog Krakow i hörnet Karl Gustavsgatan-Föreningsgatan i Vasastan.
Panerad ost är paradnumret. Något stabbigt men gott och det smakar likadant varje gång och det har det gjort i 20 år.
Polskt öl och en liten immig polsk vodka som ägaren skänker i och ger oss påfyllning utan att vi ber om det eller behöver betala för det. Bara för att vi är ständigt återkommande stammisar, värda att vårda.
Här har vi suttit med Monicas mamma Evy, när det begav sig på 1980-90-talet. Vi har skålat med grannar, familjen, vänner, släktingar genom åren.
Snett emot vårt favoritbord har vi tittat på den fantastiska bilden av Wislawa Szymborska som omgiven av ett rökmoln ler skälmskt. Hon fick Nobelpriset i litteratur 1996.
I baren hänger spelgänget med Ragnar Strömberg i spetsen. De diskuterar veckans V 75:a. Tar ut rätt hästar och vet sen dagen efter varför det gick åt helvete.
Denna fredag är Krakow fullbokad men vi får vårt favoritbord. Bordet är uppbokat senare på kvällen.
Vi träffar en granne från Erik Dahlbersgatan. Hon studerar i närheten och vill bara gå upp och titta på vårt gamla vackra hus, där vi hade så mycket skojigt på gården, på våra stora och små fester, städdagar och styrelsemiddar, julluncher, midsommarfester.
Dår bodde Carola en gång när hon var i Göteborg, skådespelaren Charlotte Strandberg bodde där med barn och blomma. En mycket trevlig familj och vi fick fribiljetter till Stadsteatern där hon tillfälligt jobbade innan det bar iväg upp till Stockholm igen.
Forskaren Ove bor kvar i Fredriks gamla lägenhet. Fredrik, från Ö-vik och fanatisk MoDo-fan och älskare av Peter "Foppa" Forsberg fick till slut glädjas åt ett SM-guld till mellannorrlands stolthet.
Capios vd Per Båtelsen kom hem och klippte gräset i svart kostym och vit skjorta. Inte rädd att ta ett tag och göra rätt för sig. Vi delade på sysslorna, hade välbesökta städdagar med smörgåstårta och lämplig dryck till det som morot.
Steve och Monica som bodde högst upp, de köpte vinden och gjorde en fräck etagevåning. Hon, numera vd på Kilroy travel och boende i Stockholm.
Vicevärdsparet Arne och Barbro dominerade gården i många år. Ingen sammankomst var för liten för att inte Barbro skulle klappra ned med sina träskor med den lilla röda kameran i högsta hugg.
De åkte gratis på SJ och reste till Stockholm för att sitta i främsta ledet på Allsången på Skansen när Berghagen ledde spektaklet. Barbro passade också på att åka med tunnelbanan ut till Rotebro för att försöka fotografera Christer Pettersson i sin miljö. Men hon såg inte Pettersson.
Eri Dahlbergsgatan var en fin plats att bo på. Härliga gamla landshövdingehus med massor med charm, med burspråk, pärlspont, kakelugnar och stentrappor. Och så gården den lummiga och inbjudande på sommarhalvåret. På taken skrek sig måsarna hesa. Vi spelade krocket på gräsmattan och man kunde ligga i hammocken och läsa på lata söndagsmiddagar.
När vi röjde i källare hittade vi två tomma ölflaskor från Pripp och Lyckholm. Bruna ölflaskor med kork från byggnadsåret 1917. Vi har flaskorna kvar och de står i köket i vårt lilla parhus i Utby. Jo, de var urdruckna och korkarna låg kvar i de tomma flaskorna.
I tolv år bodde vi på Erik Dahlbergsgatan. Från 1988 till 2000. Det var fina år. Speciellt de tio första. Jag blev ordförande i föreningen och var det i åtta år och sen sekreterare. Motsättningar och bråk varvades med harmoni och lycka. Till sist var det ändå dags att bryta upp och gå vidare till eget hus. Från bostadsrätt till eget hus och egen trädgård och det har vi inte ångrat. Men tillbaka till stan blir det nog nån gång i framtiden.
Jag såg att vår gamla lägenhet låg ute till försäljning, utgångsbudet var på tre miljoner kronor. Vi köpte 1988 för 875 000 kronor.
De som bodde där före oss köpte för drygt 40 000 kronor. En säker investering kan tyckas.
Hej Lasse!
Donovans "Catch the wind" kommer som femte låt första timmen (signatursnutten oräknad) för dej i min show i morrn denna lyckodag den 13:e i tredje noll nie.
Du skriver med värme om er gamla kvarterskrog Krakow. Jag har oxå varit där till och från - även om Prag vart mitt tillhåll mera - men Krakow har oxå sin charm. Dock klarar de inte av att få tartarsåsen så tunn och fin och lika smakfull som på G.Prag. De vägrar lämna ut receptet där, men jag har kommit på att de använder ättika tillräckligt mycket och skakar om det i en mixer. (Emellertid har jag aldrig fått vare sig de panerade emmenthalerostarna eller tartarsåsen bra själv när jag försökt hemma, som i o f s bara är två gånger och längesen nu!)
1979-80 bodde jag på Viktoriagatan 26 i husen alldeles intill där Krakow nu ligger men då fanns ingenting där. Tror det hade vart ett fik där som var stängt!
Håll till godo i morrn!
Rock On!
MVH
Leif
Bar G'middag hette lunchfiket som låg där innan Krakow. Gõtt namn.
Förra fredagen var jag ju indisponerad och på krogen med min älskling men den här fredagen skall jag lyssna på Fredagsmys med glädje.
Lasse
